Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Fem personer står på rad framför byggnad. 

Eva Forsgren (andra från vänster) är expert på biodling och bihälsa och samverkanslektor vid institutionen för ekologi, SLU. Övriga personer på bilden är Emilia Semberg, Barbara Locke, Ingemar Fries och Joachim Rodrigues De Miranda. Foto: Louise Helmfrid

NYHET

För dem är samverkan huvuduppgiften

SLU har länge haft samverkanslektorer som ska få fart på kontakterna med omvärlden. Idag har lärosätet drygt 20 lektorer som samverkar med allmänhet, myndigheter, näringsliv och andra olika delar av samhället. Även Örebro universitet satsar på den här anställningsformen.

Porträtt av Johan Schnürer

Johan Schnürer. Foto: Kicki Nilsson/Icon Photography

– Tidigare pratade man lite slarvigt om tredje uppgiften. Den betraktades ungefär som att forskare berättar om sin forskning för en kunskapstörstande allmänhet. Men samverkan är att företag, universitet, myndigheter och allmänhet tillsammans når mål som annars inte skulle gå att nå. Det är ömsesidigt och inte enkelriktat, säger Johan Schnürer, rektor vid Örebro universitet.

Han var tidigare vicerektor för samverkan vid SLU och ansvarig för att leda den stora satsning som gjordes på samverkanslektorer vid universitetet för lite drygt ett decennium sedan. Då anställdes 16-18 lektorer med tydliga uppdrag att möta samhällsfrågor inom till exempel bioenergi, trädgård, skog och areella näringar.

– Det började med att dåvarande ledningen vid SLU inte riktigt tyckte att universitetet lyckades i dialogen med omgivande samhället. De gjorde en studieresa till USA och hämtade inspiration från bland annat Cornell University och deras arbete med ”extension and outreach”.

Mer än 20 samverkanslektorer

Idag har SLU drygt 20 samverkanslektorer med ett brett perspektiv som innefattar samverkan mot allmänhet, näringsliv, myndigheter, branschorganisationer och internationella nätverk. Uppgifterna kan se olika ut beroende på vilket område det handlar om.

­– Min uppfattning är att vi inte ska detaljstyra detta från ledningshåll utan vi behöver ha tillit till medarbetarna inom akademin. Samverkanslektorerna är kvalificerade personer och de prioriterar det som de tycker är viktigt och mest relevant för sitt ämnesområde.

Det är därför inte jättetydligt definierade uppgifter som ingår i ett samverkanslektorat, enligt Johan Schnürer. Men kraven på personernas egenskaper är stora.

– De måste vara duktiga forskare och kunniga inom sitt område, men också kreativa och goda pedagoger. Ofta krävs också en stor diplomatisk förmåga. Alla tycker inte att det är roligt att ha den här rollen, den kräver tålamod och förmåga att bygga långsiktiga relationer. Samverkanslektorer måste också ha kännedom om andra forskningsområden inom universitetet eftersom de har som uppgift att både föra ut kunskap och identifiera forskningsbara problem i omvärlden.

Finansiering besvärlig

Johan Schnürer lämnade SLU 2016, men idén om samverkanslektorer tog han med sig till Örebro. Där hade man precis startat civilingenjörsutbildningar och hade en önskan om att få till större utbyte med industrin.

Idag finns två samverkanslektorer inom teknikområdet vid Örebro universitet. De delar sin tid mellan samverkan, forskning och undervisning och ska under en tredjedel av tiden bedriva forskning som också den kan innebära samverkan med näringslivet. Samverkanslektorerna har också tillgång till särskilda medel för att snabbt kunna komma i gång med olika former av samverkan.

Samverkanslektorer är en väg att gå för att öka samverkan och Johan Schnürer tycker att den fungerar bra, men att den inte är den enda lösningen. En utmaning inom teknikområdet kan vara att industrins lönenivåer gör det svårt för lärosätena att rekrytera personal med erfarenhet ifrån industrin.

För forskaren kan finansieringen också bli trixig.

– På SLU var det halvtidsfinansiering för samverkan och det blev lite olyckligt. Det blev svårt att söka externa medel för forskning på den andra halvtiden eftersom de konkurrerade med heltidsforskare.

Artiklarna som räknas

Porträtt av Eva Forsgren

Eva Forsgren. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

Eva Forsgren, expert på biodling och bihälsa och samverkanslektor vid institutionen för ekologi, SLU, betraktar detta som samverkanslektorernas dilemma.

– Det är fortfarande antal artiklar som räknas när man ansöker om forskningsmedel och samverkan är inte meriterande på samma sätt, säger hon.

Hon lyssnar på sina avnämare och inriktar forskningen efter det de vill veta mer om. Ett projekt utgick till exempel från en biodlare i Uppland som hade problem med återkommande utbrott av en smittsam sjukdom i sina drygt 1 000 bisamhällen.

Eva Forsgren utvecklade en metod för att mäta smittan hos vuxna bin som sedan kunde sättas i karantän om det behövdes. Så kunde biodlaren på några år sanera sin bigård.

Hur kändes det att kunna hjälpa till på det sättet?

– Ja, vi löste ju ett samhällsproblem, men det är inte så märkvärdigt, ingenting jag går omkring och tänker på, säger Eva Forsgren och skrattar.

Glad över tjänsten

Hon säger att hon blev väldigt glad att få tjänsten som samverkanslektor för drygt fem år sedan.

– Jag hade arbetat med samverkan under lång tid utan vare sig medel eller credd. Det blev ett synliggörande av mina uppgifter – som jag tycker är kul!

Eva Forsgren forskar om infektionssjukdomar hos honungsbin och samverkar kring övervakning och planering av smittskydd. Kontaktnätet är stort med myndigheter som SVA och svenska och nordiska referenslaboratorier, biodlarföretag och biodlarorganisationer i Norden och motsvarande Världshälsoorganisationen för djurhälsa.

Samverkanslektoratet innebar att hon kunde bli en mer aktiv samverkare och arbeta mer planerat. Det innebar också att hon fick kontakt med de andra samverkanslektorerna på universitetet och därmed nya perspektiv.

Utåtriktad och diplomatisk

Inom hennes område är det viktigt med svenska språket eftersom det används i kontakterna med biodlare. Kommunikationsförmåga, att vara utåtriktad och diplomatisk och bra på att bygga nätverk är andra egenskaper som hon ser som viktiga för jobbet. Och tålamod.

– Man får inte vara för lättprovocerad. Min uppgift är i många fall att föra fram faktabaserad information och det är alltid någon som säger emot, till exempel när det gäller kontroversiella ämnen som växtskyddsmedel och om de påverkar bin.

Men för Eva Forsgren är samverkanslektoratet helt rätt.

– Jag har världens bästa jobb, säger hon.

Du kanske också vill läsa

Krönika 26 november 2024

Forskare som närmar sig pensionsåldern blickar gärna tillbaka på sina karriärer, och en del skriver sina memoarer. Här kan sociala medier vara till stor hjälp. Att skriva online gö...

Nyhet 5 november 2024

Redaktionen

Hot och angrepp. Dubbla yrkesroller. Ett växande berg av administration och akademiskt hushållsarbete som inte ger meriter. Vilka möjligheter har egentligen dagens forskare att ägn...

Debatt 4 november 2024

Janne Flyghed, Stockholms universitet

Dramatiskt skärpta straff och anonyma vittnen. Så vill regeringen minska brottsligheten och motverka de kriminella gängen, trots att det saknas belägg för att åtgärderna har någon ...