Eldsjälar driver fältstation på Öland i privat regi

I mitten av 1940-talet kom Bertil Kullenberg, entomolog vid Uppsala universitet, till Öland för att forska om vilka insektsarter som pollinerade öns orkidéer. En stekel och dess besynnerliga samspel med en orkidé fångade hans uppmärksamhet.

– Han upptäckte att orkidén flugblomster, Ophrys insectifera L., härmar doften av grävstekelhonor av arten Argogorytes mustaceus för att på så vis locka till sig hansteklarna så att de befruktar blomman, förklarar Dave Karlsson, som är insektsforskare och föreståndare för Station Linné.

Bertil Kullenberg beslutade sig för att uppföra en station för fältforskning på platsen och sökte pengar tillsammans med doftanalytiker från Göteborgs universitet.

Regeringen satte stopp för projektet

Men att det skulle bli en forskningsstation var inte självklart och det skulle bli många turer genom åren.

­– Forskarna beviljades först pengarna, men då satte regeringen stopp för bygget eftersom det fanns planer på att bygga en stor internationell flygplats.

Till slut avblåstes planerna på flygplatsen, men då hade även pengarna från stiftelsen frusit inne. Istället fick de pengar från Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål för att uppföra stationen som stod klar år 1963.

– Efter mycket mödor och kämpande, konstaterar Dave Karlsson.

Nedläggningshotad

Till en början hörde stationen till Uppsala universitet och hette Ekologiska Forskningsstationen. Inriktningen låg under 1960- och 70-talen på doftämnesprojekt.

­­– Forskarna var verkligen doftämnespionjärer och det var här den typen av forskning började som man senare skulle kalla kemisk ekologi, säger Dave Karlsson.

Under 1980- och 90-talet övergick inriktningen allt mer mot ekologi och botanik för att följas av taxonomisk forskning. I början av 2000-talet var stationen nedläggningshotad, men då skrev ett 50-tal professorer ett brev för att protestera mot nedläggningen.

­– De tyckte att det självklart skulle bedrivas forskning där naturen och mångfalden fanns. En av forskarna tyckte till och med att om man lade ner stationen, så kunde man lika gärna lägga ner hela biologin på Uppsala universitet. Det var kanske lite partiskt, men gjorde sådant avtryck att nedläggningshotet drogs tillbaka.

Beslutade driva vidare i privat regi

År 2006 när den dåvarande föreståndaren Jan Tengö gick i pension beslutade återigen Uppsala universitet att lägga ner sin verksamhet på Öland, bland annat eftersom de inte längre hade några anställda forskare där.

Några eldsjälar, däribland Dave Karlsson och professor Fredrik Ronquist på Naturhistoriska riksmuseet, bestämde sig då för att bilda en stiftelse och driva stationen vidare i privat regi.

– Vi konstaterade att det bedrivs så mycket bra forskning här och att platsen ligger så strategiskt att vi måste försöka rädda stationen. Det var många olyckskorpar som kraxade och menade att det inte går att driva en forskningsstation utan statligt stöd eller hjälp från något universitet, men vi kombinerade envishet med att söka pengar och har sedan dess lyckats få hit en hel del spännande forskningsprojekt.

Både egna forskningsprojekt och gästforskare

Idag driver stationen egna forskningsprojekt, har gästforskare, kursverksamhet för studenter och besöksverksamhet för allmänheten. På stationen bedrivs varje år tio-femton olika forskningsprojekt inom insektsforskning, botanik och ekologi.

­– Det kan vara ett hundratal forskare med sina studenter som är här varje år, säger Dave Karlsson.

Ett exempel är forskningsprojektet Svenska Malaisefälleprojektet (SMTP, The Swedish Malaise Trap Project) som fått sitt namn efter uppfinnaren av de tältliknande fällor som används för att fånga flygande insekter. I projektet, som rönt stort internationellt intresse, har 25 miljoner insekter dokumenterats och fler än 2 000 nya arter för landet upptäckts, varav hälften nya för vetenskapen.

– Vi har nu sorterat upp alla insamlade insekter och därmed byggt upp en av världens största insektssamlingar. Det färdigsorterade materialet skickas ut till forskare runt omkring i världen. Hittills har 135 experter i 25 länder i fyra världsdelar tagit emot över en miljon insekter från Station Linné.

Flera ben att stå på

Stationen finansieras med overheadkostnader från forskningsprojekt, boendet samt donationer. De arrangerar publika event och har vandrarhem för allmänheten. Varje år tar stationen emot tiotusentals besökare.

– Den publika verksamheten kan bestå av allt från ”humlans naturspanare” för barn till mer familjeorienterade event som till exempel fladdermusexkursioner och orkidévandringar. Men den delen är svår att få lönsamhet i och syftar mer till att väcka intresse för vår förening.

Den 30 september arrangerar forskningsstationen en visning.

– Vi kommer att visa upp vad som hänt under de senaste två åren. Vi har haft ett envist litet virus som försökt sätta käppar i hjulet på verksamheten och det är många delar som vi inte kunnat visa under pandemin.

Kraftfullt verktyg för att följa miljöförändringar

På senare tid har en rad investeringar gjorts, som att boendet byggts ut med fler bäddar, ett nytt fryshus för den stora insektssamlingen och ett DNA-laboratorium. Idag känner sig Dave Karlsson hoppfull kring stationen och forskningsområdets framtid.

– Vi hade inte vågat satsa så här stort om vi inte trott på en ljus framtid. Nu när alla pratar om klimatförändringar, naturkatastrofer och ett insekternas Armageddon, så gör vi faktiskt något åt det. Med nya molekylära metoder kan vi dessutom snabbt följa hur utbredningen av olika insektsarter ser ut, vilket blir ett extremt kraftfullt verktyg i och med att insekterna svarar så snabbt på miljöförändringar.

Han lyfter även fram vikten av att de lyckats få med många välmeriterade forskare i ledningen kombinerat med ett stort engagemang.

– Visst är en sådan här anläggning beroende av eldsjälar. Om inte drivet, nyfikenheten och suget efter att hitta ny kunskap och att utveckla forskningen finns, då tror jag det är väldigt svårt att få en sådan här anläggning att överleva.

Läs mer om Station Linné Länk till annan webbplats.