Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Anteckningar om upptäckt av komet skrivna av astronomen Caroline Herschels

Astronomen Caroline Herschels anteckningar om sin upptäckt av kometen 35P / Herschel-Rigollet. Mellan 1786 och 1797 upptäckte hon totalt åtta kometer och belönades med Royal Astronomical Societys guldmedalj 1828. Foto: SPL / IBL Bildbyrå, Apelöga, Hillevi Nagel

NYHET

Ett hav av olästa forskartexter

Forskningens meriteringssystem bidrar till att göra det vetenskapliga språket svårtillgängligt och tråkigt. Men det finns forskare som vill kommunicera på andra sätt. Som ifrågasätter rådande normer för hur vetenskapliga texter ska skrivas.

Profilbild av sociologen Roland Paulsen

Vetenskapliga texter är sällan någon lustläsning. Det finns inget utrymme för språklig fantasi i de hårt mallade format för hur vetenskapliga artiklar bör skrivas. Och att publiceras i prestigefyllda tidskrifter är det främsta sättet att meritera sig som forskare idag.

– Väldigt få tycker att det är kul att skriva vetenskapliga artiklar, det är ett stelt format där kreativiteten inte får plats. Och det tar lång tid med alla revideringar fram och tillbaka. Då uppstår ofta en känsla av meningslöshet, säger Roland Paulsen som är sociolog och arbetar vid företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet.

Han är en av de forskare som gärna kommunicerar på flera sätt, han skriver böcker och deltar i samhällsdebatten. Roland Paulsen menar att det finns strukturella faktorer, både på nationell nivå och på universiteten som påverkar hur forskare skriver. Faktorer som har att göra med citeringar och att publicera sig i rätt tidskrifter. Och många forskare är fast fostrade i att skriva på det sätt som efterfrågas.

– Vi forskare anpassar oss i alltför hög grad. Vi har varit dåliga på att hitta alternativa utvärderingssystem där man tar hänsyn till fler saker än vetenskapliga artiklar, till exempel undervisning och att skriva för allmänheten.

Viktigt att nå ut

Roland Paulsen anser att det är viktigt att samhällsvetenskaplig forskning når ut utanför akademin, inte minst för att fördjupa det politiska samtalet.

– Om kunskaper om samhället blir inlåsta i tidskrifter som är för dyra att betala för eller i en vokabulär som ingen förstår – då går stora resurser till textproduktion som aldrig blir läst. Det finns ett helt hav av olästa texter. Särskilt inom samhällsvetenskapen är detta problematiskt eftersom vi studerar ett föränderligt objekt, samhället, som påverkas av den kunskap som finns om det – om bara kunskapen når ut.

En del av dessa texter kallar han för nonsensproduktion, texter som varken bygger på en god idé, välgjord research eller ett gott skrivande. Texter som mer är till för att positionera sig och imponera på kolleger än för att utforska ett sant mysterium.

Strukturen i vetenskapliga artiklar har vuxit fram sedan andra halvan av 1800-talet, under Louis Pasteurs tid då forskningen ställdes inför kravet att experiment ska gå att upprepa. Det ställde i sin tur krav på hur forskaren skulle presentera sina resultat.

Idag är IMRAD–strukturen gängse, där artiklar stöps i samma form: introduktion, metod, resultat och sist diskussion. Artiklarna ska skrivas på engelska vilket kan begränsa formuleringskonsten.

Profilbild på Susanne Pelger, doktor i genetik.

Typiska drag i forskartext

Språket i en vetenskaplig text har typiska drag: passiva satser används, verb görs till substantiv och texten har en anonym avsändare, ordet ”jag” är bannlyst.

– Ett stilideal är att texten ska framstå som neutral och objektiv och då blir den ganska tråkig. Men retoriska analyser visar att vetenskapliga texter ändå är argumenterande och att det finns tolkningar i dem, säger Susanne Pelger som är doktor i genetik och docent i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet.

