Att skriva romaner och debattartiklar berikar hans forskning

Redan på 1990-talet började John Lapidus doktorera i ekonomisk historia, men sedan kom annat emellan. Bland annat läste han kurser i skönlitterärt skrivande vid Ölands folkhögskola och vid Nordiska folkhögskolan i Kungälv, under sammanlagt tre år. Han arbetade också länge med bistånd och tillbringade flera år i biståndsländer. Dessutom skrev han tre romaner.

De första två utspelar sig i Zimbabwe respektive Nicaragua som är länder han känner väl. Böckerna är skönlitterära berättelser med påhittade personer, men bygger på sådant han sett och upplevt på plats. Hans samhällsengagemang är starkt.

− Mina romaner tenderar kanske att vara lite väl överlastade med mina samhällstankar. Jag speglar hur ambassadpersonal beter sig och hur vi i väst ofta har en kolonial bild av biståndsländerna. Hur allt tolkas i termer av diktatur och hur nyanserna sällan kommer fram. Till exempel drev västländerna en långvarig kampanj mot ett viktigt inslag i Zimbabwes befrielsekamp, nämligen att fördela jordbruksmarken mer jämnt. Kampanjen banade väg för en diktatur i landet, säger John Lapidus som numera är forskare vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

Forskar om välfärdsstater och sjukvårdssystem

Doktorerade gjorde han 2015 med en avhandling om socialdemokratin och den svenska välfärdsmodellen. Han forskar nu om välfärdsstater i jämförande perspektiv, med särskilt fokus på sjukvårdssystem i Sverige och andra länder.

− Jag är väldigt intresserad av hur välfärdssystemet och sjukvårdssystemet växte fram i Sverige. Efter andra världskriget hade vi fortfarande en fragmentiserad och privatiserad vård. Det hade man även i England och där bestämde man sig för att bygga upp ett gemensamt sjukvårdssystem.

Bara en så enkel sak som att ”less is more”. Att man ska korta ner, stryka ord och inte stapla adjektiv på varandra.

I Sverige tog det längre tid. Först på 1970-talet kom de stora reformer som la grunden till det svenska gemensamma sjukvårdssystemet.

− Det är viktigt att ha det ekonomiskpolitiska och historiska perspektivet när vi talar om det som händer i nutid.

John Lapidus studerar också de gradvisa förändringar som sker nu. Inte minst privatiseringen av drift och finansiering inom välfärden, och hur de påverkar välfärdsstaten.

− På senare år har vi återigen skapat fragmentering i vården. Vi är lite tillbaka i privatiseringsröran vi hade efter andra världskriget.

Känner till skrivandets regler

Som forskare har han stor användning av sin skrivarutbildning och sin erfarenhet av att skriva romaner.

− På mikroplanet handlar det om att jag känner till olika regler och förhållningssätt för att skapa en bra text. Bara en så enkel sak som att ”less is more”. Att man ska korta ner, stryka ord och inte stapla adjektiv på varandra. Många forskare skriver onödigt långa texter.

Jag har utvecklat en förmåga att bygga skelettet i texten, se vad som är viktigast.

Även när det gäller den övergripande strukturen känner han sig trygg.

− Jag har utvecklat en förmåga att bygga skelettet i texten, se vad som är viktigast, vad som ska in först och vad texten ska mynna ut i. Det är ju inte så att en vetenskaplig artikel ska ha en dramatisk kurva som en roman eller novell, men man har ändå nytta av att tänka lite grann i de banorna för att fånga läsaren. Även den mest torra av texter går att göra mer intressant.

Skrivarkurs kan ge bättre flyt

Han upplever att många forskare skriver bra, men gissar att andra måste kämpa.

− Att forskare får skrivkramp är ganska vanligt. Det finns de som har enormt mycket kunskap och nya idéer, men dåligt självförtroende när det gäller att skriva. Tyvärr kan det nog förstöra forskarkarriärer.

Även inom forskning är det viktigt med fantasi, för att få idéer och våga bolla olika idéer mot varandra.

