Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Två forskare tittar på en bildskärm med en hjärna i genomskärning.

Håkan Fischer, professor i biologisk psykologi vid Stockholms universitet, och Lisa Skedung, forskningsinstitutet Rise, studerar en skärmbild från hjärnavbildning i magnetkameran vid Stockholm University Brain Imaging Centre (SUBIC). Foto: Jens Olof Lasthein / Stockholms universitet

NYHET

Fler HS-forskare vill använda infrastrukturer

Inom humanvetenskaperna ökar intresset för att arbeta med infrastrukturer som förknippas med kvantitativ forskning. Curie har tittat närmare på några satsningar som hjälper forskare besvara frågor inom humaniora och samhällsvetenskap.

Naturvetenskapliga forskare är vana vid att arbeta med många olika typer av infrastrukturer och tekniker, som mätutrustning, röntgen och mikroskop. För humanister och samhällsvetare har det inte varit lika självklart, där är arkiv och bibliotek vanligare hjälpmedel.

Porträttbild Marianne Gullberg

Marianne Gullberg. Foto: Kennet Ruona

Men intresset för andra sorters infrastrukturer växer bland humanvetare och runt om i landet finns många olika verktyg att använda sig av. Humanistlaboratoriet Länk till annan webbplats. i Lund är en samlingsplats för sådan infrastruktur.

– Vi ger humanister och samhällsvetare möjlighet att komplettera sina mer traditionellt kvalitativa metoder med kvantitativa, säger språkprofessor Marianne Gullberg som är föreståndare för Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.

Trend bland humanvetare

Hon ser en trend att humanvetare arbetar mer i grupp, att de samarbetar mer med forskare från andra discipliner och alltmer använder en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder.

– Det har kommit nya inriktningar av humaniora, som medicinsk humaniora, digital humaniora och miljöhumaniora, och de här tvärvetenskapliga angreppssätten är helt beroende av teknologi och metodutveckling.

Humanistlaboratoriet i Lund startade försiktigt i början av 2000-talet och invigdes officiellt 2007. Verksamheten har sedan dess vuxit kraftigt. Idag finns omkring 20 anställda och antalet användare är närmare 600 ett vanligt år, med viss nedgång under pandemin.

Här finns olika mätutrustningar, som ögonrörelsemätning, EEG, motion capture, en ekofri kammare och virtual reality. Dessutom finns stöd i hur man hanterar exempelvis tredimensionell data, geobaserad information som GIS och GPS, språkteknologi och statistiska beräkningar.

– På det sättet kan man koppla ihop flera metoder på en och samma plats.

Förutom själva teknologin erbjuds tillgång till expertis och till utbildning. Vem som helst kan komma hit med frågor och få hjälp att designa sin studie. Hälften av användarna är forskare i humaniora, övriga kommer från andra fakulteter eller lärosäten, eller från andra länder.

Litteraturvetare arbetar laborativt

Ett exempel på samarbeten är litteraturvetare som jobbar tillsammans med medicinare för att studera om högläsning av skönlitteratur kan hjälpa till med smärthantering.

– Det är ett jättekul exempel på hur en typ av humanister som man verkligen inte förväntar sig ska arbeta laborativt, nämligen litteraturvetare, ändå gör det.

En förfrågan kan också handla om att en historiker behöver angripa ett stort textmaterial. Då kan Humanistlaboratoriet erbjuda hjälp med att göra handskrifter maskinläsbara. Eller om en etnolog vill undersöka hur ett ord som ”hat” används på rasistiska sajter så kan metoden ”topic modelling” användas.

– Det behöver inte vara högteknologi, det finns många schatteringar där även en litet stöd kan vara till stor hjälp för en forskare.

Bygga upp nationell plattform

Humanistlaboratoriet har nu fått ett treårigt anslag från Vetenskapsrådet för att bygga upp en nationell webbaserad plattform, Huminfra, som ska bli en samlingsplats för humanistiska infrastrukturer i hela landet.

– Det kommer att ge bättre överblick över alla de här resurserna som redan är på plats.

I projektet ingår också att utveckla verktygen på ett mer effektivt sätt och att erbjuda nationell utbildning i olika tekniker. Marianne Gullberg tror att behoven av kvantitativa metoder kommer att öka inom humanvetenskaperna.