Hon har under många år arbetat med högskolepedagogik och kommunikation för att inspirera studenter och kolleger till kreativt skrivande. KomNU-projektet var en stor satsning som syftade till att förbättra naturvetarstudenters kommunikation. Slutrapporten visar på goda effekter.

– Vi har sett att när studenterna får tala och skriva om sitt ämne – inte bara i vetenskapliga rapporter utan även i mer utåtriktade texter – så höjer det även deras ämnesförståelse. Det är viktigt att de får skriva många olika sorters texter och även träna sig i att analysera text.

Bli en bättre skribent

Susanne Pelger rör sig själv vant mellan olika sorters texter. Förutom det vetenskapliga skrivandet driver hon bloggen Naturvetarspråk, skriver barnböcker och böcker om retorik.

– För att bli en bättre skribent måste man förstå vad som gör de bra texterna bra. Och skriva i många olika genrer.

Hon ger också kurser om skrivande för etablerade forskare och får ofta positiv feedback, till exempel att de får nya insikter om sin egen forskning när de övar på att skriva populärvetenskapligt.

Profilbild på Maria Norbäck, universitetslektor vid företagsekonomiska institutionen på Handelshögskolan i Göteborg.

Utveckla språket

Maria Norbäck är universitetslektor vid företagsekonomiska institutionen på Handelshögskolan i Göteborg och en av redaktörerna för antologin Skrivande om skrivande som precis kommit ut. Där diskuterar forskare hur det vetenskapliga språket kan utvecklas. Initiativet till boken växte fram ur en frustration över tråkiga texter.

– Jag har många gånger suttit och läst avhandlingar och artiklar och tänkt att ”det här är egentligen ett intressant ämne, skulle det inte gå att göra det roligare?”, berättar hon.

Maria Norbäck vill att forskare ska våga låta sig inspireras av andra genrer, som poesi, skönlitteratur och fackprosa. Hon ger exempel på forskare inom sitt fält som experimenterat i sina texter, som skrivit avhandling som liknar en deckare eller beskrivit styrelsemöten som ett drama.

När hon handleder studenter uppmanar hon dem att skriva friare. Hon menar att själva skrivandet är en bra metod för att utforska saker och blir då en del i forskningen.

Skriva för att reflektera

– Det är inte så att tankar finns färdigformulerade inuti huvudet och bara rinner ut genom fingrarna, utan det är medan vi skriver som vi tänker. Vi vet inte vad vi kommit fram till förrän vi satt det på pränt. Skrivandet kan användas för att fundera och reflektera och utveckla ett kritiskt tänkande.

Alla tre forskarna menar att det borde gå att göra vetenskapliga texter mer intressanta – utan att de för den skull blir ytligare eller banala. Dels kan forskare själva arbeta för att utveckla sitt skrivande. Och dels kan universitet och institutioner som ger medel till forskning förändra sina bedömningskriterier, så att även annat än publicering i vetenskapliga tidskrifter blir meriterande.

– Jag tror att det bidrar till en ensidig inomvetenskaplig publicering när det hela tiden krävs att man ska publicera vetenskapliga artiklar. Hade det varit mer meriterande att skriva populärvetenskapligt och vara aktiv i samhällsdebatten så hade utvecklingen drivits ditåt, säger Susanne Pelger.

Lästips: Antologin Skrivande om skrivande, Studentlitteratur, 2015.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 20 november 2017

Helena Östlund

Att ta hjälp av en författare och använda skönlitterära grepp kan vara ett sätt att presentera vetenskap mer levande. Det gjorde en grupp forskare i företagsekonomi när de skulle s...

Nyhet 16 november 2017

Helena Östlund

Forskarna på institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala vill bli bättre på att skriva. Ge språket tid och plats och möjlighet att utvecklas. Därför har författaren Magnus...

Nyhet 14 november 2017

Helena Östlund

Det vetenskapliga språket har blivit allt krångligare. Det visar fyra unga forskare som på sin fritid undersökt drygt 700 000 vetenskapliga texter från 1800-talet och fram till ida...