Åsa Larsson forskar om yngre stenåldern vid Uppsala universitet.
NYHET
Åsa Larsson ny krönikör i Curie
Hon skriver om förhistorien och hur förutsättningarna för forskning har förändrats. Åsa Larsson forskar om yngre stenåldern vid Uppsala universitet och är chef för en stiftelse som utför arkeologiska undersökningar. När hon får tid över läser Åsa gärna fantasy eller seglar i Stockholms skärgård.
Vad forskar du om?
– Kontakter, nätverk och kulturer under neolitikum (yngre stenåldern) i Sverige och Östersjöområdet. Det här är en period då vi ser många olika kulturella uttryck inom och samtidigt tydliga likheter mellan olika regioner runt Östersön och i Europa i allmänhet. Framförallt intresserar jag mig för hur det går till då en materiell kultur ersätts av en annan, i vilken mån det är människor som förflyttar sig och om det i så fall är enskilda individer, till exempel giftemål, eller hela grupper.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag hade egentligen tänkt bli historiker men började så att säga ”från början” och fastnade direkt! Arkeologi är ett ämne där vi hela tiden gör nya upptäckter och lär oss nya saker om mänskligheten. Det är som att vara upptäcksresande med stora vita fläckar på kartan. För att få perspektiv på nutid och framtid måste vi förstå det förflutna, men vi dras ofta med en förenklad och rent av felaktig bild av det förgångna. Jag fastnade för yngre stenåldern eftersom den är mycket mer komplex än vad jag fick lära mig i grundskolan. Det är under denna period jordbruket etableras och de första metallerna dyker upp. Det finns många olika kulturer som står i nära kontakt med varandra och nätverk som spänner över stora delar av den europeiska kontinenten.
Vad gör du helst när du är ledig?
– Forskar. I nuläget har jag nämligen heltidstjänst som verksamhetschef på en stiftelse som utför arkeologiska undersökningar. För min del betyder det mest administration. Även om jag får rolig inblick i de olika projekten så kan det inte jämföras med hur kul det är att hålla på med de forskningsfrågor som engagerar mig mest, och det händer massor på den fronten nu. Jag är sedan barnsben en stor fantast av fantasy och serier, så jag gillar även att följa detta i tryck och på nätet så fort jag får lite tid över. Om sommaren seglar vi i Stockholms skärgård, ett bra sätt att komma bort och gå ner i varv.
Vad läste du senast?
– World War Z av Max Brooks om ljudböcker räknas, det är nämligen så jag vanligen konsumerar skönlitteratur nuförtiden. Har dock nyligen (äntligen!) börjat läsa American Gods av Neil Gaiman.
Vad tänker du skriva om?
– Forskning om förhistorien, vilket omfattar många olika ämnen som bidrar till arkeologi inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Hur kan vi veta något om mänskliga samhällen som inte har några skriftliga källor? Jag tänker också skriva om hur förutsättningarna för forskning har förändrats under 2000-talet, med större press på publicering som kan vara problematisk för kvalitén, men samtidigt en ökad värdesättning av kunskapsförmedling, vilket är givande för alla.
Vilka är dina förväntningar på att skriva i Curie?
– Att få skriva om forskningsämnen som intresserar mig igen, med syfte att nå utanför den arkeologiska kretsen. Jag hade under många år en egen blogg om arkeologi och vetenskap (Ting & Tankar), men då vi även har en blogg om våra utgrävningar på SAU så blev det för mycket att engagera sig i båda. Det här känns som en härlig chans att få skriva om det som engagerar mig under ordnade omständigheter, utan att känna kravet på att hålla igång en blogg på heltid.
Du kanske också vill läsa
Nyhet 9 september 2024
Han skriver om humanioras plats i forskningslandskapet och i samhället i stort. Erik Isberg är vetenskapshistoriker och forskar vid KTH om miljövetenskapernas historia. På sin frit...