Kronans låga värde drabbar forskningens infrastruktur

Euro, dollar och schweizerfranc – det är huvudsakligen i de valutorna som Sverige betalar sin del i stora rymdteleskop, partikelacceleratorer, databaser och annan internationell forskningsinfrastruktur. När den svenska valutan sjunker i värde ökar dessa kostnader i motsvarande grad.

– Konsekvensen blir mindre medel till våra nationella infrastrukturer, det är där vi måste ta pengarna, konstaterar Björn Halleröd, huvudsekreterare för forskningens infrastrukturer vid Vetenskapsrådet. Om kronan hade legat kvar på 2013 års nivå idag så hade vi haft runt 120–130 miljoner mer att lägga på nationell infrastruktur. Det hade nästan varit en fördubbling av de medel vi har kunnat fördela i samband med årets utlysning.

Mer tid vid internationella anläggningar

Det finns även ett mer positivt skäl till att kostnaderna ökat, påpekar han. Svenska forskare är internationellt framgångsrika och har tilldelats mer tid vid flera anläggningar, som neutronkällan ILL i Grenoble, Frankrike, och frielektronlasern XFEL i Schenefeld, Tyskland.

– Ytterligare ett skäl till ökade kostnader är att det oftast ingår någon form av årlig uppjustering av avgifterna i kontrakten för sådana här anläggningar. Men valutaförändringarna är den dominerande orsaken till det pressade läge vi har nu, säger Halleröd.

När Rådet för forskningens infrastrukturer, RFI, i september fattade beslut om stöd till nationella infrastrukturer var det därför betydligt färre ansökningar än vanligt som kunde beviljas. Anläggningar som exempelvis Svenska solteleskopet i La Palma, Spanien, och neutrinoteleskopet IceCube på Antarktis fick inte förnyad finansiering, trots att de bedöms som framstående och angelägna.

– Det är sådana anläggningar som vi tveklöst hade finansierat om det funnits medel. Vi tvingades dra strecket i prioriteringslistan alldeles för högt upp i år, säger Björn Halleröd.

En form av kapitalförstörelse

Vad som händer med de befintliga infrastrukturer som fått avslag är osäkert och beror ytterst på värduniversiteten.

– Vi har en bra dialog med dem, men det är en knepig situation. De har förstås också en pressad ekonomi. För svensk forskning som helhet spelar det ju mindre roll vem som finansierar, bara det finansieras. Men när stora investeringar gjorts och man sedan inte har råd med drift – det är ju en form av kapitalförstörelse.

Tre stora anläggningar – partikelacceleratorn CERN, neutronspridningsanläggningen ESS och röntgenanläggningen MaxIV – står för drygt hälften av RFI:s kostnader. När Sverige kandiderade för att bli värd för ESS höjdes kritiska röster som menade att anläggningen skulle stjäla för mycket resurser från annan forskning. Hade de rentav rätt?

– Nej, jag har svårt att se det så. Pengarna till ESS förmedlas via RFI, men de hade inte funnits i vår budget om inte ESS funnits, säger Björn Halleröd.

ESS är i grunden en satsning av svenska staten och förmodligen en av de samhällsekonomiskt bästa investeringar man kan göra, framhåller han.

– Sverige betalar mindre än hälften av byggkostnaderna för en väldigt avancerad anläggning på svensk mark som kommer att gynna både forskning och ekonomisk tillväxt.

Tveksamt om utlysningen 2021 blir av

Att dra ner på andra internationella engagemang för att kronkursen gjort dem dyrare är inte heller ett önskvärt alternativ, menar han.

– Det är väldigt viktiga anläggningar, och det finns ett stort tryck från forskarsamhället att vi ska vara med där. Att försöka bromsa det ökade svenska användandet av vissa anläggningar vore också olyckligt. När det sker en ökning beror det ju på att svenska forskare inom det området är särskilt konkurrenskraftiga.

RFI:s nästa utlysning för nationella infrastrukturer är planerad till 2021.

– Det är väldigt tveksamt om den blir av. Det är ingen vits med en utlysning om det inte finns medel att dela ut. Samtidigt skulle jag säga att forskningens behov av infrastruktur är större än någonsin. Så visst är det ett allvarligt läge.

Infrastruktur avgörande vid val av land

Att dra ner på nationell forskningsinfrastruktur av kostnadsskäl är en kortsiktig lösning som ställer till långsiktiga problem, anser Sanna Koskiniemi, vice ordförande i Sveriges unga akademi och forskare i mikrobiologi vid Uppsala universitet.

– Vi är väldigt oroade av Vetenskapsrådets signaler om att det inte kommer att kunna fortsätta stödja ny nationell forskningsinfrastruktur och kanske inte ens upprätthålla existerande infrastruktur, säger hon.

– Det är en katastrof för svensk forskning. För unga forskare är tillgången till bra infrastruktur ofta avgörande för i vilket land man väljer att etablera sig. Sverige kommer att få allt svårare att rekrytera de bästa unga forskarna.

Forskningsinfrastrukturer har successivt blivit allt viktigare för forskningen, och diskussionen om dem borde därför snarare handla om expansion än neddragningar, menar Sanna Koskiniemi.

– Att deras betydelse ökat beror både på den teknologiska utvecklingen och andra förändringar i forskarvärlden, som den allt starkare betoningen på öppen vetenskap. Det är ju en sund utveckling att rådata görs tillgängliga men det ställer krav och innebär nya kostnader.

Låt vinst gå tillbaka till forskarsamhället!

Sanna Koskiniemi menar att den situation som har uppkommit måste lösas med nya medel till forskningsinfrastruktur.

– Annars slösar vi ju med pengar – om vi investerat i infrastruktur som vi fortsatt behöver, men inte behåller.

Men visst är det svårt att säga var pengarna ska tas.

– Jag tycker absolut inte att resurserna till projektbidrag ska bli mindre. Men kanske vore det rimligt att lite av den vinst Akademiska Hus gör gick tillbaka till forskarsamhället? Oavsett varifrån pengarna kommer är det viktigt att stödet fördelas genom öppna transparenta utlysningar, så som RFI gjort hittills.Så att vi finansierar de bästa infrastruktursatsningarna.

Björn Halleröd och Sanna Koskiniemi deltar i panelsamtal vid Vetenskapsrådets konferens Forskningspolitiska dagen Länk till annan webbplats. som hålls den 20 november i Stockholm