Ett av de standardiseringsprojekt som är på gång handlar om patientdelaktighet – om att konkret definiera vad det innebär att involvera patienten.

Mycket att vinna när forskare är med och sätter standard

2018-11-21

Ordet standardisering får många att tänka på skruvar och muttrar, men i stort sett alla processer kan standardiseras, som till exempel patientdelaktighet i vården. Forskningsresultat kan lägga en grund för en standardisering, och standardisering kan vara en bas för forskningsprojekt.

Magnus Karlsson är ingenjör och forskar på deltid inom innovation management på KTH, det vill säga om hur organisering och ledning kan gynna innovationer och kreativitet. Han är involverad i att utveckla en internationell ISO-standard för hur det ska göras.

– Även om det inte finns en sanning om hur man bör göra för att gynna innovation i ett företag, finns det tillräcklig kunskap om vad man ska tänka på. Alla behöver inte göra samma, men en checklista gör innovationsarbetet mer effektivt, säger Magnus Karlsson.

Generellt är det tekniska standarder för till exempel radioteknik och mobilsystem, som de flesta associerar med standardisering.

– Vid tekniska standarder är det ofta naturligt att forskare är med i diskussionen. Forskarnas kompetens kan där vara nödvändig för att en teknisk standard överhuvudtaget ska gå att utveckla. Andra slags standarder kan bygga på mer praktisk kunskap och erfarenhet.

Standarder röstas fram

Det är dock inte självklart att forskare är med när standarder bestäms. Forskarna måste själva ta initiativ till att delta i standardiseringsarbetet.

– Det är ett kommittéarbete, den som vill vara med får vara det och alla har en röst. Det är litet av en maktkamp, berättar Magnus Karlsson.

Det finns en risk att det blir önsketänkande istället för evidens som styr.

– Det är därför viktigt att bjuda in forskare till kommittéarbetet. Men man kan också revidera standarden löpande när evidens visar att det behövs.

En annan risk är att standarden blir tandlös.

– Målet är att få en standard ”alla kan leva med”. Men den måste ha spets.

Underlätta kommunikation

Styrkan med många involverade, gärna från flera länder, är att standarden när den väl beslutats får större legitimitet och genomslagskraft.

Framför allt handlar standarder om att underlätta kommunikation och få kompatibilitet mellan olika produkter eller organisationer. På så sätt effektiviseras processer.

– Ett exempel är när två organisationer har ett innovationsprojekt tillsammans. Med samma standard för hur man leder det får man från början en gemensam syn på processen och ett gemensamt språk. Och man kan ställa tydligare krav på underleverantörer, säger Magnus Karlsson.

Ofta handlar standardisering om att komma överens om sådant som låter självklart, som att definiera vad ord betyder.

– Det brukar krävas två till tre års arbete för att komma fram till en standard.

Forskning före eller efter standard

Joakim Falk är projektledare på Swedish Standard Institute, SIS.

– Standarder är ofta knutet till forskning, men behöver inte vara det. Forskningsresultat kan lägga en grund för en standardisering, och standardisering kan vara en bas för forskningsprojekt.

Om det finns ett överenskommet sätt att beskriva saker underlättar det forskning på området som standardiseras. För innovation är det en förutsättning, menar Joakim Falk.

– Många innovatörer som vi samarbetar med säger att standarder stimulerar deras arbete.

Anledningen är att en standard sällan definierar hur någonting ska göras, utan beskriver vad som ska uppnås. Hur det ska lösas är en öppen fråga.

– Om det inte finns något att förhålla sig till, så blir det vilda västern.

Standard för patientdelaktighet

Som exempel tar han upp vårdens olika journalsystem som inte kan prata med varandra.

– Visst är varje system en innovation, men ett effektivt utnyttjande av resurser har inte uppnåtts. Om inte viktiga mål nås blir innovationen inget värd.

Han klargör också skillnaden mot vårdens riktlinjer, som sätts av Socialstyrelsen, sjukvårdens regioner eller professionsorganisationer.

– Riktlinjer är överenskomna enligt evidens och är regelrätta krav på hur man ska agera vid särskilda diagnoser. Standarder är mer generella, och frivilliga att följa.

Joakim Falk projektleder nu standardisering av patientdelaktighet. Man ska definiera konkret vad det innebär att involvera patienten.

– En vanlig kritik mot en standard för patientdelaktighet är att man anser sig redan jobba med det. Visst kan det vara så, men det är inte nedskrivet och strukturerat.

Missar att lyssna på patienten

Karl Swedberg är en av forskarna som initierade standardiseringsprojektet. Han är seniorprofessor och vetenskaplig rådgivare vid Centrum för personcentrerad vård, GPCC, vid Göteborgs universitet. Hans erfarenhet som kardiolog är att man ofta missar att lyssna på patienten, trots patientlagens ord om att vårdbesluten ska göras i samråd.

– Det är mycket mäta och avbilda. Vanligt är att patienten möter en läkare som stirrar in i datorn, ser på värdena och skriver ut receptet. Man följer en mall och glömmer bort att fråga hur patienten mår och själv vill.

Forskning inom området har visat att patientdelaktighet kan leda till förbättring i patientrapporterade mått som smärta och livskvalitet, liksom kortare vårdtid och snabbare återkomst i arbete.  Målet för dem som arbetar med standarden är att förbättra vården.

Detta är relevant inte minst då allt mindre del av vården handlar om att rädda liv i sjukhusmiljö, och allt mer om att hjälpa människor att leva ett vardagsliv med sina kroniska sjukdomar. Men Karl Swedbergs motivation för att skapa en standard är främst att gynna forskningen.

– Metodbeskrivning, det vill säga hur man skapar patientdelaktighet, är komplicerat.  Med standardisering behöver inte varje studie börja om med att definiera vad det är, utan kan fokusera på själva forskningen. Och studierna kan bygga på varandra om de använder samma metod.

Självklart med tjänstestandard

Axel Wolf, översjuksköterska och docent vid Göteborgs universitet, leder kommittén för att skapa EU-standard i patientdelaktighet. Han ser det som självklart att man kan skapa en tjänstestandard, lika väl som en teknisk standard.

– Visst är det större precision med muttrar. Sjukvård och omsorg  är komplexa system. Men krav på tjänster kan standardiseras, vilket kan leda till att samarbeten blir lättare mellan länder och även inom Sverige, där det finns många huvudmän i vården.

Efter att en standard satts kan ackrediteringsbolag ansöka om att bli en av dem som kan ackreditera att en organisation följer en standard, precis som med muttrar och skruvar.

Text: Anja Castensson

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter