Göran Gustafsson med eget litet propellerplan Göran Gustafsson (bilden) grundade Gustafssons stiftelser 1986. Han är en av många framgångsrika entreprenörer som initierat privata forskningsstiftelser.

Doldisarna bland de svenska forskningsfinansiärerna

2021-09-01

I Sverige finns många privata stiftelser som finansierar forskning, men vilka är egentligen personerna bakom pengarna? Och hur går det till när stiftelserna fördelar sina priser och anslag? Curie har tittat närmare på ett par av stiftelserna.

I Sverige har vi, jämfört med många andra länder, förhållandevis många stiftelser som finansierar forskning.

Anna Wetterbom

− De är som en tredje sektor inom forskningsfinansieringen, vid sidan av staten och EU, säger Anna Wetterbom, nytillträdd vd på Ragnar Söderbergs stiftelse.

Hon beskriver stiftelserna som doldisar i systemet.

− Man pratar inte så ofta om dem, kanske just för att de är så många och för att de var och en ofta är ganska små.

Att de är små gäller i och för sig inte alla. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse delar till exempel årligen ut mer forskningspengar än alla andra svenska finansiärer förutom Vetenskapsrådet.

Anna Wetterbom har tidigare jobbat på just Vetenskapsrådet och ser att stiftelserna har vissa fördelar jämfört med andra finansiärer. Tillgångarna och stadgarna ger en långsiktighet samtidigt som styrelsen har möjlighet att ta snabba beslut om de vill, menar hon.

− Det skulle jag säga är unikt för stiftelsevärlden. Modellen ger en långsiktig finansiering och om man vill göra en särskild satsning kan det gå ganska fort, säger hon och jämför med de statliga forskningsråden, som styrs av statsbudgeten och långsammare politiska processer.

Har delat ut en miljard

Många av stiftelsernas grundare är framgångsrika affärsmän med en önskan att göra något gott för samhället. Där är Ragnar Söderberg ett bra exempel. Han föddes i Stockholm år 1900 och drev företag tillsammans med sin bror, Torsten Söderberg, som också har en stiftelse i sitt namn.

Tillgångarna i stiftelserna består av aktier inom investmentbolaget Ratos, som de båda bröderna grundade på 1930-talet.

Anna Wetterbom berättar att Ragnar Söderberg hade en relation till forskarvärlden genom sin starka koppling till Handelshögskolan i Stockholm, där han studerade. Att hans stiftelse skulle stödja forskning inom ekonomi var nog närmast självklart, men stiftelsen finansierar även forskning inom medicin och rättsvetenskap.

Totalt har stiftelsen delat ut närmare en miljard kronor sedan grundandet år 1960 och målgruppen är forskare i början av karriären.

− Vi vill finansiera nästa generations mest framstående forskare och göra en betydande skillnad för dem som får anslag av stiftelsen, säger Anna Wetterbom.

Ragnar Söderbergs stiftelse delar inte ut stipendier eller priser utan gör istället öppna utlysningar utifrån styrelsens strategi. Ansökningarna som kommer in sakkunniggranskas av högt meriterade forskare, och det är viktigt, förklarar Anna Wetterbom.

− Vårt mål är att finansiera den bästa forskningen, och vår kvalitetssäkrade granskning innebär en garanti för det.

Ny chans för forskare som fått avslag från ERC

Vid sidan av de egna utlysningarna ger Ragnar Söderbergs stiftelse också anslag genom Swedish Foundations Starting Grant. Det är ett initiativ som drivs i samarbete med fyra andra svenska forskningsfinansiärer – Erling-Perssons Stiftelse, Kempestiftelserna, Olle Engkvists Stiftelse och Riksbankens Jubileumsfond.

Initiativet vänder sig till unga forskare som har sökt så kallade Starting grants från Europeiska forskningsrådet (ERC) men trots att de fått högsta betyg på sina ansökningar ändå har fått avslag på grund av budgetbegränsningar.

− Vetenskapsrådet går in och finansierar vissa av de här topprankade projekten, och sedan går vi in och finansierar ytterligare några. Det är vi väldigt glada över att kunna göra. Europeiska forskningsrådet har en mycket bra sakkunniggranskning så om man har fått högsta betyg där, då är det med hög sannolikhet nyskapande och världsledande forskningsprojekt, säger Anna Wetterbom.

