Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
György Marko-Varga står i vit rock på laboratoriet.

György Marko-Varga återvände till Lunds universitet efter nästan 20 år i läkemedelsindustrin. Foto: Kennet Ruona

NYHET

Det behövs bryggor mellan akademin och industrin

Efter nästan 20 år i läkemedelsindustrin återvände György Marko-Varga 2010 till Luds universitet där han började sin forskarbana. Barriärerna mellan de två världarna är fortfarande höga, menar han.

György Marko-Varga är docent vid Lunds universitets institution för elektrisk mätteknik. Det säger ganska lite om vad han egentligen gör. Hans forskarlag jobbar med biomarkörer, biobanker och att avbilda läkemedel i vävnad med masspektrometri.

Läkemedels verkningsmekanismer står i centrum för hans egen forskning, som han bedriver på halvtid. Den andra halvan av hans tjänst betalar Region Skåne, i ett projekt som sponsras av Astra Zeneca. Hans uppdrag är att bygga upp all teknik kring en ny skånsk biobank med material från stora patientstudier.

Återgången inte enkel

I 19 år arbetade György Marko-Varga i Astra-koncernen. Återgången till universitetet för tre år sedan var inte helt enkel.

– Jag hade drivit jättestora studier, men när jag kom tillbaka hit var jag Mr Nobody. Här i akademin är vetenskaplig excellens det enda. Hur mycket har du publicerat, hur mycket pengar drar du in? Vad jag hade gjort i industrin var inte viktigt, säger György Marko-Varga.

Det är tydligt att han inte tar det personligt. Han bara konstaterar att människorna i hans två miljöer inte vet så mycket om varandra som de tror.

– I akademin tycker man att ”de i industrin kan inget”. Men det bedrivs faktiskt en hel del väldigt bra vetenskap där. I industrin har man å andra sidan ofta en nedlåtande syn på akademikerna. ”Vi är också jättebra, vi kan göra det mesta själva.” Men jag har ju aldrig sett någon från industrin få nobelpris, till exempel.

Överlappet mellan världarna är litet, konstaterar han, och det är svårt att överföra sitt värde från den ena sidan till den andra. Det behövs bryggor mellan de två miljöerna. En sådan brygga, kallad BIG3, förde György Marko-Varga åter till akademin. Vi ska återkomma till det, men först tar vi ett kliv tillbaka i tiden för att se hur det gick till när han valde industrin.

1988 disputerade György Marko-Varga vid Lunds universitet. Han åkte utomlands som postdoktor, först till Amsterdam och sedan till Barcelona. Vid det spanska labbet lyckades han ta hem stora anslag från EG och väl hemma i Lund byggde han upp en forskargrupp som utvecklade protein- och immunoteknologier.

Som Alice i Underlandet

En dag träffade han en av cheferna vid dåvarande Astra Draco. Deras första samtal, som nästan slutade i ett vetenskapligt gräl, följdes av en lunch, en öl, och ett erbjudande om jobb. Han skulle få koordinera ett samarbete med nobelpristagaren Bengt Samuelsson vid Karolinska institutet. Att gå runt i Astra Dracos lokaler fick Marko-Varga att känna sig som Alice i Underlandet.

– Universitetet hade ofta gamla lokaler. Här var allt nytt och så jäkla välstrukturerat. Allt fanns! Innan jag visste ordet av hade jag skrivit på kontraktet.

Han tyckte om att ny teknologi hade en så självklar plats i utvecklingen på företaget. 1999 gick Astra och Zeneca samman. Resurserna blev ännu större, nätverken bättre. Men bolaget förvandlades också från en racerbåt till en atlantångare.

En dag kallades han in till chefen. Lungcancermedicinen Iressa hade fått stora problem i Japan. I en akut aktion handplockade bolaget 20 av 70 000 anställda som ombads komma till Japan och starta de största läkemedelsstudier som industrin någonsin sett. György Marko-Varga var en av dem. Han arbetade med studierna i sex år och bolaget fick till sist rätt – man kunde fortsätta marknadsföra läkemedlet i Asien.

När György Marko-Varga lämnade de japanska studierna bakom sig kände han att han hade svårt att hitta sin rätta plats i koncernen. Han tyckte också att företaget hade blivit mer toppstyrt.

– Vi hade tappat den där platta organisationen som är så bra i Sverige. Istället blev det en anglosaxisk megahierarki.

Ny öppning

Då såg han en ny öppning, och tog chansen. AstraZeneca skulle med Region Skåne finansiera en stor studie kallad BIG3, om tre folksjukdomar: KOL, lungcancer och kardiovaskulära sjukdomar. Ett stort antal patienter i Skåne studeras över tid, och mätdata och prover samlas i databaser och en biobank. György Marko-Varga blev ansvarig för projektets utveckling av biobanken, tekniken för provtagning och analysen av biomarkörer.

Samarbetet mellan bolaget och Region Skåne beskriver han som en ny trend.

– Förr var allt inom läkemedelsindustrin så konfidentiellt, i dag är det inte alls så. Nu kan företag sponsra en studie som den här. De äger inte ens resultaten, men de behöver kunskapen för att komma framåt. Industrin är också mer benägen nu att stödja konsortier med flera akademiska grupper.

På så vis öppnas dörrar mellan akademi och industri. Men György Marko-Varga tror att det behövs fler initiativ.

– I USA är det vanligt att man tar sabbatsår från akademin. Det skulle vi också behöva, för att förkovra oss, få nya idéer och mer förståelse för varandra. Om vi vill att rörligheten mellan världarna ska öka måste vi skapa verktyg för det. Annars rör sig bara den lilla procentandel forskare som verkligen, verkligen vill.

György Marko-Varga

György Marko-Varga är docent vid institutionen för elektrisk mätteknik, Lunds universitet. Han leder divisionen för klinisk proteinvetenskap och imaging vid Biomedicinskt centrum, Lund. Professor vid Tokyo Medical University, den förste icke-japanen på posten.

György Marko-Varga är ansvarig för utveckling av biobanker och biomarkörer inom projektet BIG3, finansierat av Region Skåne och Astra Zeneca. Han är en av koordinatorerna för C-HPP, the Chromosome-Centric Human Proteome Project; 24 forskarlag som utifrån varsin kromosom kartlägger alla människans proteiner.

György Marko-Vargas forskarlag arbetar bland annat med att undersöka läkemedels effekt på lungvävnad, att söka biomarkörer för exempelvis prostatacancer, KOL och neurodegenerativa sjukdomar, och att utveckla en ny teknik för att använda proteiner som biomarkörer.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 18 maj 2020

Redaktionen

Hon skriver om ungas intresse för forskning och sina egna erfarenheter av forskarvärlden. Linnea Suomenniemi är civilingenjör i teknisk nanovetenskap och har arbetat som forskarass...

Krönika 16 december 2020

Jag sitter i en sal på universitet i München. Runt mig sitter forskare och doktorander från hela världen och lyssnar på varandras forskning om MEG (multi-electron generation), skri...

Nyhet 27 september 2022

Charlie Olofsson

Hur ska fler forskare kunna bidra med sin kompetens inom olika delar av samhället? En statlig utredning undersöker nu hur forskares rörlighet på arbetsmarknaden kan öka.