Världsrekordhållare i mammut-dna

2021 presenterade Love Daléns forskargrupp en kartläggning av dna från mammutar som levde i Sibirien för mer än en miljon år sedan. Det var med stor marginal det äldsta dna som någonsin sekvenserats, och när tidningen Nature i slutet av året listade fem forskare värda att hålla ögonen på var Love Dalén en av dem. Han blev väldigt överraskad.

– Det är klart att det är stort. De andra på listan är jättetunga namn och så är det lilla vi… Men att Nature nämnde bara mig känns egentligen fel, det här är ett stort lagarbete, säger Love Dalén, professor i paleogenetik vid Naturhistoriska riksmuseet.

Redan som liten var han väldigt intresserade av djur. Han växte upp på en gotländsk gård som sköttes på fritiden av pappan som var advokat och mamman som var lärare. Tillsammans med grannpojken gjorde Love en naturtidning och inredde en gammal kycklingbod till ”museum” – eller snarare ett litet zoo, där de tog hand om upphittade fågelungar, grodor och salamandrar.

Love Dalén är barnbarnsbarn till uppfinnaren och entreprenören Gustaf Dalén, nobelpristagare i fysik 1912. Det var inte något man pratade så mycket om i familjen, även om Love redan som liten förstås kände till släktskapet. Men med en undervisande mamma och en fjällvandringsfrälst pappa som lärde honom blomnamn, var det inte förvånande att han själv blev nyfiken på naturen. Han älskade David Attenboroughs naturfilmer på TV.

– Den kunskap som han hade, eller verkade ha, tyckte jag var så spännande. Programmen fick en att fundera över varför naturen ser ut som den gör.

Under högstadiet ändrade sig Love Dalén och ville bli pilot eller ingenjör, men han hittade tillbaka till naturvetenskapen under gymnasiet. Han sökte till biologprogrammet på universitetet, kom inte in men gick på uppropet som åttonde reserv. Ingen av de sju före honom hade dykt upp, så han fick en plats.

Började med dna från fjällrävar

Under ett projektarbete ville Love Dalén och en kurskamrat spåra varg, men det fick de inte. Räv, däremot, tyckte studievägledaren. Svenska Fjällrävsprojektet, en forskningsgrupp vid Stockholms universitet, skickade dem till Norrland för att sitta i vinterlandskapet och spana med tubkikare. Love Dalén blev volontär i projektet och använde en del av sina somrar till att inventera fjällrävslyor. Med tiden förstod han att Fjällrävsprojektet gärna ville ha någon i gruppen som kunde göra dna-analyser. Det visste han knappt något om, men han gjorde ett till projektarbete för att lära sig om dna och disputerade sedan på fjällrävens genetik.

– Det var fantastiskt roligt och jag fick kontakt med forskare runt hela världen. Samtidigt började jag här hemma arbeta tillsammans med Anders Götherström, som forskade på dna-analyser på gamla ben. Vi var doktorander samtidigt och råkade ha handledare som levde ihop så vi hörde mycket om varandras arbete. Han agerade lite som min mentor, för ingen annan på institutionen höll på med dna. Det var han som tutade i mig att vi även skulle försöka analysera förhistoriskt dna från fjällrävar.

När Anders Götherström fick en postdoktors-tjänst i Madrid åkte Love Dalén dit för att för första gången försöka analysera gammalt räv-dna.

– Till vår förvåning fungerade det till slut! Det fick upp mina ögon för vilket otroligt kraftfullt verktyg den här analysmetoden är.

Götherström är i dag professor i arkeologi vid Stockholms universitet och han och Love Dalén har fortsatt att samarbeta.

Vill förstå hur arter bildats

Redan när Love Dalén lyckades med analysen av fjällrävarnas dna hade han börjat fundera på mammutar. Under några veckor i Murmansk där han studerade rävar på Kolahalvön nämnde han saken för en rysk kollega och lämmelforskare. Hon spände blicken i honom. ”Du ska inte hålla på med det. Det gör ju alla redan. Du borde syssla med lämlar!”

