Åsa Knaggård efterlyser fler mötesplatser för forskare och politiker. Bilden visar Europaparlamentet i Bryssel.

Så får forskare politiker att lyssna

2020-11-10

Tajming, tålamod och social förmåga är viktiga egenskaper för forskare som vill kunna påverka de politiska besluten. Det menar statsvetaren Åsa Knaggård som i flera år har studerat relationen mellan forskning och politik.

Konkurrensen om politikernas uppmärksamhet är stor och vetenskap är bara en liten del av deras beslutsunderlag.

– Mediebruset är så ofantligt mycket större idag än tidigare, det gör det svårt att ta till sig relevanta signaler. Därför räcker det inte att som forskare bara tänka på forskningens kvalité för att nå ut, säger Åsa Knaggård som är universitetslektor vid Lunds universitet.

Åsa Knaggård

Hon började sin forskning om relationen mellan politik och forskning med att studera miljö- och klimatpolitiken, vilket hon också skrev sin avhandling om. Åsa Knaggård konstaterar att utan forskning inom området hade vi inte haft dagens politik.

– Över tid kan man se att forskare har haft inflytande på klimat- och miljöfrågan. Men det har inte skett över en natt, utan det handlar snarare om att kunskapen långsamt har sipprat in under decennier.

Uthållighet och kunskap

Därför är uthållighet och kunskap om hur den politiska processen fungerar A och O för forskare som vill vara med och påverka de politiska besluten.

– Man kan inte räkna med återkoppling direkt, eftersom intresset för en viss fråga beror på så många olika saker, till exempel när man kommer in i processen. Om ett beslut just är fattat i en viss fråga är det ganska ointressant med nya rön just då. Man måste ha tålamod och vänta på rätt tillfälle. En fråga kan vara helt död, men så blir den plötsligt aktuell igen, säger Åsa Knaggård.

Forskare bör även odla sina personliga relationer med politiker och tjänstemän. Då är det lättare att bara ringa upp och kolla läget.

Åsa Knaggård är övertygad om att fler mötesplatser överlag skulle underlätta förståelsen mellan forskare och politiker. En arena där man tidigare kunde mötas, som närmast är utraderad idag, är parlamentariska utredningar. Det vill säga stora fristående utredningar som görs på regeringens initiativ. Historiskt utgjorde de hälften av alla utredningar, men utgör nu bara några få procent.

– Det viktiga med stora utredningar som mötesplats var att de ofta hade experter och intressenter kopplade till sig, bland annat forskare. I dagens enmansutredningar blir det inte så. Sedan måste man som forskare naturligtvis vara uppmärksam på att inte ha alltför nära relationer till politiker för att inte bli ”biased” eller få en diskussion om ”köpt forskning”.

Skillnader mellan forskare och politiker

Vilka är då de största skillnaderna mellan forskare och politiker?

Generellt är en forskares kunskap djup och snäv, medan en politiker måste ta hänsyn till flera konsekvenser av sitt beslut.

Det är vanligt att en politiker har en åsikt och sedan vill legitimera beslutet med vetenskapliga fakta. Men ibland gäller det rakt motsatta. Att man fattar beslut som går på tvärs mot aktuell forskning. Ett exempel är kriminalpolitiken där forskningen inte stödjer att strängare straff minskar brottsligheten.

–Då brukar vi säga att en fråga blivit politiserad, det vill säga att ideologin kommer först. Även skolan brukar nämnas som ett sådant område. Generellt är det lättare att nå fram till politiker som själva har forskat eller har sådana personer anställda. Inom miljöpolitiken finns det ganska många med den bakgrunden

Det finns få jämförande studier om det är lättare att nå ut med forskning inom vissa områden. Men inom det medicinska området finns organisationer, där vetenskapliga hänsyn tas in i de beslut som ska gälla i politiken. Det handlar till exempel om vilka mediciner eller behandlingar som ska godkännas. Däremot väger politiken tyngre i frågor om sjukvårdens utformning och organisering. Ett aktuellt exempel är Nya Karolinska.

–Inflytandet kan också bero på hur stark forskning som finns i landet inom ett visst område och om forskarna är bra på att kommunicera kunskapen. Det handlar även om vilka politiker och tjänsteman som sitter på mottagarsidan. Slutligen kan det spela in om det finns starka intressegrupper som företräder olika vetenskapliga perspektiv.

Nationella olikheter

Det finns också skillnader länder emellan. Sverige, Finland och Norge har i grunden ett vetenskapligt förhållningssätt, medan till exempel USA under Donald Trump står för en rakt motsatt syn.

–Om man har en relativt öppen politisk beslutsprocess, som vi har i Norden, tenderar politiker att lyssna mer till forskningen, till exempel valde politiker i Sverige att under coronakrisen lyssna mycket till sina expertmyndigheter, säger Åsa Knaggård och tillägger:

–Samtidigt har en del forskare fört fram i debatten att vi ska bära ansiktsmasker. De är helt övertygade om att det är det rätta, men har svårt att få gehör för sina åsikter. I kristider är det nämligen ännu svårare att nå fram med sitt budskap eftersom politikerna är fullt upptagna med att hantera själva krisen.

Åsa Knaggård hoppas att pendeln slår tillbaka och att politiker börjar lyssna mer på vetenskapen.

–Vetenskaplig kunskap är viktig, men det finns också annan kunskap som är betydelsefull. Det är svårt att säga exakt vilken balans det ska vara mellan vetenskap och politik. Men om båda sidor verkligen började lyssna på varandra skulle vi komma långt, avslutar hon.

4
Text: Carina Järvenhag

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Peter Stilbs

    Här är det motiverat med total cynism - den absoluta majoriteten av politiker använder bara vetenskapssamhället som redskap för att "ge stöd" för en förutfattad politik. Mekanismen förstärks av dagens forskningsfinansieringsmodell, där bekräftelseforskning (av samma politikers åsikter) varmt prioriteras - om de ger "rätt resultat". Speciellt tydligt syns detta i "klimat- och energipolitiken". Vad jag minns så kom Knaggård till slutsatsen i sin avhandling för ca 11 år sedan också till slutsatsen att ju högre man kommer i politikerhierarkin, ju mindre intresserade är politikerna att få veta den objektiva och djupgående sanningen om något.

    2020.11.16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter