Dramaturger gör digital revolution

Teaterforskarna Marika V Lagercrantz och Ulrika Lindgren har sedan 2006 samlat och publicerat upphovsrättsligt fri svensk dramatik i Dramawebben. I denna databas, som är knuten till Riksteatern, finns det idag omkring 500 pjäsmanus, såväl handskrivna som tryckta, och även recensioner av urpremiärer.

Dramawebben används i flera olika syften. Teatrar laddar ner manus. Publiken läser pjäser. Dessutom används databasen inom forskning och utbildning.

Nu uppdateras den för att bli än mer användbar. I syfte att bli en nationell infrastruktur för digital spetsforskning beviljades Dramawebben sex miljoner kronor i bidrag av Vetenskapsrådet år 2011. Grundtanken är att texterna i databasen ska vara så detaljerat kodade att man ska kunna göra mycket avancerade sökningar. Just nu kodas alla barnpjäser från åren mellan 1880 och 1900, totalt 86 stycken.

Ulrika Lindgren, som är doktorand i teatervetenskap vid Stockholms universitet, visar hur kodningen går till. Arbetet görs helt manuellt. Först skriver hon in hela texten, ord för ord. Därefter kodar hon rollista, repliker och scenanvisningar etcetera efter en internationell standard. Även vissa ord märks med en kod som gör att de blir sökbara.

– Fort går det inte, det krävs tålamod. Men man kommer nära texten. Det här är verklig djupläsning, säger hon.

En dag i veckan kommer fem studenter som läser litteratur– och teatervetenskap vid Stockholms universitet in till Dramawebbens lokaler vid Mosebacke torg och hjälper till. De är snart klara med var sin första pjäs.

Säger mer än ord

Orden som märks ut anger rollfigurernas kön, ålder, yrke och civilstånd. Även rumsbeskrivningar, geografiska platser, manliga respektive kvinnliga repliker kodas, liksom handarbeten (sådana förekommer ofta i pjäserna) och relaterade ord som tyg och garn.

– Genom att koda så här kan man göra sökningar och få svar på övergripande frågor. Det kan handla om hur maktförhållandet mellan män och kvinnor kan mätas i repliklängd eller hur dramatiken speglar vardagligt språkbruk i olika tider, berättar Marika V Lagercrantz som är fil. doktor i teatervetenskap vid Riksteatern.

Hon ser framför sig att databasen ska kunna användas av historiker som vill veta hur man inredde och av språk, genus, teater–, litteratur- och dialektforskare, med flera. Den ska också bli interaktiv, så att användarna kan dela med sig av sina reflektioner.

En av dem som använder dramawebben såväl i undervisning som i forskning är Karin Helander, som är professor i teatervetenskap och vid Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet. Hon tycker att utvecklingen av databasen är spännande.

– Jag tror att möjligheten att söka sökmetoden gör att man kan bli friare att se saker man inte har sett tidigare. Vi är annars så låsta av vår egen förförståelse, säger Karin Helander.

Pjäserna i dramawebben har bäring också på teater idag, menar hon.

– Den är en guldgruva för dramaturger. Man kan hitta pjäser, detaljer om en tid och källmaterial.

Rådande samhällsnormer speglas

Karin Helanders forskning handlar om vuxnas kulturproduktion för barn, samt om barnens egen kulturproduktion. Hon har bland annat skrivit boken Från sagospel till barntragedi, som handlar om 1900-talets barnteater.

– I Dramawebben har jag hittat texter av författare som Anna Maria Roos, Walter Stenström och Anna Wahlenberg – tidig svenska barndramatik som berättar om samhällets utveckling och synen på barn för 100 år sedan.

Då, tidigt 1900-talvar det sagospel för barn som predikade moral, nykterhet, gott och ont som gällde. De goda barnen var gudfruktiga, rena, disciplinerade och fattiga. På 40-talet var barn hurtiga och kavata, på 70-talet solidariska. Idag är de kompetenta.

– Det är inte överraskande att samhällsnormer är så tydliga, men i barnteatern är det nästan övertydligt. All professionell scenkonst för barn görs på vuxenvärldens villkor. Vi väljer det vi tycker är lämpligt. Men barn ser andra saker än vi vill att de ska se, säger Karin Helander som just nu studerar den missmatchningen närmare i ett projekt där 3 000 barn ska intervjuas om sina upplevelser av teater.

Digital humaniora är på frammarsch, enligt Marika V Lagercrantz.

– Digitaliseringen av dramakatalogen är bara början. En revolution pågår nu med en kraft som kommer underifrån, från studenterna.