Vill stötta den bästa forskningen

Principen att den bästa forskningen ska få medel lyfts fram även inom andra stiftelser. Hur detta ska säkras har man däremot lite olika modeller för. Gustafssons stiftelser vänder sig precis som Ragnar Söderbergs stiftelse till forskare i början av karriären. Gustafssons har två stiftelser med delvis olika inriktning. Den ena vänder sig till forskare vid Uppsala universitet och KTH. Hit söker unga forskare själva och vem som ska få anslag väljs ut av vicerektorer och professorer inom områdena teknisk fysik och humanbiologi.

För den andra stiftelsen nominerar alla svenska universitet kandidater inom prisområdena matematik, fysik, kemi, molekylärbiologi och medicin. De nominerade utvärderas av ledamöter inom Kungliga vetenskapsakademien (KVA), som rekommenderar den bästa kandidaten inom respektive prisområde.

KVA har fem representanter i Gustafssons stiftelsers styrelse, en för varje prisområde, och det är styrelsen som fattar det avgörande beslutet om vem som får pris. Oftast går man på KVA:s rekommendation, berättar styrelsens ordförande Per Gustafsson, som är son till stiftelsens grundare, Göran Gustafsson.

Per Gustafsson

Per Gustafsson beskriver sin pappa som en framgångsrik entreprenör som började med tomma händer.

− Han växte upp i en liten norrländsk by och de hade det väldigt kärvt. Han började arbeta i skogen och så småningom tog han sig in i fastighetsbranschen.

I slutet av 1950-talet började Göran Gustafsson etablera köpcentrum. Han byggde varuhus i Gällivare, Kiruna, Boden och Piteå. Senare flyttade han till Stockholm där han fortsatte med affärerna.

− Det gick bra. Det blev mycket pengar, konstaterar Per Gustafsson.

Familjen förvaltar kassan

Totalt delar Gustafssons stiftelser ut drygt 40 miljoner kronor per år. Om Göran Gustafsson inte hade bildat stiftelsen hade de här pengarna istället gått till familjen.

− Vi hade kunnat haft trevligt för dem, medger Per Gustafsson. Nu får vi istället nöjet att administrera hans stiftelse och förvalta kassan så att det blir en kontinuitet.

Han berättar att hans pappa hade stor respekt för forskning och vetenskap.

− Han hade själv bara gått sju år i skolan, men han läste mycket och var särskilt intresserad astronomi.

Sannolikt är det så att svenska stiftelser totalt sett ger mer pengar till medicin och naturvetenskap än till humaniora och samhällsvetenskap, tror Anna Wetterbom. Inte minst på grund av att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är så stor, och de ger bara till forskare inom medicin, naturvetenskap och teknik.

Beredningsgrupper beslutar

Man skulle kunna fråga sig om de privata stiftelserna ger enskilda individer ett osunt inflytande över vilken forskning som bedrivs, men Per Gustavsson och Anna Wetterbom tycker inte det.

− Grundarna har såklart haft ett viktigt inflytande på stiftelsen. De bestämde vilka forskningsområden som skulle prioriteras, men vilka specifika projekt som ska få anslag idag beslutas av våra beredningsgrupper, säger Anna Wetterbom.

Kanske skulle det uppstå problem om en stiftelse skulle stötta forskning som inte är seriös, resonerar Per Gustafsson.

− Rent teoretiskt skulle man till exempel kunna tänka sig att någon som är intresserad av rasbiologi instiftar ett pris för sådana som tänker likadant, säger han men tillägger att han inte känner till något sådant fall.

En sådan stiftelse skulle inte heller få särskilt hög status inom forskarvärlden, resonerar han.

Utmaning att ämnesområden flyter ihop

Både Per Gustafsson och Anna Wetterbom tycker att deras stiftelser har bra stadgar som fortfarande håller även om det nu har gått ganska många decennier sedan de skrevs. De betonar också att stadgarna alltid tolkas i sin samtid.

Per Gustafsson ser att det ibland kan vara lite svårt att dra tydliga skiljelinjer mellan de olika ämnena som hans pappa pekade ut.

− Uppdelningen var tydligare på hans tid, men det är inget stort problem. Det vore värre om ett ämnesområde helt försvann, men då blir det styrelsens uppgift att lösa det, säger han.

Han tror att hans pappa hade varit nöjd med den roll stiftelsen har idag. Både han och Anna Wetterbom ser att det, precis som när stiftelserna grundades, finns ett stort behov av stöd riktat till just forskare som är i början av karriären. Per Gustafsson tror att hans pappa skulle vara stolt över hur hans pengar används.

− Han ville inte sponsra någon som redan var Nobelpristagare utan målet var att stödja forskare som kämpar för att ta sig fram, precis som han själv gjorde i början av karriären.

Text: Charlie Olofsson

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter