Det finns så mycket mer att göra efter forskarutbildningen

Sara Rosenquists uppväxt på landsbygden väckte ett intresse för lantbruk, natur och teknik. Efter gymnasiet utbildade hon sig till agronom med inriktning mot bioteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.

– Bioteknik var väldigt hett under den här perioden och många nya företag startades upp. Det kändes som helt rätt ämne, säger Sara Rosenquist.

Examensarbetet gjorde hon på ett veterinärmedicinskt diagnostikföretag i Uppsala där hon sedan arbetade kvar. Därpå följde en tjänst på ett liknande företag inom humanmedicin i Stockholm.

– När jag hållit på med forskning och utveckling en tid märkte jag att det kunde var en fördel att vara disputerad för att få jobba med riktigt roliga projekt, säger hon.

Forskarutbildningen var en berg- och dalbana

Hon började söka doktorandtjänster och fick komma på intervju på institutionen för växtbiologi och skogsgenetik vid SLU.

– På intervjun kändes det väldigt bra på en gång, det var en rolig och välkomnande grupp och jag hoppade på projektet – intet ont anande, lägger hon till med ett skratt.

Forskningsprojektet handlade om de genetiska processer som gör att växter bildar en viss form av stärkelse.

– Det var ett grundforskningsprojekt men ändå nära tillämpning i industrin, vilket kändes kul.

Tiden på forskarutbildningen var en känslomässig berg- och dalbana, en upplevelse hon tror att hon delar med många doktorander.

– Alla som doktorerar går nog igenom olika faser med stress och ångest. När man har kommit mer än halvvägs men fortfarande inte har publicerat något och det känns som att man aldrig gör tillräckligt. Samtidigt hade vi en otroligt bra gemenskap och det var en stor drivkraft för att orka med, i upp- och nedgångar.

Svurit på att inte bli lärare eller studievägledare

Sara Rosenquist växte upp med en pappa som var lärare och en mamma som var studievägledare.

– Det var alltid skolprat vid köksbordet och själv hade jag svurit på att aldrig bli vare sig lärare eller studievägledare.

Trots det väcktes hennes intresse för undervisning under doktorandtiden, så till den grad att hon bestämde sig för att gå i föräldrarnas fotspår. Hon började studera pedagogik vid sidan av.

– Jag fick bra kontakt med elever och studenter och kände mig väldigt hemma med att undervisa. Läraryrket består av att skapa relationer med andra människor och det motiverar mig väldigt mycket. Även om jag brann för mitt forskningsämne, är jag en generalist som tycker att många saker är intressanta och jag tänkte att läraryrket skulle passa mig bra.

Får själv forma arbetsuppgifter och fortbildning

Doktorandtiden pågick under sju år med flera avbrott. Under tiden fick hon två barn, läste pedagogik på kvällar och helger och följde med sin dåvarande man på en postdoktorstjänst i USA.

– Det kanske låter som jag inte haft en röd tråd och bara flaxat omkring, men jag hade en stark drivkraft att bli klar med min avhandling. Det var en anledning till att vi flyttade hem till Sverige igen och det är jag väldigt glad för idag.

Efter disputationen var hon föräldraledig med sitt andra barn och började därefter arbeta som lärare på en gymnasieskola i Täby där hon blev kvar i fyra år. Eftersom hon fortfarande bodde i Uppsala blev det till slut ohållbart att kombinera pendlandet med familjelivet och hon beslutade sig för att söka arbete på närmare håll.

Någon tipsade om en tjänst som studievägledare vid Uppsala universitet på fakulteten för teknik och naturvetenskap. Hon sökte tjänsten och fick den.

Arbetet som studievägledare har inneburit stora möjligheter att själv forma arbetsuppgifter och fortbildning. Det har varit allt från vägledning i grupp och undervisning om studieteknik till att stödja studenter med psykisk ohälsa och att podda om studier och karriär.

– Jag har alltid haft ett genuint intresse för människor. Ett intresse för vad de önskar, vill och drömmer om. Det är en förutsättning i det här yrket. Man måste gilla människor.

Ser sig som ett språkrör

Sedan ett år tillbaka är Sara Rosenquist utbildningsledare på samma avdelning. Nu arbetar hon strategiskt och administrativt med utbildningar inom teknik och naturvetenskap.

Det kan innebära utformning av kursplaner och utbildningsprogram och samverkan med näringslivet. Idag har hon väldigt lite direktkontakt med studenter och träffar istället programansvariga, lärare och fakultetsledning.

– Det kan handla om vilka program vi ska starta, vilken slags kompetens arbetsmarknaden efterfrågar och om internationalisering av utbildningar.

Just nu arbetar hon intensivt med revidering av kursplaner. Det blir också mycket anpassningar av utbildningarna till den rådande pandemin och regeringens riktlinjer.

– En viktig fråga är hur vi ska gå över till digital undervisning och digitala examinationer.

I rollen som studievägledare eller utbildningsledare ser hon sig själv som ett språkrör.

– För min del handlar det mycket om kommunikation, att kunna lyssna och sedan föra fram, i tal eller skrift, vad vår verksamhet och våra programansvariga vill och behöver.

Vet att hon klarar stress och har arbetsdisciplin

Uthålligheten och tålamodet som hon utvecklade under forskarutbildningen anser Sara Rosenquist sig ha haft stor glädje av i yrkeslivet.

– Jag fick lära mig att stå ut med ändlösa kvällar i labbet när alla experiment gick åt skogen. Kraften i att veta att jag kunde ta mig igenom det har jag haft en enorm hjälp av. Jag vet att jag klarar mycket stress, har god arbetsdisciplin och har blivit säkrare på mig själv.

Även om hon inte längre arbetar inom det område hon forskade inom, har hon ändå stor nytta av sin grundförståelse för teknik och naturvetenskap.

– Jag har oftast ett hum om vad det handlar om. Eftersom jag är intresserad av många olika saker, så får generalisten i mig sitt lystmäte av att arbeta så här brett med alla våra utbildningar.

Sara Rosenquist tycker det är viktigt att våga se sig själv i nya roller och vara öppen för att hoppa på nya erbjudanden.

– Det blir inte alltid som man tänkt sig. När jag disputerade var jag inställd på att arbeta som lärare tills jag pensionerade mig. Men det gäller att inte låsa fast sig, att försöka se att man kan göra något annat med det man har i sitt bagage, oavsett ämnesområde. Väldigt många av ens mer generella kompetenser kan tillämpas i en massa olika yrken.

Det finns så mycket mer att göra efter forskarutbildningen, framhåller hon.

– Har man disputerat har man visat en enorm kapacitet att lära sig och lösa problem som man kan ha väldigt stor nytta av.