Andreia Miraldo är gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet och leder det femåriga projektet Insect Biome Atlas. Syftet med projektet är att kartlägga Sveriges flygande insekter med hjälp av volontärer och 200 insektsfällor.
Vägen till akademin

Akademisk nomad med känsla för naturen

2019-06-05

Biologen Andreia Miraldo forskar om svenska insekters livsviktiga roll i ekosystemet. Hon beskriver sig själv som en nomad som reser dit hennes forskning tar henne. Hon har bland annat undersökt fröers egenskaper i Amazonas djungel och inventerat dyngbaggar på Madagaskar.

På gården till Naturhistoriska riksmuseet har man satt upp ett insektshotell. Ett av många tecken på det nyvaknade intresset för de minsta krypen på planeten. Det är årets varmaste dag och Andreia Miraldo erbjuder mig platsen i skuggan.

– Jag är nog mer van vid stark sol, säger hon när vi slår oss ner med varsin kopp kaffe.

Andreia Miraldo är uppvuxen i Lissabon, men sedan 2017 är hon gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Just nu är hon fullt upptagen med att leda det femåriga forskningsprojektet Insect Biome Atlas. Syftet med projektet är att kartlägga hela den svenska faunan av flygande insekter.

– Det är ett väldigt stort forskningsprojekt som bland annat bygger på en stor mängd volontärer. Just nu är 115 personer involverade och gemensamt för dem alla är en stor kärlek till naturen. Det är någonting som är väldigt typiskt just för Sverige, och även för Storbritannien, säger hon.

Pappa en förebild

Hennes passion för forskning och biologi började med ett stort intresse för djur. Som liten fångade hon in fladdermöss som hon skrämde sin storasyster med. Sedan följde en mångårig fascination för reptiler.

Andreia Miraldo berättar att hennes pappa har varit en förebild i hennes yrkesval. Han är inte akademiker, utan har byggt upp ett eget företag som producerar djurfoder och veterinärprodukter.

– Jag har nog ärvt hans nyfikenhet. Han läste och studerade ständigt, till exempel tog han över alla mina gamla kemiböcker från universitetet. Jag minns också att när hans företag tog fram en mjölkersättning för kalvar så testade han den först på mig och min syster, säger hon med ett skratt.

Kärlek till fältarbetet

Andreia Miraldo började studera kemi, men i längden kände hon att labbarbetet blev för mekaniskt.

– Jag ville ut i verkligheten!

Direkt efter sin examen i biologi vid Lissabons universitet åkte Andreia Miraldo till Amazonas djungel i Colombia. Ett land som då präglades av strider med Farc-gerillan. Med enbart två kolleger tillbringade hon fyra månader i djungeln och studerade fröer och deras spridning.

– Det var något som jag ville göra och jag har fortfarande en stark kärlek till fältarbete. I mitt nuvarande projekt studerar vi också insekter på Madagaskar och i höst åker jag dit under sex veckor. För mig är det viktigt att vara med på plats där proverna samlas in. Det ger en mycket djupare förståelse när du sedan ska analysera resultatet.

Levt ett kringflackande liv

Sedan Andreia Miraldo tog sin biologexamen  har hon levt ett kringflackande liv. Hon fick sin doktorshatt vid universitetet i Norwich och forskade sedan i tur och ordning vid universiteten i Helsingfors och Köpenhamn, innan hon kom till Stockholm.

– Som forskare är du beroende av att hitta finansiering, därför blir det många flyttar. Men jag ser det som en fördel att möta olika kulturer och att arbeta med olika människor. Det tror jag också berikar min forskning.

Andreia Miraldo beskriver sig som något av en nomad.

– Jag lever väldigt minimalistisk och har kommit fram till att man klarar sig utan så många saker. Troligen blir det lite svårare nu eftersom jag har en ettårig son. Han har just börjat på förskola här i Stockholm.

Hjälp av volontärer

Volontärer spelar en viktig roll i forskningsprojektet som Andreia Miraldo leder. Deras uppgift är att tömma insektsfällorna (totalt 200 har satts upp runt om i Sverige) och registrera fångsten i en app. Uppgiften görs helt ideellt och ingen ersättning utgår.

–Vi har varit väldigt tydliga med vad som krävs för att få vara med, till exempel att man måste kolla fällorna varje vecka, även när det regnar och är dåligt väder. Men trots att vi inte har försökt att ”sälja in” uppdraget har vi fått många fler intresseanmälningar än vi behöver, säger Andreia Miraldo.

Hon ser flera fördelar med att ta hjälp av allmänheten i projektet. Dels skulle det vara omöjligt att genomföra ett så stort projekt utan hjälp av frivilliga, dels tycker hon att det är principiellt viktigt med medborgarforskning.

– Det går inte längre att ha ett stort avstånd mellan akademin och allmänheten. Vi måste involvera medborgarna i forskningen så att de ser hur faktainsamling går till och att det är något som de kan lita på. Det är också vanligt att forskning finansieras med skattemedel så medborgarna har rätt att få veta mer om hur pengarna används och vad forskningen leder till.

Passar som projektledare

Redan när Andreia Miraldo började läsa biologi var det ganska självklart att hon skulle fortsätta inom akademien. En orsak, säger hon själv, är att hon är en dålig pedagog.

– Jag är inte bra på att lära ut saker, däremot passar det mig att vara projektledare. Att hålla reda på all logistik med material och medarbetare, samtidigt som jag både får analysera resultaten och vara ute på fältet.

Andreia Miraldo uppskattar tillvaron som gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Det speciella med att vara knuten till ett museum är att det finns en stor frihet att helhjärtat ägna sig åt sin forskning, framhåller hon.

– På ett universitet är det hela tiden så mycket annat, som undervisning och handledning av studenter. Här är enbart forskningen i fokus. Det känns som ett stort privilegium och att dessutom ha möjlighet att arbeta i den här miljön är fantastiskt, avslutar Andreia Miraldo och gör en gest mot de höga tornen i brunt tegel och den grönskande trädgården.

Text: Carina Järvenhag
Foto: Carina Järvenhag

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter