1963 tilldelades Maria Goeppert-Mayer Nobelpriset i fysik. Sen dröjde det 55 år innan en kvinna återigen fick fysikpriset 2018 (Donna Strickland).

Så ska fler kvinnor nomineras till Nobelpriset

2018-10-03

Donna Strickland är en av årets Nobelpristagare i fysik. Hon är blott den tredje kvinnan som tilldelas fysikpriset. Den skeva könsfördelningen bland Nobelpristagare har lett till att Nobelkommittéerna ändrar i nomineringsprocessen från och med nästa år.

Den här veckan har 2018 års Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, fysik och kemi tillkännagetts. Sedan premiäråret 1901 har endast 20 av totalt 607 pristagare inom dessa tre ämnesområden varit kvinnor (av årets åtta pristagare är två kvinnor).

Prisutdelarna är medvetna om problemet. Från och med i år ber Nobelkommittéerna i kemi och fysik samt ekonomipriskommittén dem som nominerar kandidater till priserna att särskilt tänka på underrepresenterade kön och etnicitet.

– Vi försöker förbättra oss. Vi vill att de som gjort de största upptäckterna ska belönas. Då får vi inte missa kvinnor eller viss etnicitet, säger Göran K Hansson, som är ständig sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien och vice ordförande i Nobelstiftelsen.

De nya skrivningarna finns i inbjudningarna att nominera till 2019 års Nobelpris. Den som nominerar kan också föreslå fler än en kandidat.

– Vi vet inte om det kommer att påverka, men det är värt att pröva. Det kan bli bättre könsfördelning om man skjuter mer än ett skott på mål.

Fler kvinnor ska nominera

Nobelkommittéerna har dessutom bjudit in en större andel kvinnliga forskare att nominera. Det är en möjlighet som stadgarna ger och som Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet sedan några år tillbaka använder.

Utöver inbjudningar till ledamöter i vetenskapsakademier och fakulteter vid universitet världen över, bjuder de in ”övriga vetenskapsidkare”. Och den åtgärden har haft viss effekt, enligt Thomas Perlmann, som är sekreterare i Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

– Vi ser definitivt att fler kvinnor nominerar. Däremot har det inte blivit någon dramatisk ökning i nomineringar av kvinnor. Kvinnor som nominerar, föreslår också övervägande män, men inte lika extremt som män gör. Vi får en långsam förbättring, men jag skulle önska att det gick fortare, säger han.

Tröghet i systemet

Kvinnor är i minoritet bland Nobelpristagarna. Andelen kvinnliga pristagare är särskilt låg när det gäller de vetenskapliga priserna. Fysikpriset har tilldelats kvinnor tre gånger. Fem kvinnor har fått kemipriset, tolv priset i medicin. Och bara en kvinna har fått ekonomipriset sedan det instiftades av Riksbanken 1969. År 2016 och 2017 gick de vetenskapliga priserna bara till män.

Det finns flera tänkbara förklaringar. Göran K Hansson pekar på att priserna belönar upptäckter som gjordes för länge sedan då andelen forskande kvinnor var lägre. Än idag är bara 5 procent av världens fysiker kvinnor. Thomas Perlmann menar att den skeva könsfördelningen speglar den bristande jämställdheten i den akademiska världen.

– Kvinnor har haft svårt att hävda sig i den världen. De är till exempel underrepresenterade bland högt citerade forskare. Det är en problematik som inte Nobelsystemet kan lösa. Den måste lösas med fortsatt hårt arbete för jämställdhet.

Internationell förebild

Den bristande jämställdheten är inte unik för Nobelpriserna, som Curie har rapporterat om tidigare. Samma fenomen syns i andra stora internationella priser. Fieldsmedaljen, som har delats ut till en matematiker vart fjärde år sedan 1924, har exempelvis bara en enda gång tilldelats en kvinna. Norska Abelpriset till matematiker har aldrig gått en kvinna.

Curt Rice, som är rektor vid Oslo Metropolitan University och leder den av norska regeringen tillsatta Nationalkommittén för könsbalans och mångfald i forskning, tycker att man kan kräva mer av Nobelkommittéerna.

– Nobelpriset delas ut i Sverige, ett av världens mest jämställda länder. Nobelkommittéerna framstår som från en annan epok. De borde ta ledaransvar och använda sin makt och visa världen att det går att nå jämställdhet, säger han.

Skadat renommé

Han tror att bristen på jämställdhet kan skada Nobelprisets renommé.

– Hälften av befolkningen stängs ute. År 2016 och 2017 fick ingen kvinna priset. När man pratar om priserna i skolan visar man implicit att flickorna inte har någon framtid inom vetenskap.

Curt Rice tycker att de nya skrivningarna i nomineringsinbjudan är bra, men har ännu mer långtgående idéer för att få in flera förslag på kvinnliga kandidater: Den som nominerar kan föreslå en kvinna och en man. Eller bara kvinnor ett år.

Det vore dock inte förenligt med andan i Nobels testamente, enligt Göran K Hansson.

– Där står att vi inte ska ta hänsyn till nationalitet. Vi tolkar det som att inte ta hänsyn till kön, etnicitet eller nationalitet.

Kvinnor i ledande positioner

Det finns flera kvinnor i ledande positioner i Nobelsystemet. Fysikkommittén har en kvinnlig ordförande, liksom Vetenskapsakademins klass för fysik. I kemikommittén var en kvinna ordförande fram till årsskiftet.

– Vi arbetar aktivt med problemet. De kvinnor som kommer att få Nobelpriset i framtiden får inte priset för att de är kvinnor eller för att någon kvot ska uppfyllas. De får det för att de är framstående forskare som gjort paradigmskiftande upptäckter till stor nytta för mänskligheten, säger Göran K Hansson.

Text: Siv Engelmark

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jonas Tegenfeldt

    Bra skrivet!

    Nu kan skevheter i prisutdelningen lätt avfärdas med att det speglar obalanser i könsfördelningen bland forskare i de ålderskategorier som hittills fått priset.

    Skaffa istället fram robust statistik på andelen kvinnor i olika årskullar i olika ämnen och jämför sedan med andelen kvinnor bland Nobelprisen. På det viset kan vi få fram hur illa det står till. Denna typ av statistik kan sedan användas för att utvärdera hur representativa Nobelpristagarna är för sina respektive forskningsfält – i ett historiskt perspektiv och för framtiden. Det bör inte vara svårt och med det som stabil grund slipper vi slentrianmässiga invändningar!

    Med detta vill jag förstås inte utesluta andra viktiga punkter som kommer upp i diskussionen såsom att vi måste uppmärksamma framstående kvinnliga forskare bättre och vara medvetna om olika mekanismer som leder till ojämlikhet. Här är förstås den traditionella familjesituationen att stort problem. Barnen tas oftast hand om av kvinnan, exempelvis i föräldraledigheten, och det leder till att mindre tid ägnas åt forskning, vilket i sin tur kan leda till relativt sämre resultat. Slutsatsen är förstås att mannen och kvinnan måste dela lika antingen genom att mannen tar större ansvar eller att familjen tar hjälp utifrån. Det är viktigt att vi ser till att de som är passionerade i sin forskning också får arbeta med sin forskning fullt ut! Vi kan inte låta ideologiska skygglappar hindra oss från att vara kreativa i hur detta ska gå till.

    2018.10.03

  • Ingrid Pramling Samuelsson

    Man kunde ju be de som nominerar att föreslå en kvinna och en man!! Då kanske de får anstränga sig och upptäcka kvinnorna också!

    2018.10.04