En sådan chans får man bara en gång

– Varför nöja sig med någonting annat än det världsbästa? Why settle for anything less than a world class institute?

Jakob Lovén lutar sig tillbaka i biblioteket på Whitehead Institute. Bakom honom glänser Massachusetts Institute of Technology (MIT) i den tidiga morgonsolen. I en av sofforna ligger en person och vilar, antagligen någon som har jobbat natt.

Själv har han precis avslutat en mycket arbetsintensiv period där han och andra medarbetare i Richard Youngs forskargrupp har finslipat arbetet för en vetenskaplig publikation i Cell, den tredje i ordningen på två år.

Hemligheten bakom framgången ligger enligt Jakob Lovén i att han valde forskargrupp för sin postdoktorvistelse med stor omsorg. Han var tidigt i kontakt med flera olika seniora forskare och var noga med att åka och hälsa på innan han bestämde sig.

– I USA är det inte ovanligt att man åker på fem till tio intervjuer på lite olika ställen i landet. Jag skulle säga att det mest kritiska under postdoktorperioden är att man hamnar rätt. När man väl har valt är man ganska utlämnad till sin nya forskargrupp.

Ett annat arbetssätt

En stor skillnad mellan den svenska och den amerikanska forskningen är enligt Jakob Lovén arbetssättet. Dels finns det större resurser i USA. Dels finns det i en stad som Boston en forskningsinfrastruktur liksom möjliga samarbetspartners som får även de större svenska universiteten att blekna i jämförelse. Men framförallt skiljer sig sättet att tänka och arbeta.

– Här ställer man mer konceptuella frågor. Istället för att undersöka om protein A interagerar med protein B ställer man frågan ”Hur fungerar transkription?”.

Efter ungefär tre månader hade Jakob Lovén tagit till sig det nya forskningssättet som även innebar fler riskfyllda projekt.

– Det är stimulerande att jobba i den miljön. Man har råd att prova flera olika modeller, vissa fungerar medan andra blir till nya projekt. Jag har verkligen lärt mig att ställa större frågor och att angripa dem på olika sätt och det är någonting som jag kommer att ta med mig från min tid som postdoktor.

Chock i början

Jakob Lovén erkänner att det annorlunda tillvägagångssättet var lite av en chock i början. Just då var också allt annat nytt, han och familjen anlände till Boston mitt i vintern strax efter hans disputation och hans dotter var nyfödd.

– Ibland är det bra att man inte vet vad man ger sig in på i förväg, kommenterar han den något hektiska första perioden.

Han berättar om hur familjen efter en kort vistelse på ett lägenhetshotell äntligen fick tag i en lägenhet – utan möbler.

– Vi spenderade en eftermiddag på Ikea och köpte allt vi kom på att vi behövde, vi hade inte ens hunnit mäta rummen i lägenheten och visste inte om möblerna skulle passa, det var helt absurt.

Men han betonar att forskningsinstitutet gör allt de kan för att avlasta de utländska postdoktorerna. Det kan innebära att personalavdelningen hjälper till med praktiska aspekter som försäkringar och de erbjuder en inskolningsvecka. En bra lön betyder att familjen kan följa med.

– Meningen är att forskarna ska kunna fokusera på sin forskning istället för att oroa sig över problem. Ingen vill ha en massa frustrerade postdoktorer.

I början finansierades hans anställning av forskargruppen, efter ett tag fick han postdoktorfinansiering från Vetenskapsrådet. Det innebar en mer oberoende ställning.

Från postdoktor till nystartat företag

För några månader sedan lämnade Jakob Lovén inte bara sin anställning som postdoktor utan även den akademiska tillvaron. Han jobbar nu för det nystartade läkemedelsbolaget Syros Pharmaceuticals som startades av hans chef på Whitehead Institute, Richard Young, tillsammans med några till.

Företagets verksamhet baseras på Jakob Lovéns arbete och har som syfte att upptäcka och utveckla små molekyler som påverkar genuttryck selektivt i cancerceller. Precis som förut står helheten och det större perspektivet i fokus, företaget angriper frågeställningen på många olika plan. Just nu håller Jakob Lovén på med etablering av en plattform som identifierar målgener och proteiner som är specifika för olika cancerformer.

– Jag hoppas att vårt arbete påbörjar ett nytt kapitel inom läkemedelsindustrin.

Beslutet att stanna kvar i Boston och att satsa på en karriär i det nya företaget var inte svårt.

– En sådan här chans får man bara en gång i livet. Och eftersom jag gjorde min postdok på rekordtid har jag fortfarande möjlighet att starta en forskningsgrupp inom akademin ifall det här inte skulle fungera, säger Jakob Lovén och kisar in i den i den tidiga morgonsolen.

Läs också i Curie:

Familjeprojekt Montreal - samhällsvetare på postdok (Curie)