Patienterna frågar efter den senaste forskningen

– Det viktigaste är att man försöker nå ut med sin forskning. Det kräver initiativ, och tar tid.

Det är Jonas F Ludvigssons besked till den som känner att den borde satsa mer på forskningskommunikation. Han är professor i pediatrik vid Karolinska institutet och överläkare vid barnkliniken på Örebro universitetssjukhus.

Barnmedicin är ett ämne som berör många och vid sidan av forskning och patientarbete har han ofta skrivit, pratat och intervjuats om det han gör. Han har gett ut flera böcker, senast Barnläkarens guide våren 2020. Tidigare har han bland annat skrivit om glutenintolerans och forskningsmetodik.

– Man måste förstås tycka att den egna forskningen är intressant, annars blir det svårt att förmedla den med någon form av entusiasm. Och så måste man fundera över vem som kan tänkas vara intresserad av att lyssna. Forskningskommunikation innefattar ju alltid minst två parter.

Myndigheter, skolbarn och patienter i publiken

På senare tid har hans egen forskningskommunikation mest bestått i att prata med journalister. Normalt blir Jonas F Ludvigsson kontaktad av ett par, tre reportrar i veckan men under corona-pandemin har det snarare varit två eller tre per dag.

I vanliga fall är journalister bara en grupp bland många som han möter för att berätta om sitt arbete. Han har föreläst på bibliotek, bjudit in skolbarn till sin arbetsplats, och informerar ofta myndigheter, tjänstemän och politiker.

Nyligen utsågs han till så kallat nationellt vetenskapligt råd i pediatrik hos Socialstyrelsen. Det betyder att han ska hjälpa myndigheten med vetenskaplig expertis – men det är inte heller ovanligt att någon handläggare eller chef ringer helt inofficiellt för att fråga vad forskningen säger på ett visst område.

Många av hans patienter är också forskningsintresserade. Han brukar avsluta patientbesök med att fråga om det är något som patienter eller anhöriga undrar över. ”Vad är det senaste inom forskningen?” är en av de vanligaste frågorna.

Patientorganisationer vill också hålla sig uppdaterade, liksom forskningsfinansiärer.

– Finansiärerna vill förstås veta att de får valuta för sina pengar. Men många av dem samlar dessutom in bidrag från allmänheten och då vill de kunna återrapportera dit.

Anpassa till målgrupp och format

För några år sedan valde Jonas F Ludvigsson att sprida information om ett av sina projekt genom en artikel på DN Debatt.

– Jag uppfattar mest att utredare, samhällsforskare och ekonomer skriver där, men jag ser inget hinder för att göra det som medicinsk forskare. Det ger en bra möjlighet att kommunicera i en text som man själv kontrollerar, till skillnad från en intervju där det kanske inte ens är den intervjuande journalisten som sätter rubrik och ingress.

Kommunikationen måste förstås anpassas efter målgruppen och formatet. Ibland går det att vara mer resonerande, diskutera vad fynden kan betyda och vilka begränsningar och tillkortakommanden som kan finnas i metoden.

I andra sammanhang gäller det att vara kortfattad, rak och enkel. Den som läser på Twitter förväntas inte ha samma tålamod eller tid som den som läser en debattartikel på papper, konstaterar Jonas F Ludvigsson.

Förklara olika sorters risk

En sak han ofta sett är att människor blandar ihop relativ och absolut risk. Därför försöker han alltid presentera risker och samband i absoluta tal.

– Om jag säger att en patientgrupp har fem gånger ökad risk för tuberkulos så låter det farligt, men eftersom tuberkulos är mycket ovanligt i Sverige så betyder den riskökningen kanske ingenting för en enskild individ. Istället uttrycker jag en risk som exempelvis ”Av tusen personer som har den här sjukdomen i tio år så kommer fyra att drabbas av cancer. Det kan jämföras med två av tusen friska, som också följs i tio år”. Folk ska kunna sätta resultaten i ett sammanhang.

På senare år har han börjat satsa mer på bilder. Om han publicerar resultat som han räknar med ska få stor spridning så anlitar han professionella illustratörer som tar fram en bild som kan skickas vidare till medier och andra intresserade.