Beatriz Villarroel forskar i astrofysik men ägnar sig också att spela kammarmusik på sin fritid.
Vägen till akademin

För Beatriz går musiken och forskningen hand i hand

2021-05-05

Beatriz Villarroel förenar forskning i astrofysik med att spela kammarmusik på sin fritid. Hon ser konst och vetenskap som två sätt att beskriva världen som båda kräver hantverkskunnande och kreativ inspiration.
– Under mina bästa perioder brukar jag både spela mycket musik och göra goda framsteg i min forskning.

Beatriz Villarroel har en bred repertoar. Samtidigt som hon intresserar sig för medborgarforskning, artificiell intelligens och utomjordiska civilisationer är hon även violinist på fritiden och spelar kammarmusik.

För tillfället befinner hon sig på Kanarieöarna genom en internationell postdoktorstjänst. Hon delar sin arbetstid mellan IAC (Instituto de Astrofísica de Canarias) på Teneriffa och Nordita (Nordic Institute for Theoretical Physics) som är kopplat till Stockholms universitet och Kungliga Tekniska högskolan.

Intresset för forskning och astronomi väcktes redan som barn och en stark nyfikenhet har drivit henne framåt.

– Jag frågade mina föräldrar en massa omöjliga frågor och gjorde konstiga experiment som att dela en brödbit till så små partiklar som möjligt. Att jag varit ett inbitet Star Wars-fan sedan treårsåldern har förmodligen också spelat in, skrattar hon.

Inget självklart yrkesval

Det var inte självklart att Beatriz Villarroel skulle välja astronomi. I tonåren började hon läsa molekylärbiologi på egen hand och valde sedan en speciell inriktning mot bioteknik på gymnasiet, följt av studier i molekylär bioteknik vid Uppsala universitet.

– Jag studerade hur proteiner får sin form, vilket ledde till att jag började fundera över hur galaxer formas och intresset slog över mot astronomi.

Hon bytte spår och började läsa kurser för att ta ut en examen i fysik med inriktning på astronomi. År 2017 tog hon en doktorsexamen i astronomi vid Uppsala universitet, följt av en postdoktorstjänst i Schweiz och en tjänst som forskare på institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.

Det var inte heller givet att hon skulle bli forskare. Beatriz Villarroel funderade även på en musikkarriär. Sett i backspegeln känner hon ändå att forskarkarriären var rätt val.

– Musikbranschen är hård och det är lättare att som forskare att spela musik på fritiden än tvärtom.

Musiken tar fortfarande mycket plats i hennes liv. Hon ser konst och vetenskap som två sätt att beskriva världen som båda kräver hantverkskunnande och kreativ inspiration.

– Hos många vetenskapspersoner finns en stark vilja att både utrycka sig med konst och att forska. Jag tror att det finns ett samband. Jag behöver spela musik för att vara i balans i mig själv. När jag inte gör det är jag inte heller speciellt produktiv, utan de här sakerna går hand i hand. Under mina bästa perioder brukar jag både spela mycket musik och göra goda framsteg i min forskning.

Söker efter utomjordiska civilisationer

För tillfället har Beatriz Villarroel en internationell postdoktorstjänst som förutsätter att hon vistas utomlands minst två tredjedelar av tiden. I vanliga fall brukar hon resa mellan Sverige och Kanarieöarna. Under pandemin har hon tillbringat mycket av tiden  i Sverige, men är nu tillbaka på Kanarieöarna igen.

Idag forskar Beatriz Villarroel inom två fält. Det ena är aktiva galaxer och deras stoftstruktur och det andra är sökandet efter försvinnande objekt – som aktiva galaxkärnor, stjärnor och utomjordiska civilisationer – inom forskningsprojektet VASCO (Vanishing and Appearing Sources during a Century of Observations).

Vid sökandet efter utomjordiska civilisationer jämförs amerikanska data från 1950 med natthimlen som den ser ut idag. Forskarna tittar på bilderna för att se om något som tidigare funnits där plötsligt försvunnit. De kandidater som hittas följs upp med teleskop.

– Konceptuellt är det väldigt enkelt, men rent praktiskt är det supersvårt. Det är stora mängder data och många bilder. Bilderna analyseras även med dataprogram, men det är vissa saker som ögat ser mycket bättre.

För att underlätta letandet utvecklas samtidigt artificiell intelligens som ska lära sig hur människor arbetar.

Hoppas hitta stjärna som inte längre syns

Förhoppningen är att hitta en stjärna som syns tydligt på flera bilder från 1950 och i äldre material, men som inte längre syns till på nyare bilder.

– En idé handlar om att vissa civilisationer kan bygga skal runt stjärnorna som absorberar stjärnans energi. På så sätt skulle stjärnan kunna försvinna men lämna ett infrarött avtryck. Ett annat alternativ är om man ser flera objekt blinka till i samstämmighet på samma del av himlen.

Hon är medveten om att det kan låta väldigt osannolikt för de flesta, men är optimistisk om att några astronomer någonstans på jorden snart kommer göra stora framsteg.

– Jag tror att det är sannolikt att vi upptäcker någonting inom de kommande åren och då menar jag inte en klar signal från ET utan bra kandidater som kan leda vidare.

Dela arbetsbördan med många

Till en början tittade hon igenom tiotusentals bilder, men eftersom det var så ansträngande föddes idén om att starta ett projekt inom medborgarforskning.

– Jag kom jag fram till att det enklaste vore att dela arbetsbördan på så många personer som möjligt.

I projektet kan allmänheten hjälpa till att titta på bilder på en särskild hemsida och bli en del av projektet.

– Till exempel deltar en skolklass i Sevilla i Spanien och föreningar inom amatörastronomi som tycker att projektet är roligt. De arrangerar egna workshops kring hur man kan leta utomjordingar med VASCO.

Följer sin egen väg

Nyligen fick Beatriz Villarroel L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset med stöd av Sveriges unga akademi.

– Det är otroligt kul och ett stort erkännande för min forskning och för projektet i sig. Utmärkelsen har verkligen stärkt känslan av att det här är rätt väg för mig. Jag hoppas också att det här ska inspirera yngre tjejer att hålla på med astronomi.

Hon upplever att det finns ganska många kvinnor som är astronomer och att kvinnliga astronomer är något vanligare i Sydeuropa än i Sverige. Samtidigt finns det normer och förväntningar kring hur en kvinnlig forskare bör vara, något som hon tror genomströmmar alla forskningsfält, inte bara astronomi.

– Inom akademin finns en förväntan att man ska passa in i en ”duktig flicka”-mall där man ska bekräfta andras teorier, idéer och passa in. Det här är något som kan komma i vägen och det kan inte bli riktigt jämställt förrän man frigör sig från det och är helt fri att göra det man vill.

Själv har hon aldrig känt att hon fastnat i den mallen.

– Jag har hela tiden följt min egen väg.

Text: Teresia Borgman
Foto: Privat