Stina Powell ny bloggare i Curie

2020-04-15

Hon bloggar om sitt liv i akademin och att inte tro på att vassa armbågar är vägen till bra forskning. Stina Powell är forskare i miljökommunikation vid SLU och gästforskare vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala. På sin fritid spelar hon padel, tränar på Friskis och promenerar med familjens taxador.

Vad forskar du om?
Just nu så forskar jag om själva forskningen i två olika projekt. I det första studerar jag tvärvetenskapliga och interdisciplinära forskningsprojekt inom hållbar utveckling. Jag är intresserad av vad som sker när vi ska ta fram ny kunskap, och samverkar kring hållbarhet, klimat och miljö. Mycket av den forskning som görs inom det här området utgår ifrån idéer om deltagande, demokrati, jämlikhet och samverkan mellan akademin och samhället utanför. Men, vem deltar egentligen när det ska deltas? Vilka perspektiv hörs, vilka tystas eller ges mindre utrymme, och varför är det så?

Det andra projektet handlar om jämställdhet i skogen och skogens utbildningar. Branschen dras med en del unkna värderingar och en kultur som verkar vara mycket svår att förändra. Samtidigt som jag fick medel för det här projektet briserade metoo och i #slutavverkat beskrevs sexism, trakasserier, diskriminering i skogen. I projektet intervjuar vi lärare, ledare på universitetet och många studenter för att förstå mer om kulturen. Men fokus ligger främst på hur den skulle kunna förändras.

På min avdelning har vi också just startat upp ett stort Mistraprogram, Mistra Environmental Communication. Det är fyraårigt och vi ska samarbeta med andra universitet runt om i Sverige, Europa och även i Australien. Vi har stora förhoppningar om ett fantastiskt program där vi får möjlighet att verkligen djupdyka i många hållbarhetsfrågor. Som konsumtion, media, kunskapsproduktion och miljöstyrning.

Hur blev du intresserad av ämnet?
Jag har växt upp i en familj där vi pratade mycket om rättvisa och maktförhållanden så jag antar att det har format mina val, både av empiri och av teori. För mig är det också viktigt att forska om något som spelar roll för samhället, och för dess utveckling. Att sitta still på mitt kontor och forska i min ensamhet passar mig dåligt. Då får jag myror i brallan. Jag vill arbeta tillsammans med andra människor för att skapa förändring.

Vad gör du helst när du är ledig?
När jag är ledig tränar jag mycket, i stort sett varje dag. Jag spelar mycket padel och tränar på Friskis, vi har ett på campus så det är perfekt. Annars gillar jag att hänga med min familj, och mina vänner. Kolla på fotboll, käka, promenera med vår taxador (blandras mellan labrador och strävhårig tax). Ja, inte vet jag, lite vad som helst som är kul hänger jag på.

Vad läste du senast?
Jag har en fäbless för norrländsk litteratur, som Karin Smirnoff, Karin Sandbergs böcker om Maj, och Sara Lidman. Just nu ser jag fram emot att läsa Annika Norlins Jag ser allt du gör. Men, jag försöker utmana mig lite och läsa annat också. Det senaste jag läste var The Freedom Artist av Ben Okri och Makten av Naomi Alderman. Båda utmanar våra föreställningar om världen och hur den är och kan vara.

Vad tänker du blogga om?
Jag tänker skriva om mitt liv i akademin, om att inte tro på att vassa armbågar och konkurrens är vägen till bra forskning. Jag kommer också att skriva om känslornas roll för forskningen, om att begå akademiskt självmord och överleva. Eftersom jag är intresserad av meritokrati och föreställningar om vad det är och hur det fungerar i praktiken, så kommer jag nog också att skriva om det.

Vilka är dina förväntningar på att blogga i Curie?
Att blogga i Curie ger mig möjlighet att skriva på ett annat, mycket friare sätt än det jag är van vid. Och så är det skönt att få skriva på sitt eget språk, för en gångs skull!

Text: Peter Tillhammar

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter