Det är trängsel i karriärsystemet

Ungefär en tredjedel av dem som disputerar stannar kvar inom högskolan. I Vetenskapsrådets rapport Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan har tre kullar av doktorsexaminerade följts fram till 2012 (1995-96, 2002-03 och 2008-09).

De meriteringsanställningar som finns för forskare och lärare i högskolan är postdoktor på två år, följt av en fyraårig anställning som biträdande lektor eller forskarassistent.

Men idag är karriärvägen fram till fast anställning betydligt längre än sex år för de flesta forskare – och den fyraåriga meriteringsanställningen erhålls allt senare. Ändå finns det idag 60 procent fler lektorer och professorer än 2001.

Allt fler konkurrerar

En orsak till den långsammare karriären är att allt fler konkurrerar om de meriteringsanställningar som finns, och att det därför växt fram en rad osäkra visstidsanställningar. Antalet doktorsexaminerade per år har fördubblats sedan början av 1990-talet.

– Denna ökning har inte mötts av fler meriteringsanställningar för att kvalificera sig. Fler personer anställs inom högskolan, men som ”forskare” och postdoktorer. Det pekar på en uppluckring av det svenska karriärsystemet där många forskare tvingas till flera olika visstidsanställningar efter varandra. Det är trängsel i karriärsystemet, säger Stina Gerdes Barriere, som är analytiker på Vetenskapsrådet och har gjort studien.

En annan orsak till att karriärvägarna luckrats upp är att meriteringsanställningarna (biträdande lektor och forskarassistent) togs bort ur högskoleförordningen i samband med regeringens autonomireform 2011.

Förhoppningen var då att arbetsmarknadens parter själva skulle reglera tjänsterna, men så blev det inte och en ny meriteringsanställning infördes 2012. Denna ger dock inte rätt att bli prövad för tillsvidareanställning, även om lärosätena själva kan välja att göra så (läs mer i faktarutan).

Många visstidsanställningar

De många visstidsanställningarna är ett stort problem, enligt Sveriges universitetslärarförbund, SULF.

– Osäkra tidsbegränsande anställningar, som forskarassistent eller andra typer av visstidsanställningar, påverkar en människas prestationer negativt – särskilt om de kombineras med varandra under lång tid. Folk känner sig utbytbara och mår dåligt.

Det menar Karin Åmossa som är chefsutredare på SULF.

– För den som ska välja karriär efter disputationen är det en oöverskådlig snårskog med så många olika anställningsformer inom akademin, vilket gör att många hellre går till andra arbetsgivare där man vet vad som gäller.

Hon vill se en karriärväg där det är tydligt vad som krävs för att gå vidare inom akademin.

– Meriteringstjänster är till för individen som ska meritera sig, och indirekt för lärosätet som kan fånga upp de bästa personerna och utveckla dem till att bli excellenta inom sitt område.

Idag finns det för många i systemet och konkurrensen måste därför komma tidigt i karriären så att folk har en chans att göra något annat vettigt, framhåller hon.

– Det är inte schyst att låta människor gå år efter år på korta vikariat. Man måste tänka på att det är människorna i systemet som skapar kvaliteten i forskning och undervisning.

Råder obalans

Karin Åmossa anser att en del av dagens problem beror på Vetenskapsrådet och andra finansiärer.

– Det finns en tydlig korrelation mellan extern finansiering och visstidsanställningar. Det råder en obalans idag när 60 procent av forskningsfinansieringen på lärosätena utgörs av externa medel och bara 40 procent är basanslag.

Hon menar att det borde vara tvärtom.

– Forskare med mycket externfinansiering blir som småföretagare där den egna gruppen blir viktigast. Man ser sig inte som en del av organisationen och tar inte ansvar för helheten och den långsiktiga strategin. Lärosätet blir bara ett hölje för dem att verka i.

Och omvänt tar inte lärosätet ansvar för dem med extern finansiering eftersom de inte ingår i den långsiktiga planeringen när man inte vet om pengarna ska fortsätta rulla in, fortsätter Karin Åmossa.

Stina Gerdes Barriere på Vetenskapsrådet håller med om att den externa finansieringen är mer rörlig än basanslagen.

– Vetenskapsrådets medel kan gå till olika ämnen och personer. Om rekryteringen ligger på enskilda forskningsledare blir det ju osäkert och lärosätet vågar inte anställa.

I hennes drömscenario behövs inga andra tidsbegränsade anställningar inom akademin än postdoktor och en tydligt reglerad meriteringsanställning som innebär en möjlighet till fortsatt anställning som lektor eller professor efter bedömning.

Tar frågan på stort allvar

Även Vetenskapsrådets generaldirektör Sven Stafström tar frågan om karriärvägar på stort allvar:

– Jag tror att de flesta i högskolesverige är eniga om att för många unga forskare är anställda på otrygga premisser och att detta får många forskartalanger, främst inom konkurrensutsatta områden, att välja bort en akademisk karriär, säger han.

Rapporten om karriärvägar är en av flera strukturella analyser från Vetenskapsrådet som ska ligga till grund för underlag till nästkommande forskningsproposition (2017-2027). Till sommaren planerar Vetenskapsrådet att publicera en sammanfattande rapport med bland annat ett förslag för ett nationellt samordnat karriärsystem inom högskolan.

Läs också i Curie:

Kvinnor undervisar, män forskar (Curie)

Excellent forskning och trygga forskare (Curie)