– Ett år senare fick jag ett mail från henne. Hon hade en kollega som ville hitta någon att samarbeta med kring mammutar på Wrangels ö, och jag blev inbjuden till Sankt Petersburg för att ta prover. Så det blev mammutar ändå till slut!

Med tiden hamnade hans fokus på att förstå artbildningsprocessen.

– Sedan förhistoriskt dna började studeras av Svante Pääbo för trettio, fyrtio år sedan har nästan allt analyserat material varit yngre än 10 000 år. Men väldigt många arter bildades för ungefär en miljon år sedan. Vad hände då?

För att få svar på det behövdes analyser av mycket äldre dna än det man tidigare lyckats med. Under ett par år som postdoktor i London mötte Love Dalén flera av världens mest framstående mammutexperter, bland dem den ryske paleontologen Andrej Sher. Sher hade på 1970-talet grävt fram mammuttänder i Sibirien som var över en miljon år gamla, och han delade med sig av sina prover till Love Dalén som försökte dna-analysera dem. Det fungerade inte.

– Men då visste jag i alla fall att de fanns, och tänkte att det skulle vara kul att försöka igen.

Ny teknik tillsammans med egna uppfinningar

Drömmen var att kunna analysera dna före och efter att arten ullhårig mammut bildats ur tidigare mammutarter. Det tog mer än ett decennium, men sedan hade sekvenseringstekniken blivit bra nog. Love Dalén och hans kollegor lyckades analysera dna som var minst 1,2 miljoner år gammalt. Det är dubbelt så gammalt som det tidigare världsrekordet för förhistoriskt dna.

– Till stor del handlade det om att teknikutvecklingen kommit till rätt punkt. Men vi gjorde också själva ett antal bioinformatiska uppfinningar, säger Love Dalén.

Hans grupp utvecklade bland annat nya metoder för att avgöra vilket dna de kunde använda och vilka sekvenser som måste kasseras. Proverna innehöll nämligen bara en liten del mammut-dna och en mycket stor del föroreningar: bakterier och växter från permafrosten, och dna från människor som hanterat proverna eller utrustningen.

– Vi slängde säkert 80 procent riktigt mammut-dna för att verkligen kunna lita på det vi hade kvar.

Långsiktig trygghet men avbrott i närtid

Hösten 2021 beviljades Love Dalén en så kallad rådsprofessur från Vetenskapsrådet, 50 miljoner kronor i anslag under tio år.

– Det kommer betyda mycket att kunna driva forskningen så långsiktigt. Det vi gör är inte billigt, vi måste alltid vända på varje krona. Men nu vet vi att vi kan satsa på en viss analys om den är vetenskapligt viktig.

De närmaste åren hoppas han förstå betydligt mer om evolutionära anpassningar. Går evolutionen snabbare just omkring artbildningsprocessen, eller när miljön förändras snabbt, till exempel i början och slutet av en istid? Frågorna är vetenskapligt komplicerade, inte minst eftersom det är svårt att slå fast exakt när istiderna inträffade.

Men han har just behövt lägga om sin planering. Love Dalén skulle göra fältarbete tillsammans med ryska kollegor under 2023, något som skjutits på obestämd framtid på grund av Rysslands krig mot Ukraina. Istället tidigarelägger han arbete i Nordamerika och Europa. Det går också bra, men han oroar sig för sina ryska bekanta. När vi talas vid cirkulerar sedan någon vecka ett brev med kritik mot kriget, undertecknat av tusentals ryska forskare. Nästan alla Love Daléns kollegor har satt sina namn på det, vilket kan vara farligt för dem.

– Det är så tragiskt. Alla jag talat med där är djupt olyckliga och extremt kritiska. Naturligtvis ska vi inte ha officiella samarbeten som stödjer institutionerna, men jag har uppfattat att vi i alla fall kan fortsätta att utbyta idéer. Vi får försöka stötta dem i att vara forskare, helt enkelt.