Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Äldre man och katt

I vanliga fall tar Statens veterinärmedicinska anstalt inte emot prover från människor men under coronapandemin har de haft fullt upp med att hjälpa regionerna. Foto: Pietro Schellino

NYHET

Veterinärmedicinen stöttar under pandemin

Veterinärmedicinen och humanmedicinen brukar betraktas som ”skilda världar”, men under coronapandemin har dessa världar mötts. När ett covidtest ska analyseras spelar det faktiskt ingen större roll om provet kommer från en människa eller en katt.

När coronapandemins första våg steg uppåt i mars förra året gick Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, ut och erbjöd regionerna hjälp med att analysera covidtester. Till en början var intresset svalt trots långa väntetider hos de andra labben.

– Det fanns en del aktörer som undrade varför vi gav oss ut i det här, säger Henrik Ericsson, avdelningschef för mikrobiologi på SVA.

Henrik Ericsson

Henrik Ericsson

I sitt labb genomför SVA analyser med samma teknik som vid labb där man testar prover från människor, men det känner inte alla till, konstaterar Henrik Ericsson. Att regionerna till en början var avvaktande tror han beror på att många inte vet att SVA:s labb klarar att analysera prover från människor. Han tror också att det uppfattades som lite udda att skicka prover från människor till ett veterinärmedicinskt laboratorium. I vanliga fall tar SVA inte emot humanprover men de fick tillstånd av regeringen att göra det under pandemin.

Fick ta in extra personal

När det väl gick upp för regionerna att SVA hade kompetens och kapacitet att analysera covid-19-tester fick man fullt upp i labbet.

– Det var flera regioner som hörde av sig och ville skriva avtal, säger Henrik Ericsson.

Som mest har SVA stått för sju procent av Sveriges totala diagnostik av covid-19. Totalt har labbet hanterat ungefär en kvarts miljon prover under pandemin.

– Vi är riggade för stora volymer så det har inte varit några stora problem, men vi har fått ta in extra personal. Vissa forskare har fått vänta lite på sina prover men annars har den ordinarie verksamheten tuffat på som vanligt.

Överbelastad humansjukvård

SVA är en beredskapsmyndighet och det ingår i deras uppdrag att stötta andra verksamheter i kristider. Henrik Ericsson är nöjd med hur man har kunnat möta upp samhällets behov under pandemin.

– Jag tycker att vi var jättesnabba med att erbjuda vår hjälp.

Även andra aktörer inom veterinärmedicinen har erbjudit olika typer av stöd till humansjukvården under pandemin. Vissa djursjukhus har till exempel lånat ut medicinsk utrustning, som exempelvis respiratorer.

Att låta personal från veterinärsidan kliva in och avlasta personalen inom humansjukvården går däremot inte när det gäller mer kvalificerade uppgifter som kräver legitimerad personal.

– Även om sjukvården vi bedriver inom veterinärmedicinen på många sätt är likadan är det omöjligt på grund av reglerna, säger Henrik Ericsson.

Expertisen kring pandemier som finns på veterinärsidan har däremot varit efterfrågad inom humanmedicinen, tillägger han och berättar att SVA tillfälligt har lånat ut en av sina epidemiologer till Folkhälsomyndigheten.

Unik samverkan under pandemin

Ali Mirazimi

Ali Mirazimi

Virusforskaren Ali Mirazimi beskriver samverkan mellan veterinärmedicinen och humanmedicinen nu under pandemin som unik. Vid sidan av sin professorstjänst vid Karolinska institutet jobbar han deltid på både SVA och Folkhälsomyndigheten. Han står alltså med en fot inom veterinärmedicinen och en inom humanmedicinen, och det gör honom ovanlig.

– I Sverige är veterinärmedicin och humanmedicin mer eller mindre skilda världar trots att fälten egentligen står nära varandra. Vi har till exempel inte så täta samarbeten mellan veterinärvirologer och humanvirologer. Det är vanligare i vissa andra länder, som i Tyskland, säger han.

Just att covid-19 spreds från djurvärlden till människor har synliggjort behovet av samarbete, tror han, men vilka effekter det ökade samarbetet under pandemin kommer att få på sikt är svårt att sia om. Just nu finns ett stort intresse för att forska om covid-19 både inom veterinärmedicin och humanmedicin, så kanske får vi se fler forskningsprojekt som skär över fälten framöver, spår han,

I de fall forskare från veterinärmedicin och humanmedicin går samman handlar det nästan uteslutande om vissa specifika ämnen. Ofta handlar det just om sjukdomar som sprids mellan människor och djur, menar han. Egentligen skulle han också vilja se en annan typ av mer vardagligt samarbete.

– Man skulle kunna samarbeta mycket bredare och dra nytta av till exempel varandras tekniska utrustning och infrastruktur, på det sätt som man faktiskt gör nu under pandemin.

Fler möjligheter till samarbeten

På SVA har man, förutom att analysera covid-19-tester, också stöttat humansjukvården genom att tillverka provtagningskit för självtestning. En halv miljon testpinnar har levererats. Man har också testat olika typer av desinfektionsmedel för deras förmåga att ta död på covid-19, och fler insatser är på gång.

Snart kommer forskare som jobbar med att ta fram covid-19-vaccin att kunna utföra djurtester i SVA:s djurhus. I dagsläget når djurhuset inte upp till den säkerhetsnivå som krävs, men man håller på att färdigställa en miljö som klarar kriterierna, för att minska trycket på de andra djurhusen i Sverige.

Det är en viktig satsning, tycker Ali Mirazimi.

Han hoppas att samarbetet mellan veterinär- och humanmedicinen ska fortsätta att utvecklas i spåren av pandemin, men betonar att det inte kommer ske automatiskt.

– Vi borde använda gnistan som tänts nu till att bygga upp en stark forskningsmiljö där forskare från veterinär- och humanmedicin kan mötas, annars är risken stor att vi faller tillbaka i det gamla igen. Vi människor har väldigt kort minne.

Han skulle vilja se fler arenor som samlar forskare från de olika fälten men också fler uppdrag och tjänster som går tvärs över veterinär- och humanmedicin, för att ”binda ihop de två världarna”.

Lär av varandra

Även Henrik Ericsson hoppas på att pandemin ska vara starten på ett fördjupat samarbete mellan veterinär- och humanmedicinen.

– Jag tror att vi har byggt upp bra kanaler för samarbete nu och har goda möjligheter att dra nytta av varandra, säger han.

Han tror att man både på veterinärsidan och på humansidan har lärt sig mycket av att se varandras metoder och arbetssätt i labbet, och att man har mer att lära av varandra.

Ett fördjupat samarbete framöver skulle också underlätta om en ny pandemi bryter ut, menar han. Även om samarbetet har fungerat bra under coronapandemin finns det förbättringspotential, förklarar han. Det handlar till exempel om praktiska utmaningar, som att olika laboratoriers IT-system inte alltid är kompatibla.

– För att samarbetet ska fungera riktigt bra vid förhöjd beredskap tror jag att det behöver finnas ett bra samarbete även till vardags.

Relaterat innehåll

Debatt 8 juni 2023

Bri Gauger, Heba Allah Khalil, Liane Thuvander

Gästforskarprogrammet Genie är ett viktig led i Chalmers jämställdhetsarbete. Men avsaknaden av ett centralt stödsystem för mottagande innebar för oss så mycket obetalt merarbete a...

Krönika 17 april 2023

Hon höll sig långt borta från fikarum och ovala bord när hon skrev sin avhandling. Ulrika Carlsson skriver om behovet av att få utveckla sina idéer ifred, innan de skärskådas av...

Debatt 17 januari 2023

Louise Bringselius

Stimulera forskares medverkan i det offentliga samtalet. Öka samhällsanknytningen i forskning och utbildning. Ge yrkeserfarenhet från världen utanför akademin ett högre meritvärde....