De skapar virtuell modell av forskningsstation i Antarktis

Stationen har scannats in med en upplösning som är så hög att det går att mäta sprickor i träet. Utomhus har forskarna dokumenterat ett område runt huset med bland annat drönare som flög två meter över marken.

– I den digitala modellen kan man se både gruskorn och fåror där vattnet faller efter slänterna ner mot byggnaden.

Genom att jämföra med data från 1902 går det att studera hur glaciären har rört sig och hur klimatförändringar har påverkat.

Forskarna dokumenterade också det stenskjul vid Hoppets vik där tre i Nordenskjölds forskargrupp tvingades övervintra 1903. Byggmaterial var det som fanns att tillgå, sten som tätades med sand och fågelspillning.

Fick lov att improvisera

Resan har krävt mycket förberedelser för att säkerställa att all komplicerad teknik skulle fungera på plats.

– Vi fick lov att vara förberedda, inte bara på hur saker funkar utan också ner på elektroniknivå förstå hur vi gör om något går sönder.

När saker krånglade fick de improvisera. Exempelvis slutade generatorn ofta att fungera, då fick de plocka isär och sätta ihop den igen. Och om de inte hade exakt rätt typ av skruvmejsel fick de skapa en av grejer de hade med sig.

– Vi höll hela tiden på med miniexperiment för att lösa problem – lösningar som varit en googling bort om vi haft den möjligheten.

Batterier laddade snabbt ur i kylan och de sov därför med dem i sovsäckarna. Kölden var påfrestande, blåsten gjorde att det kunde kännas som minus 20.

– Men det var jättevarmt i tälten. Kondens gjorde allt fuktigt och frostigt, man vaknade alltid halvblöt och kall.

Stark naturupplevelse

Säkerheten var också mycket sträng, de fick aldrig röra sig utomhus om de var färre än tre. Risken var stor för att ramla och bryta ett ben, eller trilla ner i en ravin eller glaciärspricka. Forskarna kunde inte räkna med snabb helikopterhjälp.

Resan var också en stark naturupplevelse, poängterar Jonathan Westin.

– Det är ett annorlunda, vackert landskap, men svårt att få en känsla för skalan eftersom det varken finns träd eller byggnader.

Däremot finns det ett djurliv med sjöfågel och säl, och vid Hoppets vik vimlade det av pingviner som var mycket intresserade av allt de höll på med. Jonathan visar en film där en entusiastisk pingvin har hoppövningar på scannerväskan.

Sätta upp en väderstation

Ett annat syfte med resan var att på Riksantikvarieämbetets uppdrag utreda i vilket skick vinterstationen är och vad som skulle krävas för att bevara den.

Ytterligare ett uppdrag var att sätta upp en väderstation som ska mäta bland annat vindstyrka, solstrålning och jordtemperatur – data som sedan kan jämföras med forskarnas mätningar för hundra år sedan.

Den ursprungliga expeditionens historia är dramatisk. När skeppet Antarctic skulle hämta Nordenskjölds forskargrupp var isen så tjock att skeppet krossades och sjönk, varpå manskapet vandrade inåt land och hamnade på Pauletön.

En annan forskartrio hade dessförinnan släppts av för att landvägen nå fram till Snow Hill och varsko om förseningar. Men inte heller de kom fram utan fick övervintra vid Hoppets vik. Året därpå sändes ett argentinskt skepp ut för att leta efter dem och alla utom en norrman hittades till slut välbehållna – men härjade och skäggiga.

De hade ingen livlina

Jonathan Westin menar att den främsta skillnaden mellan deras egen expedition och den tidigare är dåtidens isolering.

– Det måste ha känts hopplöst när de plötsligt tvingades till ytterligare en övervintring och inte visste om de någonsin skulle hittas. De hade ingen livlina, vi hade en satellittelefon.

En annan skillnad är att det nu finns en infrastruktur tack vare militärbaserna i området. Det gör det relativt lätt att komma dit med flyg om argentinska myndigheter är involverade.

Sverige och Argentina har ett gemensamt ansvar för lämningarna på Snow Hill och i Hoppets Vik, och militären har genom åren skött underhåll. Detta eftersom en argentinsk forskare, José María Sobral, var med på Nordenskjölds expedition.

– Det var ett tidigt exempel på en internationell expedition, vilket gör att det än idag finns en koppling mellan Sverige och Argentina.

Modell av stationen

Jonathan Westin hoppas nu kunna skapa en VR-modell av hur vinterstationen kan ha sett ut 1902. Han och Gunnar Almevik spelade in ljud, alltifrån blåsten till stolars knarrande, för att kunna ge en multisensorisk upplevelse av platsen, kanske i samarbete med ett museum.

På så sätt kan forskningsstationen på Snow Hill bevaras för eftervärlden – även om den så småningom kommer att raseras av naturens krafter.