Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Ljushårig man med långsmalt ansikte, vit skjorta och svart kavaj. I bakgrunden ett fönster med vita gardiner.

– Min första lärare i filosofi fullständigt pulveriserade mina argument. Det var fascinerande, säger Gustaf Arrhenius, vd på Institutet för framtidsstudier. Foto: Markus Marcetic

NYHET

Filosofen som blev framtidsspanare

Studier på läkarutbildningen och i filosofi, matematik och medicinsk etik. Vägen till dagens jobb som forskare och verksamhetsledare har inte varit spikrak för Gustaf Arrhenius som är vd för Institutet för framtidsstudier.
­­­– Man ska använda universiteten till att botanisera och lära sig vad man tycker om och är bra på.

Efter åtta år som vd på Institutet för framtidsstudier, IFFS, identifierar sig Gustaf Arrhenius fortfarande främst som forskare.

– Det gör mig till en bättre vd. Det här är en icke vinstdrivande stiftelse som ska leverera forskning och forskningsinformation. Vi har över 90 forskare här och jag har inget intresse i sig av att bestämma. Jag vill bara se till att det görs så bra forskning som möjligt.

Släkt med Nobelpristagaren Arrhenius

Att han skulle arbeta inom akademin har det aldrig funnits någon tvekan om. Det kryllar av forskare i släkten, som han själv uttrycker det. Hans farfars far var Svante Arrhenius, förste svensk att få Nobelpriset, 1903, i kemi. Hans pappa var professor i toxikologi, hans mamma i arkeologi.

– Ämnesmässigt var det dock lite mer komplicerat, säger Gustaf Arrhenius, idag professor i praktisk filosofi med fokus på moralfilosofi och politisk filosofi.

Han var intresserad av så mycket. Först var det fysik som lockade, sedan neurologi och virologi.

Han pluggade målmedvetet på gymnasiet och kom in på läkarlinjen, men valde att hoppa av efter bara två veckor. Han hade insett att han ville läsa en termin filosofi, för skojs skull, efter att ha lånat och läst böcker av sin syster som studerade idéhistoria och filosofi.

Läraren pulveriserade mina argument.

– Jag hade inte en aning om att filosofiinstitutionen i Uppsala var världsledande, men det var en enormt rolig atmosfär där med alltifrån polska judiska flyktingar, gammelkommunister från Västerbottens inland till grekiska flyktingar. Jag var van vid att vinna de flesta diskussioner men min första lärare, Wlodek Rabinowicz, fullständigt pulveriserade mina argument och jag insåg att han hade rätt. Att jag inte var så genomtänkt som jag trodde. Det var fascinerande.

Men efter en termin klev han av och tog jobb i datorbranschen som reparatör. Det var roligt att tjäna pengar och han erbjöds flera karriärvägar trots att han inte tyckte att han kunde någonting från början. Efter ett pars års tid återvände han dock till universitet igen, men inte för att ta upp läkarstudierna utan för att läsa matematik.

– Idén om att folk direkt efter gymnasiet ska veta vad de vill bli och vad de ska studera är dum. Man ska använda universiteten till att botanisera, lära sig vad man tycker om och vad man är bra på, och studiestödet borde anpassas till det.

Man ska använda universiteten till att botanisera.

Ekonomisk forskning, på det som kallas sökmarknader och matchningsproblemet, visar på vikten av att folk hittar sin rätta roll, menar Gustaf Arrhenius.

– Till exempel kan en högre a-kassa, som gör att folk inte behöver ta första bästa jobb, vara bättre för ekonomin i stort då folk hittar jobb som de passar bättre för även om det leder till kostnader i form av högre arbetslöshet.

Blev uttråkad på läkarutbildningen

Gustaf Arrhenius läste matematik för att det var vackert. Så här i efterhand konstaterar han att det är studier han har haft stor användning av senare i karriären. Men sedan var det ändå dags att återvända till läkarutbildningen. Bara för att upptäcka att han blev svårt uttråkad.

– Studierna var inte vidare intellektuella. Det är mest hårt arbete att lära sig utantill.

Men när han fått ett stipendium för att läsa medicinsk etik i Washington DC lossnade det. Han valde att åka till ett annorlunda ställe, The Catholic University of America, som hade en katedral centralt placerad på campus.

– Vi har inget motsvarande i det sekulariserade Sverige och jag blev undervisad av en jesuitpater vars åsikter i medicinsk etik var diametralt olika mina egna när det till exempel kom till rätten till abort.

Skrev avhandling om värderingar inför framtiden

Där fick han, som han själv beskriver det, en "epiphany", en plötslig och mycket slående insikt, som ledde till att han skrev in sig vid Filosofiska institutionen igen när han kom tillbaka till Sverige. Han valde praktisk filosofi och fann det mycket intellektuellt utmanande och tillfredställande att få fundera över vad som var rätt för samhället, moraliskt sett. Hans avhandling handlar om hur vi ska värdera framtida generationer, framtida liv i våra beslut.

På Institutet för framtidsstudier kommer hans tvärvetenskapliga bakgrund till sin rätt. Där arbetar de främst med att identifiera möjligheter och faror i den framtida utvecklingen, med olika möjliga scenarier som vi kan påverka genom att fatta rätt beslut. Att försöka förutsäga framtiden är bara en liten del av arbetet och är ofta svårt, men det beror på vilket område det gäller enligt Gustaf Arrhenius.

– Var månen befinner sig om 100 000 år, det kan vi beräkna exakt. Och om vi skickar en signal med ljuset till något ställe i universum kan vi veta när den kommer fram. Där har vi tydliga teorier med klara lagar som vi har lyckats konfirmera. Men så lyckligt lottade är vi inte med de problem som vi undersöker på institutet.

Var månen befinner sig om 100 000 år, det kan vi beräkna exakt.

Där det inte finns klara lagar försöker man istället titta på korrelationer och extrapolera från det. Men allt som involverar människor är extra knepigt. De resultat man kommer fram till kan förändra mänskligt beteende och politiska beslut. Gustaf Arrhenius tar Imperial College modellering av pandemin som exempel. De förutspådde att 100 000 människor skulle dö i Sverige då vi inte hade hårdare restriktioner.

– Men då glömde de helt att människor faktiskt ändrar sina beteenden när en fara uppstår och dessutom frivilligt följer råd och rekommendationer.

Ytterligare ett sätt att skåda in i framtiden är faktiskt att gissa, men att försöka ta bort alla fördomar och störningar i sina gissningar. Till exempel genom en grupp eller en expertpanel, där man kan avslöja varandras bias och därmed komma fram till bättre förutsägelser.

Gängkriminalitet tidigt viktig forskningsfråga

Redan 2014 när professor Gustaf Arrhenius tillträdde som vd för IFFS såg han gängkriminalitet och brottslighet som ett viktigt forskningsområde. Knappt tio år senare är frågan aktuellare än någonsin. Och den forskning som Gustaf Arrhenius då initierade har gjort avtryck i den senaste regeringsdeklarationen och kan komma att ligga till grund för ny lagstiftning.

– Om det skett en skjutning på ett visst ställe, visade våra forskare på att man med hög sannolikhet kan säga att det kommer att ske en ny skjutning inom en radie av 500 meter.

Det var resultatet av ett tvärvetenskapligt projekt kring metodutveckling, där teorier från fysiken kunde appliceras på sociologiska problem, med hjälp av så kallade nätverksteorier.

– Det är inte lätt att få ut forskning men jag vet från de kontakter jag har att både poliser och politiker har läst våra rapporter.

De roligaste filosofiska frågorna är de som tar avstamp i konkreta, verkliga frågor här och nu.

Utöver gängkriminalitet ägnar sig IFFS just nu åt ytterligare tre stora områden. Det som närmast tangerar Gustaf Arrhenius egen forskning är vårt ansvar för framtida generationer. Där de bland annat tittar på hur vi ska värdera beslut om klimatförändringarna, förvaringen av kärnkraftsbränsle och klimatförnekelse.

– Jag brukar säga att de roligaste filosofiska frågorna är de som tar avstamp i konkreta, verkliga frågor här och nu. Ett annat sätt att beskriva filosofi är att vi ägnar oss åt frågor där det ännu inte finns en klar metodologi för hur man ska besvara frågorna. När det blir en klar metodologi då spjälkas det av och blir en egen vetenskap.

Gustaf Arrhenius knep för att få forskningsbidrag

Namn: Gustaf Arrhenius.

Född: 1966.

Gör: Professor i praktisk filosofi med fokus på moralfilosofi och politisk filosofi. Vd för Institutet för framtidsstudier.

Bor: I Stockholm.

Läser: Mycket men just nu Fredrik Thomassons Svarta S:t Barthélemy.

Viktigaste forskningsfrågan: Hur vi ska hantera klimatkrisen, den biologiska mångfalden och AI.

Bästa knepet för att få forskningsbidrag: Beskriv din forskningsfråga konkret utan fluff och vackra ord och hur du ska besvara frågan.

Artikelserie: Vägen till akademin

Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.

Läs alla artiklar i Curies serie Vägen till akademin

Relaterat innehåll

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Debatt 26 februari 2024

Johan Elf, Uppsala universitet

När det administrativa stödet centraliseras får forskare och universitetslärare mindre tid till forskning och utbildning. Universitetsverksamhet som inte utgår från kärnverksamhete...

Nyhet 12 februari 2024

Carina Järvenhag

Om Karins Senters fascination för förortssvenska ska sammanfattas med ett ord får det bli ”Zlatan”. Ett intresse som så småningom ledde fram till avhandlingen ”Att göra förort”. –...