De har politisk makt men är inte folkvalda

Sedan mitten av 1990-talet har antalet personer som är anställda för att driva politik ökat från en handfull till över 2 000. De är utredare eller experter inom näringslivsorganisationer eller fackförbund. Många är anställda av politiska partier, tankesmedjor, PR-byråer eller så är de sakkunniga i regeringskansliet.

– Det finns 180 personer bara i regeringskansliet som jobbar med politik utan att vara förtroendevalda. Vi vill lyfta fram dem som är anställda för att driva politik och öppna ögonen för att det numer finns en stor grupp människor som arbetar med politisk påverkan utan att vara folkvalda, säger Stefan Svallfors som är professor i sociologi vid Umeå universitet.

Han har tillsamman med kollegerna Christina Garsten (Stockholms universitet) och Bo Rothstein (Göteborgs universitet) kartlagt denna nya och växande kategori som de kallar ”policyprofessionella”, och som idag är uppskattningsvis mellan 2 000 och 2 500 till antalet.

Forskarna har under kartläggningen samlat in data som beskriver 1500 av dem. I längre intervjuer har ett sjuttiotal utfrågats om hur de ser på sitt jobb och karriärval, möjligheten att påverka politiken, med mera. Stefan Svallfors och hans kollegor har också intervjuat ett tjugotal personer som finns runt dem.

– Den typiske policyprofessionella är verksam i Stockholm och universitetsutbildad, drygt femtio procent inom nationalekonomi eller statsvetenskap. De är lika många kvinnor som män, utom i PR-byråer och tankesmedjor där två tredjedelar är män. De är i medel 40 år gamla, tio år yngre än riksdagsledamöterna, säger han.

Svårt mäta påverkan

De policyprofessionellas inflytande går inte att mäta. Forskarna har därför i stället studerat vad de gör inom politiken som kan ge inflytande.

– Det finns tre olika vägar. De hjälper till med problemformulering genom att lyfta fram samhällsproblem som ska göras något åt. De vet hur den politiska processen fungerar, var frågor hamnar och var det går att påverka. Dessutom har de ett nätverk som gör att de snabbt kan hitta korrekta sakuppgifter i en viss fråga.

Ur demokratisk synvinkel kan det vara ett problem att de har inflytande trots att vi inte har röstat på dem. Å andra sidan innebär detta en alternativ möjlighet att ha politiskt inflytande för många som är besjälade och kunniga.

– Det är dock inte vår uppgift inom projektet att tycka något om detta.

Otydligt mandat och oklar roll

Ytterligare ett problem är att de policyprofessionellas rättsliga ställning inte är klarlagd. Det är otydligt om de är tjänstemän, opolitiska meritrekryterade eller politiker. Rollen är diffus och de har oklara mandat. De finns inte ens med i statsvetenskapliga läroböcker.

– Det är otydliga ansvarsförhållanden som vi ser som potentiellt problematiska: vem ska till exempel ställas till svars när något gått fel? Regeringsformen är faktiskt väldigt otydlig vad gäller de policyprofessionellas ställning, säger Stefan Svallfors.

Han håller just nu på att sammanställa resultaten från forskningsprojektet i en bok som ska skickas till förlaget i oktober. I april räknar han med att den ska finnas på bokhandelsdiskarna. Titeln: ”Makt utan mandat – policyprofessionella i svensk politik”.

Läs också i Curie:

Svårt att följa upp privat välfärd (Curie)

Toronto en förebild för Malmö och Mostar (Curie)