Han rekommenderar andra forskare att ta hjälp för att utveckla sitt skrivande. Att till exempel gå en kurs i kreativt skrivande, kanske bara en dag eller helg.

− Det kan ge handfasta tips, avmystifiera skrivandet och frigöra saker mentalt. Även inom forskning är det viktigt med fantasi, för att få idéer och våga bolla olika idéer mot varandra.

Själv får han påfallande ofta sina kreativa idéer när han står i duschen.

− Jag går kanske in i ett annat slags medvetande då, när jag gör ingenting. Annars håller jag nästan alltid på med något.

Den senaste romanen han skrivit − Hybris − kom ut 2022. Handlingen kretsar kring ett företag som experimenterar med att operera in chip i människors huvuden för att kunna koppla deras hjärnor till AI.

− Ingen som läser boken missar likheterna mellan ägaren till företaget och Elon Musk. Jag hade satt mig in i hans liv, företag och ambitioner när jag skrev den.

120 debattartiklar på tio år

John Lapidus skriver även debattartiklar och upplever att de tre spåren − akademiskt skrivande, romaner och debattartiklar − berikar varandra. Bland annat har hans debattartiklar visat sig ge rika empiriska data till hans forskning.

Jag tycker att det är viktigt att genomskåda falska argument, peka på dem.

Under de senaste tio åren har han skrivit runt 120 debattartiklar i dagstidningar, kvällstidningar och Dagens Medicin. I dem har han tagit tydlig ställning mot vinster i välfärden och privata sjukvårdsförsäkringar. Han varnar för att det växer fram ett parallellt sjukvårdssystem i Sverige i takt med att allt fler tecknar en privat sjukförsäkring. Nu har 800 000 svenskar en sådan.

− Ofta är det unga, friska människor med pengar som har en privat försäkring, röststarka människor som är vana att påverka. När de inte längre möter den offentliga vården ser de inte bristerna där och har inget egenintresse av att problemen blir lösta. Skatteviljan minskar, säger John Lapidus.

Djupdyker i debattspråket

Under åren har han ofta fått svar från privata vårdgivare och bolag i försäkringsbranschen. I sin populärvetenskapliga bok Den sjuka debatten från 2023 analyserar han sina egna inlägg, svaren han fått och i vilken mån debatten lett till konkreta beslut och förändringar.

Företrädarna för privat vård säger att den ”avlastar det offentliga”, när den i själva verket slår sönder det gemensamma system vi haft.

Sedan dess har han gått djupare och förfinat och akademiserat sin analys, vilket resulterat i ytterligare en bok. Healthcare privatization through neoliberal newspeak kommer ut i höst.

− Jag har ju ett unikt empiriskt material att använda vetenskapligt och menar att det skapats ett nyliberalt nyspråk kring de här frågorna. Företrädarna för privat vård säger att den ”avlastar det offentliga”, när den i själva verket slår sönder det gemensamma system vi haft i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att genomskåda falska argument, peka på dem. Man kan självklart argumentera för privatisering, men då får man använda argument som är korrekta.

Viktigt med öppenhet och fakta

Att vara tydlig med sina politiska åsikter har aldrig varit en nackdel för honom i forskarrollen. Han är bara väldigt noga med att de uppgifter han hänvisar till alltid är korrekta. Motståndarna ska kunna ifrågasätta hans värderingar och de slutsatser han drar, men inte underliggande fakta.

Själv skulle han uppskatta om fler forskare som uttalar sig i samhällsfrågor talade om var de stod politiskt.

− Till exempel är nationalekonomer sällan vänsterpersoner, men vi får aldrig reda på var de står politiskt eller vilka ekonomiska teorier de använder sig av när de förklarar ekonomi i massmedia.

Oavsett ämne vill han uppmuntra forskare att skriva mer för allmänheten.

− Jag tycker att fler forskare skulle ta steget och skriva debattartiklar och populärvetenskapliga böcker. Både för att det är ett lustfullt arbete, men också för att det är viktigt att forskning når utanför universitetens väggar.