Film ger ny syn på forskning

Under fyra intensiva dagar i april pågick filmfestivalen Tales from Planet Earth i Stockholm. Intresserade ur allmänheten kunde tillsammans med forskare, filmare och aktivister se miljöfilmer inom fyra teman; avfall, energi, arktis respektive miljö och rättvisa. I anslutning till filmerna hölls presentationer och workshops.

– Filmerna sågs av sammanlagt 300-400 personer och vi fick bra diskussioner. Festivalen förde samman människor som annars kanske inte skulle ha träffats, från olika världsdelar. Här kunde forskare, filmskapare och aktivister lära av varandra och knyta kontakter, säger forskaren och projektledaren Anna Åberg.

Hon arbetar vid KTH Environmental Humanities Laboratory, som hör till avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, och arrangerade festivalen i samarbete med The European Network of Political Ecology.

Ett syfte var att väcka tankar om hur forskare kan använda sig av film, både för att dokumentera och analysera olika system, men också i sin kommunikation.

– Med film kan man möta allmänheten på ett mer jämställt sätt. Även den som inte är insatt kan ha en åsikt efter att ha sett en film. Fler kan delta i diskussionen och förhoppningsvis bli intresserade av att engagera sig, säger Anna Åberg.

Ursprung i Wisconsin

Filmfestivalen Tales from Planet Earth har sitt ursprung vid University of Wisconsin-Madison, USA, där den hittills arrangerats fyra gånger. Upphovsman är Gregg Mitman, professor i vetenskapshistoria, medicinsk historia och miljöstudier. Han ser att film används på helt andra sätt inom forskningen nu, jämfört med för ett par decennier sedan. Tekniken är enkel och tillgänglig för nästan alla.

– Till exempel fick alltid en västerländsk antropolog rama in och forma berättelsen när ett ursprungsfolk skildrades förr. Nu gör människor ur ursprungsbefolkningar egna filmer om sina kulturer, till exempel aboriginer och inuiter, säger Gregg Mitman.

Han skulle vilja se mer experimenterande när nu möjligheterna finns. Alla filmer behöver inte vara en timme långa, det kan räcka med tio eller tre minuter.

– Det finns många sätt att kommunicera forskning med film. Som i fransmannen Jean Painlevés filmer om livet i havet. De var både lekfulla, bisarra och oväntade, säger Gregg Mitman.

Vidga synen på miljöfilm

Ett av festivalens mål är att vidga synen på vad en miljöfilm är. För många är det antingen en film som skildrar en apokalyps, eller vackra produktioner med djur i orörd natur, helt utan människor.

– Mellan dessa ytterligheter finns världen vi lever i – miljön där vi arbetar, bor och leker. Miljöfrågor handlar ofta om social rättvisa, men idag finns få kopplingar mellan dem som gör miljöfilm och dem som arbetar med social rättvisa, säger Gregg Mitman.

I de filmer som visades i Stockholm är människor närvarande, till exempel i filmen Powerless som handlar om en man som stjäl el ur elnätet i Indien. Filmen Metamorphosen handlar om platsen Kyshtym i södra Uralbergen, en av de mest radioaktivt kontaminerade platserna på jorden.

– Den mest rörande filmen var nog Toxic: Amazon som handlar om miljöaktivister i regnskogen. De blev mördade strax efter att de blivit intervjuade och filmaren återvände sedan till deras familjer, säger Anna Åberg.

Livlig diskussion om ansvar

Under ett av seminarierna diskuterades hur neutrala miljöforskare och filmare ska vara och vilket ansvar de har. Med filmiska grepp kan man lätt skapa känslor, men är det moraliskt riktigt?

– Vissa anser att forskare ska vara neutrala, andra att de bör ta ställning. Förmodligen behövs både och, men det gäller att vara försiktig. Det blir lätt att vi bara lyfter fram själva miljön – naturen – som något allmängiltigt och glömmer bort rättvisefrågor och politiska aspekter, säger Anna Åberg.

En annan diskussion gällde avvägningen mellan negativa och positiva budskap. I för ljusa beskrivningar av framtiden kan sociala och politiska problem sopas under mattan, men dystra framställningar kanske inte heller alltid är det bästa.

– Det diskuterades huruvida människor behöver vänja sig vid att det finns lösningar, att det finns en positiv framtid. Film kan användas för att visa lösningar på miljöproblem och inge hopp, säger Anna Åberg.

Läs mer:

Jason de Caires Taylors undervattenskulpturer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

En avhandling på två minuter (Curie)

Julias forskning går som en dans (Curie)