Ett av de råd Marcus Björling gärna ger blivande forskare är att samarbeta med forskare med annan expertis.

Marcus växte in i rollen som gruppledare

2021-02-24

För många forskare sammanfaller de osäkra åren efter disputation med den tid i livet då man bildar familj. Det kan vara psykiskt tufft konstaterar Marcus Björling, forskare på LTU, som disputerade 2014 och nu kan räkna sig som en etablerad forskare. Hans råd till unga forskare är att planera tidigt för livet efter disputation och att koppla sin forskning till stora samhällsutmaningar.

När är man en etablerad forskare? Marcus Björling har inget exakt svar på det, men han står inför en av de milstolpar som skulle kunna markera att han nu definitivt nått därhän: första doktoranden är framme vid disputation.

– Han ska försvara sin avhandling imorgon, det känns förstås både spännande och lite nervigt. Det verkar bli en större publik än vanligt, med en del riktigt tunga forskarnamn i fältet. De skulle knappast resa hit från andra delar av världen för att vara med, men på grund av pandemin sänder vi på zoom istället.

Själv disputerade Marcus Björling 2014. Idag är han biträdande professor vid Luleå tekniska universitet, där han forskar om smörjning i bland annat kullager och kugghjul. Ursprungligen handlade hans forskning framför allt om att minska friktion och höja verkningsgraden i olika typer av maskinkomponenter, men med åren har även ett annat viktigt spår tillkommit.

– Det gäller förnybara smörjmedel, säger han. Det går åt enorma mängder fossil råvara för att smörja alla maskiner i världen och så kan vi inte fortsätta. Här på LTU har vi utvecklat vattenbaserade smörjmedel som sedan några år finns på marknaden. Hittills används de framför allt för smörjning av sådant som sågkedjor i skogsmaskiner, men på sikt vill vi få in dem i motorer och mekanisk kraftöverföring också.

Allt står och faller med finansieringen

Det har snart gått fyra år sedan Marcus Björling fick Vetenskapsrådets etableringsbidrag. Tiden från nydisputerad till forskargruppsledare – hur har den varit?

– Mycket har förstås kretsat kring finansiering, konstaterar Marcus Björling. Allt står och faller med den. Jag hade tur som först fick ett anslag från Norrbottens forskningsråd när jag var alldeles nybakad, och sedan etableringsbidraget från Vetenskapsrådets några år senare. Vid båda tillfällena var jag rätt pressad, och visste att jag skulle kunna vara borta ur akademin inom några månader om jag inte drog in nya pengar.

Utöver reda pengar gav etableringsbidraget en värdefull kvalitetsstämpel, menar han.

– Jag uppfattar det så, och tror att andra gör det också. Jag har haft rätt bra utdelning på mina ansökningar sedan dess.

Tradition att tidigt få eget ansvar

Förutom utmaningen att dra in pengar har det inte varit särskilt svårt att gå från att vara forskarstuderande till att fylla rollen som gruppledare, tycker Marcus Björling.

– Jag är mest förvånad över hur naturligt något kan kännas fast jag inte gjort det förut. Jag har vuxit in i den rollen utan att tänka så mycket på det. Inte helt olikt upplevelsen att bli förälder, faktiskt.

En del av förklaringen är säkert att det finns en tradition av tidigt eget ansvar i den svenska akademin, menar han. Doktorander nära disputation arbetar ofta relativt självständigt.

– Har du disputerat i en miljö där doktorander mest är vana att göra vad de blir tillsagda så blir det förstås en större omställning att börja ta ansvar för både sig själv och andra.

Bara två av tio är kvar i akademin

Av Marcus Björlings gamla doktorandgäng på ett tiotal personer som disputerade ungefär samtidigt är det idag han och en till som är kvar i akademin. Resten arbetar i industrin. Där kunde Marcus Björling lätt också hamnat.

– Tillfälligheter spelar stor roll, säger han. Som hur disputationen ligger i förhållande till deadlines för olika ansökningar. Nu råkade det klaffa väldigt bra för mig, i annat fall hade jag kanske sökt mig bort hellre än att gå arbetslös en period.

Barnskrik hörs i bakgrunden, Marcus Björling ler lite ursäktande. Första barnet kom 2018 och sedan några månader är han tvåbarnsfar.

– Det är ett av skälen till att det är psykiskt tufft för unga forskare: samtidigt som man har den där osäkra finansieringen som kanske räcker några månader till så är man igång och bildar familj och köper bostad. Det är klart att det kan kännas lockande att istället kliva in i industrin på en fast tjänst med bra lön direkt efter disputation.

Planera och var samhällsrelevant

Hans råd till blivande forskare är att planera i god tid för livet efter disputation.

– Vill man stanna kvar i akademin behöver man tänka i förväg. Ofta är man inte berättigad att söka bidrag själv innan man disputerat, men då kan man göra det tillsammans med en senior kollega. Det finns förstås de som har tur och får en tjänst serverad, men de är en minoritet.

Ett annat råd till unga forskare är att försöka sätta in sitt forskningsfält i ett större perspektiv, att se hur det kopplar till långsiktiga trender och samhällsutmaningar. Där kan unga och mer rörliga forskare dessutom ha en fördel gentemot seniora kolleger.

– Tre exempel idag är AI, hållbarhet och elektrifiering. Kan du bidra inom något av de områdena så kommer det att finnas statliga pengar att söka.

Det är också viktigt att under karriären fortsätta fundera över vad samhällsutvecklingen innebär för ens egen inriktning, påpekar han. Med åren kan det bli svårare att byta forskningsfokus.

– Det kan nog vara knepigt att vara senior, väldigt duktig men helt inriktad på förbränningsmotorer idag. Den forskningen efterfrågas inte nu.

Samarbeta med annan expertis och tänk stort

Ett tredje råd från Marcus Björling till såväl oetablerade som etablerade forskare är att samarbeta med forskare med annan expertis.

– Det går fortare och håller en högre kvalitet jämfört med om du ska sätta dig in i något nytt och göra det själv. Ett sådant samarbete gjorde att vi nästan hamnade i Nature. Det hade varit mindre sannolikt om vi försökt göra hela jobbet själva.

En ung forskare ska våga tänka stort, menar Marcus Björling. Det blev en ögonöppnare för hans avdelning att Nature tog artikeln under övervägande och att det i slutändan blev ett omnämnande i tidskriften under ”Research Highlights”.

– Det var mitt förslag att vi skulle försöka. Ingen på avdelningen hade blivit publicerad i Nature tidigare, så många hade nog inte tänkt tanken. Även om vi inte nådde hela vägen så var det en lärorik process, och hade vi kommit på det lite tidigare så hade vi kanske lyckats.

Några dagar efter intervjun har vi kontakt igen. Jodå, allt har gått bra, så nu har Björling fem doktorander istället för sex. Disputationen följdes på zoom av ett 70-tal personer från Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Nederländerna, Kina, Japan och eventuellt ytterligare länder. Den nya doktorn är på väg tillbaka till Scania där han är anställd.

Text: Anders Nilsson
Foto: Ted Karlsson