En annan väg att utbyta resultat

Tidskrifter är viktiga, ingen kan läsa allt som publiceras. Men samtidigt har många forskare blivit alltmer beroende av att publiceras i högrankade tidskrifter. Det menar tidskriftsredaktörer och open access-förespråkare som Curie talat med (läs artikeln Ranking överskattad vid publicering idag).

En av dem är Catriona MaCallum vid Public Library of Science, som tror på att belöna forskare för mer än publiceringar i tidskrifter med höga impaktfaktorer – något hon också sett att bidragsgivare som EU och Europeiska forskningsrådet börjat göra.

– Man kan se på antal citeringar och nedladdningar, på twittrande och bloggande, och hur forskningen påverkat politiken.

Hon pekar också på att jakten på impaktfaktorer leder till en lång administrativ process innan forskningsresultat blir tillgängliga.

– Omkring 80-90 procent av alla inskickade manus tas inte in av tidningen.

Öppet arkiv av artikelmanus

Utanför tidskriftsvärlden kan utbytet av nya forskningsrön gå betydligt fortare.

På 1990-talet fanns det många tusen partikelfysiker som då, liksom nu, diskuterade sina artikelmanus fritt. För att göra det enklare att dela manus skapade partikelfysikern Paul Ginsparg ett preprintarkiv av artiklar – Arxiv. Det mesta av det som läggs här blir så småningom artiklar i tidskrifter, men det finns partikelfysiker som nöjt sig med att ha sina resultat på Arxiv.

Denna databas har sedan dess växt för att inkludera flera forskningsfält i fysik, matematik, och datavetenskap.

– Arxiv hjälpte till att starta hela open access-rörelsen, och att ge globala forskningsgemenskaper omedelbar tillgång till forskningsdata via internet, säger Paul Ginsparg.

Idag drivs databasen av Cornell University i New York. Arxiv har moderatorer, frivilliga som utan ersättning gör grundläggande kontroller av att det som läggs upp är vetenskapliga artiklar, men de ser inte på kvalitet eller slutsatser.

Men även den basala kontrollen tvingar in moderaterna i en roll där de ska avgöra vad som är vetenskap, menar Paul Ginsparg.

– En del författare tycker vi lägger ribban för högt och för dem finns det en flora av elektroniska tidskrifter som paradoxalt nog har lägre vetenskaplig standard än Arxiv, som är ett forum utan peer review.

Ingen granskning

Artiklarnas innehåll granskas och kommenteras inte på Arxiv, klargör Paul Ginsparg.

– Det sker via andra forum som physicsoverflow, mathoverflow eller på bloggar. Under de senaste åren har de externa bloggarna börjat ge många användbara kommentarstrådar, och de länkas tillbaka från Arxiv via en trackback-mekanism.

Skälet till att inte ha någon kommentarsfunktion på Arxiv är risken för att ogrundade åsikter skulle spridas snabbt och påverka en majoritet av fysikforskarna.

– Nätdiskussioner kan kräva en hög arbetsinsats av en redaktör för att förbli artiga och givande.

Paul Ginsparg tror på open access i framtiden, även om det är svårt att säga hur det ska finansieras.

Open science

Catriona MacCallum lyfter även det som kallas open science. Data, referensgranskarnas kommentarer, liksom hela texten ska vara fullt tillgängliga för alla. Helt öppet, med undantag för vissa data som är riskabelt att sprida, som ovaliderade medicinska studier.

– Kulturen måste förändras, på institutioner, hos forskare, och hos finansiärer. Öppna upp allt, då kan du söka genom all text och data.

Inget kan dock garantera att forskningsresultaten håller.

– Det är först när du använder publicerade data i ditt eget projekt som du vet det säkert.

Läs också i Curie:
Ranking överskattad vid publicering idag
Forum för kritik av publicerade artiklar