Arabiska våren förändrade deras liv

Centrum för Mellanösternstudier är en del av Lunds universitet. Chef för centret är Leif Stenberg. Han är professor i islamologi och har forskat i bland annat sufismen, islams mystik, i Syrien. ”Syrienexpert” kallas han ofta vid intervjuer. Leif Stenberg brukar skoja om att han skulle kunna livnära sig enbart på att resa runt i landet och prata om Syrien.

– Under andra halvan av augusti hände så mycket där, då ringde telefonen hela tiden. Men då var det ju terminsstart! Jag svarade inte, jag hann bara inte.

Radikala förändringar

Centrum för Mellanösternstudier, CMES, har funnits sedan 2007. 2009 fick CMES ett anslag på 54 miljoner kronor över fem år, en del av regeringens satsning på strategiska forskningsområden. Det ändrade förutsättningarna radikalt för Lundaforskarna. Samtidigt ändrades världen, lika radikalt, genom den arabiska våren.

– Det som skedde vintern 2010–2011 har förändrat våra liv. Både privat och på jobbet, konstaterar Leif Stenberg.

Medias intresse är bara en del av förändringen, men en stor del. Leif Stenberg säger nej till ungefär hälften av alla frågor om intervjuer och debattartiklar. CMES är fullt av skickliga forskare, men få av dem pratar svenska. Därför blir det ofta han som får ta medieuppdragen.

Forskningen vid CMES rör bland annat migration, vattenfrågor, samtida tolkningar av islam och kvinnors roll i Mellanösterns utveckling. Sedan 2008 har centret gått från tre anställda till omkring 30, varav 25 är forskare.

Arbetet är ofta tvärvetenskapligt och man finansierar doktorander på flera andra fakulteter, naturvetare, teknologer, teologer och samhällsvetare. Strategin är att bygga en kärna av tillsvidareanställda, och så köpa in tjänster av forskare inom andra discipliner.

Tiden räcker inte till

Så mycket egen forskning hinner Leif Stenberg inte med.

– Nä, det är dåligt med det. Jag är lite rädd för den dagen när jag får tid att forska igen, att jag inte ska ha ro att sitta ner då. Som professor borde jag egentligen ha femtio procents forskning, men…

Han rycker på axlarna. Tiden räcker inte till.

Köpenhamns universitet har skapat ett slags ”task force” för Syrien, en särskild grupp som tar hand om omvärldens frågor. Det vill Leif Stenberg inte ha i Lund, men han har försökt få praktisk kompensation från universitetet för att det dagliga arbetet inte ska bli lidande. Hittills har han bara fått uppskattande ord.

– Ett universitet borde egentligen ha beredskap för sådant här. Det måste ju inte vara konflikter, det kan handla om att någon forskare får ett stort genombrott. När medierna ringer hela tiden, vem betalar då räkningar, löser konflikter, annat som en chef gör? Jag tycker universiteten borde kunna lösa sådant.

Oberoende eller aktivist?

Arbetsbelastningen är en utmaning, en annan är bilden av den oberoende forskaren. Hur uttalar man sig i frågor om kultur, religion och politik utan att själv uppfattas som part i målet? Leif Stenberg säger att han och kollegerna främst försöker förmedla kunskap.

Men de har haft många diskussioner om huruvida de kan eller bör vara aktivister också, vid sidan av forskarrollen.

– Några här har valt att arbeta på det sättet, jag gör det inte. Jag tycker det är ett val man måste få göra individuellt. Som helhet tror jag att vi som centrum varit ganska bra på att inte ställa oss på någon sida.

Men så fort Leif Stenberg uttalar sig om islam finns det människor som skriver eller ringer. Sverigedemokrater, säger han. De hotar inte, de är välartikulerade och presenterar sig med namn. De försöker övertyga honom. ”Men Leif, har du inte läst den här delen av koranen, förstår du inte…?”

Delta i det allmänna samtalet

Inför valet 2014 överväger han att arrangera kunskapsföredrag om Mellanöstern, som en motpol till den information som sprids av invandringsfientliga grupper.

– Jag tycker akademiker har ett ansvar för att vara med i det allmänna samtalet. Det är patetiskt att se vilken liten roll forskare spelar i den publika debatten om till exempel utbildningsfrågor. Det går faktiskt att belägga vissa saker vetenskapligt. Samtalet blir ju helt förvirrat när man inte tar hänsyn till det!

Utöver föredragen planerar Centrum för Mellanösternstudier flera samarbeten med myndigheter och föreningar, både för att samla material till forskning och för att få ut sin kunskap på nya arenor. Den politiska, till exempel. I dag visar företag större intresse för deras utbildning och fortbildning än vad landets politiker gör.

– Jag deltar i seminarier på utrikesdepartementet och i riksdagen någon gång, men vi hade välkomnat att få delta på fler scener. I instruktionerna för hur vi ska använda våra forskningsmedel står tydligt att vårt arbete ska komma samhället till godo. Men vi finns ju inte i Mälardalen… Det politiska medvetandet om vad vi gör hade nog varit större om vi legat i Stockholm eller Uppsala, säger Leif Stenberg.

Läs mer:

Centrum för mellanösternstudier Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.