Att göra data tillgängliga borde vara en merit

När Philip Buckland började koda inne på pojkrummet under 1980-talet tog hans pappa, som är professor i arkeologi, chansen att använda sin sons färdigheter.

− Jag fick följa med till deras utgrävningar och skriva små program för att hjälpa dem med analyser. Vi åkte till Norge, Island, Grönland, berättar Philip Buckland, som numera själv forskar inom just arkeologi.

Hans forskningsintresse är brett och spänner över flera olika teman och stora tidsperioder: Insekter, kulturarv och biodiversitet, från nutid och bakåt så där en miljon år. Han är docent och vice dekan vid humanistiska fakulteten på Umeå universitet, föreståndare för Nationell infrastruktur för laborativ arkeologi (ArchLab) och för den strategiska miljöarkeologiska databasen (SEAD) som är en del av den Nationella infrastrukturen för digital arkeologi (Swedigarch). Dessutom är han delaktig i Nationell infrastruktur för biodiversitet (SBDI).

... meriteringssystemen kan göra att forskare inte prioriterar att tillgängliggöra sin data.

Att programmera och bygga databaser lärde han sig på egen hand, berättar han och inser att han har tagit på sig helt rätt tröja för intervjun: En t-shirt med Commodore 64-tryck. Den numera kultklassade hemdatorn var världens mest sålda under 1980-talet.

− Vi hade en hemma när jag växte upp, fast först hade vi en ZX81.

På den tiden, berättar han, fanns inte en tanke på forskarkarriär. Han skulle bli grafisk designer eller systemutvecklare, men någonstans längs vägen vanns han över till forskningen.

Byggde databas över insekter

Philip Buckland växte upp i Storbritannien men flyttade till Sverige i mitten av 1990-talet för att studera miljöarkeologi. Som doktorand utvecklade han fossilinsektsdatabasen ”BugsCEP”, som hans far la grunden till redan under 1980-talet.

− När arkeologer och kvartärgeologer hittar insektsfossiler vid utgrävningar kan de söka i databasen och se på vilka andra platser den typen av fossil har hittats och få mycket information om vilka klimat och miljöer insekten kräver för att överleva. Det kan hjälpa en att förstå mer om platsen som man undersöker.

”BugsCEP” samlar information från många olika källor, men Philip Buckland menar att även riktigt små databaser kan vara värdefulla.

Många forskare ser databaserna som ett verktyg och inte som en källa men där måste vi tänka om.

Inte minst inom humaniora tror han att forskningen kan ta stora kliv om fler börjar samla sin data i öppna databaser.

− Genom att samla sitt material i en databas i stället för i en Word- eller Excellfil får man helt andra möjligheter att leta mönster i materialet. Att jobba med databaser sparar otroligt mycket tid både i ens egna forskningsprojekt och för andra forskare, förutsatt att man tillgängliggör sin data.

− Man kan jobba med databaser i alla sammanhang där man extraherar information, till exempel ur bilder, kartor eller brev.

Öppen data – inte självklart

Philip Buckland tror att många forskare vill dela sina data, men ser att det finns faktorer inom akademin som skapar hinder. Han tror till exempel att meriteringssystemen kan göra att forskare inte prioriterar att tillgängliggöra sina data.

− Det tar ju lite tid att sammanställa den så att den blir användbar för andra, och det är tid som man i stället kan lägga på att skriva artiklar, samla in nytt material eller söka nya forskningsmedel.

Han ser generellt att forskare som lägger ner mycket arbete på att samla in och tillgängliggöra data inte uppmärksammas för det. Det kommer till exempel till uttryck genom den slapphet som finns när det gäller källhänvisningen till databaser.

− Många forskare ser databaserna som ett verktyg och inte som en källa men där måste vi tänka om.

Han refererar till aktörer som utnyttjar andras data utan att källhänvisa som ”data-vampyrer”.

Särskilt om det råder hård konkurrens inom ditt fält kan datan bli något du vill hålla för dig själv ...

Att forskare som tar fram och tillgängliggör data inte får kredd tror han i värsta fall kan bidra till ett klimat där forskare sluter sig och aktivt väljer att inte dela sin data.

− Särskilt om det råder hård konkurrens inom ditt fält kan datan bli något du vill hålla för dig själv, för att säkra din egen karriär, och det är inte bra för utvecklingen. Forskare inom andra fält kan ju se materialet ur ett annat perspektiv och använda det på nya sätt. Jag tycker absolut att man ska tillgängliggöra sina data, och om man har fått offentliga medel tycker jag inte att det är något snack. Då måste man göra det, så att forskningen kommer till största möjliga nytta.

Viktigt att rätt forskare får kredd

Samtidigt som forskare behöver bli bättre på att synliggöra kollegor som har tagit fram och tillgängliggjort datan som man bygger sin egen forskning på ser Philip Buckland också att det behövs nya tekniska lösningar för att underlätta källhänvisningen till databaser. Det handlar till exempel om att hitta sätt som gör att rätt forskare får kredd. En stor databas kan ju bestå av bidrag från en lång rad forskare och att nämna alla i sin referenslista är ofta inte rimligt.

− Det är inte helt enkelt att hitta de här lösningarna men det går.

Det handlar till exempel om att hitta sätt som gör att rätt forskare får kredd.

Att många forskare inte refererar till databaser som de använder drabbar så klart både forskarna som har bidragit med data och de som har gjort databaserna.

− Om man vill ha många citeringar ska man inte ägna sig åt att bygga databaser, konstaterar Philip Buckland lite krasst.

Ändå har han fortsatt.

− Om jag kan möjliggöra och underlätta för andra forskare känns det som väl investerad tid. Dessutom tycker jag att det är roligt!

Vill se mer innovativ tvärvetenskap

Numera kodar Philip Buckland inte själv. Det arbetet har han lämnat vidare till systemutvecklarna, och hans engagemang för hur databaser kan användas inom forskningen har vidgats till ett engagemang för att skapa bra infrastruktur för forskningen i vidare mening.

Om man vill ha många citeringar ska man inte ägna sig åt att bygga databaser.

Generellt tycker han att akademin i Sverige är alldeles för ämnesuppdelad, med för få tvärvetenskapliga labb och forskningsmiljöer.

− Det har blivit bättre men vi är fortfarande hårt bundna till ämnesgränserna. Det är mer komplicerat att arbeta tvärvetenskapligt, men forskningen blir bättre för man får inblick i verklighetens komplexitet.

Han skulle vilja se fler tvärvetenskapliga samarbeten där forskare från olika ämnen parades ihop förutsättningslöst.

Man kan låta forskare inom molekylärbiologi möta forskare inom filosofi och historia, och se vad som händer.

− Man kan låta forskare inom molekylärbiologi möta forskare inom filosofi och historia, och se vad som händer.

När vi avslutar intervjun ska han snart börja packa för en resa till Japan och World Conference of Entomology, alltså vetenskapen om insekter. Där hoppas han kunna röra om lite i grytan med sitt förhistoriska, paleontologiska perspektiv.

− Jag ska försöka få de andra att förstå betydelsen av att ha ett riktigt långt historiskt perspektiv inom insektsforskningen, som annars oftast fokuserar på nutiden.