Doktoranderna ger handledarna prestige

På topprankade Stanford University i Kalifornien är det särskilt en faktor som får handledarna att anstränga sig särskilt för sina doktorander: Det gäller att hjälpa dem att få ett bra första jobb. Den som misslyckas hamnar i dålig dager bland sina kollegor, menar Judith Goldstein, professor och prefekt på statsvetenskapliga institutionen vid Stanford University.

– Det motiverar oss att se till att doktoranderna skriver riktigt bra avhandlingar. Det är dessutom konkurrens mellan oss professorer om hur bra det går för våra doktorander. Jag tar med mina på konferenser och skriver vetenskapliga artiklar tillsammans med dem,

Så här arbetar många forskningsuniversitetet i USA, tillägger hon och berättar att hennes senaste doktorand fick jobb på Chicago University. Judith Goldstein låter mycket nöjd. Enligt henne väljer studenterna bort handledare som inte kan hjälpa dem att påbörja en lovande karriär.

Fem års doktorandstudier

Studenterna som antas får betalt i fem år och två somrar av universitetet. Omkring 500 studenter söker varje år till det avlönade doktorandprogrammet på statsvetenskapliga institutionen, där 35-40 anställda på fakulteten handleder cirka 15 nya doktorander varje år.

På Stanford lär sig doktoranderna under de tre första åren att skriva en avhandling. De går kurser som de är intresserade av och kan tänkas ha användning för. Ofta handlar det om statistik, men också till exempel psykologi – för att bättre förstå hur individer fattar beslut.

– Under andra hälften av tredje året väljer doktoranden oftast tre lärare som handledare: Det är för att inte vara utlämnad till bara en handledare med mycket makt. Alla kan hjälpa till med ämnesvalet, men en av dem blir huvudhandledare, säger hon.

Själva skrivandet av avhandlingen äger rum under de två sista åren, så sammanlagt blir det fem – i vissa fall upp till sex – års doktorandstudier.

– Att börja skriva först fjärde året leder till att de inte har bråttom med valet av ämne och det underlättar för oss handledare, menar Judith Goldstein.

Dessutom är friheten att handleda som man vill stor, bara det sker framgångsrikt.

– Jag vill att mina doktorander gör det jag gör, så att vi kan skriva ihop. Det blir utvecklande.

Hon, som forskar om främst handelspolitik, tar emot en doktorand vartannat år – med tanke på kraven som ändå ställs har hon inte tid för fler. Judith Goldstein träffar dem öga mot öga och diskuterar deras arbeten i detalj en gång per vecka. Men det finns handledare som träffar sina doktorander mycket mer sällan och bara när det uppstår problem, berättar hon.

Roterar runt mellan olika labb

Kenneth R Chien är professor på institutionen för cell- och molekylärbiologi (ICM) på Karolinska institutet. Hans forskargrupp odlar bland annat stamceller för att ”reparera” hjärtmuskelvävnad. Innan han kom hit 2013 arbetade han på Harvard University, och han upplever att handledarens roll inom hans område är snarlik på de båda universiteten.

– Men jag tycker att min roll i Sverige är delvis annorlunda, eftersom doktorander här på egen hand söker till ett labb för att skriva sin avhandling. Det skapar en stark kontakt mellan doktoranden och gruppledaren, säger Kenneth R Chien.

På hans tidigare institution vid Harvard måste istället de sökande först bli antagna till det övergripande doktorandprogrammet för att efteråt, när de väl antagits, rotera runt mellan olika labb. Då tar de reda på var de vill skriva sin avhandling och under den här perioden försöker olika potentiella handledare locka dem till sitt labb.

– Mitt intryck här på ICM är också att man tydligt anstränger sig för att relationen mellan handledaren och doktoranden ska leda till en så bra utbildning som möjligt för doktoranden, istället för att fokus ligger på behoven vid handledarens labb.

Det tar längre tid att doktorera på Harvard

Kenneth R Chiens handledarstil, i USA och i Sverige, går ut på att inte nödvändigtvis bestämma doktorandernas ämne, utan att hjälpa dem att upptäcka sitt eget ämne genom att ställa frågor och diskutera med kollegor på labbet. Han föreslår också vetenskaplig litteratur. Sedan är det ett gemensamt beslut vad avhandlingen ska handla om, ofta efter att de har diskuterat det med hela forskargruppen.

– Avhandlingen måste passa in med hela gruppens målsättningar och expertis.

På Harvard kan det ta fem–sex år att doktorera, mot fyra års heltidsstudier vid Karolinska institutet. Och medan doktoranden vid Karolinska institutet vanligen skriver flera artiklar inom sin avhandling, skriver doktoranden vid den institution på Harvard som Kenneth R Chien arbetade på ofta bara ett enda större arbete. Det ger utrymme för svårare och mer utmanande doktorandprojekt vid Harvard, menar Kenneth R Chien.

– Det betyder också att handledaren och doktoranden måste ha mycket nära och regelbunden kontakt i början för att det ska gå rätt senare.

Läs också i Curie:

Stort åtagande att vara handledare (Curie)

Så handleder de sina doktorander (Curie)

Kurs för bättre handledning (Curie)