– Humanister ställer frågor om människans förhållningssätt till sig själv och till världen, och det finns en oändlig mängd forskningsfrågor som behöver tacklas delvis med hjälp av kvantitativa metoder.

Undersöker frågor från forskare inom humaniora

En annan samlingsplats för infrastrukturer är SUBIC Länk till annan webbplats., Stockholm University Brain Imaging Centre. Det skapades 2019 på initiativ av rektor Astrid Söderbergh Widding och finansieras helt av Stockholms universitet.

Här finns hjärnavbildningsmetoder och utrustning som EEG, magnetkameror, transkranial magnetstimulering (TMS), samt ett strålningsmikroskop. Det är landets enda hjärnavbildningscenter som inte ligger inom medicinsk fakultet.

Porträttbild Johan Lundström

Johan Lundström. Foto: Bildmakarna

– Det gör oss speciella. Vi använder naturvetenskapliga metoder men vårt syfte är att undersöka frågeställningar från forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Vi kan avbilda alltifrån celler till hela den mänskliga hjärnan, säger lektor Johan Lundström som är föreståndare för SUBIC.

Fokus ligger på human och experimentell forskning hos friska personer. Här går att testa alla typer av sensoriska stimuli som ljud, bild, lukt och smak och simultant mäta de flesta psykofysiologiska mått som har relevans för hjärnforskning.

Vitt skilda forskningsfält

SUBIC har användare från vitt skilda forskningsfält, som filosofer, lingvister, språkvetare och psykologer, och även forskare från andra delar av landet.

– Det finns ett stort intresse för att förstå hjärnan bättre. Om man intresserar sig för den mänskliga tanken och hur vi är som individer så är hjärnan central.

Här pågår nu omkring 50 olika projekt. Några exempel är hur man kan tolka tal utifrån dialekter, hur lukt och språk hänger ihop och hur man förstår språk beroende på vilket som är ens förstaspråk.

Håller forskaren i handen

En skillnad mot andra infrastrukturer är att SUBIC satsar mer pengar på support än på maskinparken.

– När jag kom in som föreståndare ville jag inte skapa en klassisk svensk infrastruktur – som ofta har många ”leksaker” men litet användarstöd. I Sverige är det lättare att få pengar till utrustning som är en engångskostnad, medan löner är ett långvarigt åtagande.

Personalen hjälper forskaren att formulera sin forskningsfråga så att den fungerar med centrets hjärnavbildningsmetoder, och ger stöd att komma igång. Därefter bokar och sköter forskaren själv tekniken.

– Vi håller forskaren i handen från idé till produktion, för att få fram en artikel eller data som kan användas för vidare ansökningar.

Insett fördelarna

Forskare vid Stockholms universitet kan ansöka om att få använda infrastrukturen gratis under sex månader. Den här möjligheten gäller främst unga forskare utan egen finansiering eller forskare som inte använt dessa metoder tidigare. Alla andra betalar för användning per timme.

Johan Lundström menar att det är ovant för humanvetare eftersom de normalt inte ser kostnader för självklara infrastrukturer som arkiv och bibliotek. Naturvetare däremot är mer vana att lägga in kostnader för infrastrukturer i sina ansökningar.

– Även humanister måste börja lägga in sådana kostnader i sina ansökningar, det blir en vanesak.

SUBIC har varit delvis stängt under pandemin och personalen kommer nu att bjuda in till minikonferenser för att informera om de möjligheter som finns här.

Johan Lundström tror liksom Marianne Gullberg att efterfrågan på infrastrukturer som denna kommer att öka i framtiden.

– Humaniora har fått upp ögonen för fördelarna med föra in kvantitativa metoder och avancerade tekniker i sin forskning. Som alltid är det den tvärvetenskapliga forskningen som man kommer längst med.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 24 maj 2022

Helena Östlund

Sverige har många värdefulla register och datakällor som kan tjäna som unikt underlag i forskning kring pandemin – om de bara vore mer tillgängliga. Därför byggs nu en ny infrastru...

Krönika 28 augusti 2017

Mitt senaste blogginlägg handlade om forskningsfinansiering, hur finansieringssystemet påverkar hur jag kan genomföra min forskning. Den här gången handlar det om att se inåt: hur...

Krönika 5 november 2014

Befinner mig sedan några dagar tillbaka i London och mer specifikt på British Library , skriver Annika Olsson.