Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Marika Hedin står utanför Gustavianum i Uppsala.

Marika Hedin disputerade i historia 2002 och är idag chef för Gustavianum som är Uppsalas största universitetsmuseum. Foto: Mark Harris

NYHET

Att ge tyngd åt det som ska vara lätt att ta till sig

Att snabbt greppa ett större problem, hantera stora mängder text och förstå vad vetenskap innebär. Det är några förmågor som museichef Marika Hedin vid universitetsmuseet Gustavianum i Uppsala lärde sig under forskarutbildningen och som hon haft stor nytta av i karriären.

Marika Hedin disputerade i historia vid Stockholms universitet 2002. Det som motiverade henne att sikta på forskarutbildningen var framförallt drivkraften att få fördjupa sig ytterligare i ämnet.

– Jag hade en vag bild av att det kunde vara trevligt att vara lektor och arbeta på universitetet och tyckte det var väldigt kul att undervisa, men det var ingen medveten karriärplanering.

Parallellt med studierna arbetade Marika Hedin med populärvetenskaplig historieförmedling, bland annat genom att skriva läromedel, undervisa och medverka i radioprogram. Det var i slutet av forskarutbildningen som hon först kom i kontakt med museivärlden.

År 1998 blev hon inbjuden att delta i en arbetsgrupp som skulle göra en utställning i samband med Nobelprisets 100-årsjubileum. Arbetet kom senare att utvecklas vidare till Nobelmuseet i Stockholm som invigdes 2001.

En ny värld

Mötet med museivärlden blev nästan som en förälskelse.

– Det var det roligaste jag hade gjort och det kändes som en fantastisk värld att vara i. Det passade mig väldigt bra.

Hon kände att museerna med deras utställningsverksamhet och program fyllde en viktig roll i samhället som publika platser för kunskapsöverföring och icke-kommersiella upplevelser.

– Det tycker jag är väldigt viktigt i vår tid.

När Marika Hedin disputerat kändes det självklart för henne att fortsätta arbeta i museivärlden. Hon blev kvar i tio år på Nobelmuseet som publik chef och arbetade därefter i fem år som chef för Vasamuseet i Stockholm. Sedan 2014 är hon museichef på universitetsmuseet Gustavianum i Uppsala.

Trots att hon valt en karriär utanför den traditionellt akademiska så anser Marika Hedin ändå att hon haft stor nytta av sin forskarutbildning i sina chefsuppdrag vid olika museer.

– Jag tycker att man får en förmåga att snabbt ta ett grepp om ett större problem, läsa in stora mängder text och dra ut det viktigaste och omvandla det. Det tycker jag att man lär sig på en forskarutbildning i humaniora och det har varit till väldigt stor nytta i mina chefsuppdrag i museivärlden.

Ta fram essensen

Hon framhåller att museer är bra på att omvandla vetenskaplig kunskap till något som blir relevant och lätt att ta till sig för många.

– Tidigt som doktorand fick jag rådet av en professor att man skulle kunna sammanfatta sitt avhandlingsämne med fyra meningar över en bardisk, skrattar hon. Det var ett väldigt bra råd som har varit väldigt viktigt i museivärlden, att kunna sammanfatta och ta fram essensen i ett problem.

Förmågan att kunna koppla ihop akademisk kunskap med forskning och förmedling är något som hon upplever som värdefullt i sin yrkesroll som museichef.

– Jag har haft stor nytta av att förstå vad vetenskaplig kunskap är för att kunna ge vetenskaplig tyngd och djup åt det som förmedlas. Jag har också varit med och sökt forskningspengar i flera större projekt där museet som kunskapsförmedlare spelat en viktig roll i ansökan.

Förstå forskning och forskare

Även om hon träffat på en del europeiska kolleger vid utländska universitetsmuseer som saknar forskarutbildning, så tror hon att det skulle vara svårt att vara verksam på ett svenskt universitetsmuseum utan att själv ha forskarbakgrund. Vissa museer har också en akademisk förankring och egen forskning av tradition, till exempel Naturhistoriska riksmuseet som har en egen forskningsavdelning.

– Om man inte förstår vad forskning är och inte kan orientera sig i den världen, så blir det svårt att diskutera på ett jämställt vis och komplicerat att förstå varandra när man behöver närma sig forskningen för att få inspel kring programverksamheten.

Marika Hedin tror inte att en doktorsgrad behöver innebära en stor merit i Sverige, som det gör i många andra länder. I sin roll som arbetsgivare kan hon också relatera till oron inför att anställa forskarutbildade. Det händer ofta att disputerade söker även enklare tjänster som att stå i kassan och ta emot besökare.

– Då vill jag vara säker på att personen förstår att forskning inte ingår i arbetsuppgifterna. Det gäller att vara tydlig med det.

Olika vägar efter forskarutbildningen

Hon tror också att många arbetsgivare är främmande inför vad det innebär att vara disputerad. Därför har de disputerade en pedagogisk uppgift att förklara vad de kan bidra med i ett yrke som inte innehåller forskning, menar Marika Hedin.

Som exempel lyfter hon fram att forskarutbildade har fått träning i att överblicka och lösa problem och kan producera stora mängder text, viktiga kunskaper vid till exempel utredningar.

– Man har en vana att göra vissa saker som faktiskt är nyttiga i rätt många olika sorters jobb.

Hon ser många möjligheter vid sidan av den traditionella karriärvägen inom akademin.

– Lyckan för alla ligger inte i att ägna ett liv åt att skriva böcker och undervisa. Det finns andra vägar där man har stor nytta av sin forskarutbildning. Jag vill rekommendera att man vågar lyfta blicken lite grann.

Artikelserie: Doktor – och sen då?

Hur väcktes deras nyfikenhet för forskning? Vad fick dem att lämna akademin? Vilken glädje har de haft av sin forskarutbildning?
Möt människorna som disputerat och sedan gjort karriär utanför akademin.

Läs alla artiklar i Curies artikelserie Doktor – och sen då?

Du kanske också vill läsa

Nyhet 2 oktober 2024

Johan Frisk

När KI-forskaren Sanghita Banerjee blev mamma var familjen tvungen att åka hem till Indien för att söka upphållstillstånd för barnet. Processen tog tid – och forskningen sattes på ...

Nyhet 30 september 2024

Ulrika Ernström

Anne Bjorkman studerar klimatförändringarnas konsekvenser där de märks som mest. Som engagerad växtekolog med fokus på Arktis kombinerar hon passionen för fältarbete, kärleken till...

Krönika 4 september 2024

Hur lär sig unga forskare vad som är kvalitet i vetenskaplig publicering eller vad som lönar sig i den akademiska karriären? Jonatan Nästesjö skriver om hur forskare socialiseras i...