Forskningsinstitutioner, publicister och finansiärer bör arbeta tillsammans mot rovdjurstidskrifter. Det menar docent David Moher, University of Ottawa och Ottawa Hospital Research Institute.

Gör gemensam sak mot rovdjurstidskrifter

English 2018-05-23

De kallas rovdjurstidskrifter och att stödja dem är en oacceptabel handling enligt de europeiska riktlinjerna för forskningsetik. Hur ser svenska lärosäten och forskningsfinansiärer på fenomenet och vad gör de åt det?

Med begreppet rovdjurstidskrifter avses tidskrifter som erbjuder publicering av forskningsartiklar mot betalning, utan att leva upp till sedvanliga krav på vetenskapliga publicister. För att locka skribenter använder de ofta aggressiva försäljningsmetoder (läs mer här).

Det finns en oro för att publicering i rovdjurstidskrifter ska underminera forskningens trovärdighet, och att stödja rovdjurstidskrifter är numera oacceptabelt enligt de europeiska riktlinjerna för forskningsetik, European code of conduct for research integrity.

Låg medvetenhet

För att motverka att forskning publiceras i rovdjurstidskrifter kan lärosäten och forskningsfinansiärer spela en viktig roll. Men medvetenheten om problemet har hittills inte varit särskilt stor, konstaterar Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Uppsala universitet.

– Man famlar fortfarande efter hur man ska ha resurser att hålla efter det. Det börjar vidtas åtgärder vid lärosätena, biblioteken gör en del till exempel. Men fortfarande är vi lite yrvakna och har svårt att greppa omfånget och allvaret i det här.

Stefan Eriksson är medveten om att det förekommer forskning från Uppsala universitet i rovdjurstidskrifter, och i hans roll som rektorsråd för god forskningssed ingår att försöka motarbeta detta.

Som ett led i det här arbetet har universitetet börjat undervisa doktorander och medarbetare om rovdjurstidskrifter. Det förs också diskussioner om det i anvisningar om meriteringsvärde ska skrivas in att publicering i rovdjurstidskrifter inte är acceptabelt eller meriterande. Dessutom finns planer på att skaffa en prenumerationstjänst som listar misstänkta tidskrifter, berättar Stefan Eriksson.

– Kunskapen sprider sig, men det är fortfarande ett ganska nytt fenomen och det är inte solklart vilket ansvar vi ska ta för att motverka det.

Arbeta mot rovdjurstidskrifter

David Moher, docent vid University of Ottawa och ledare för centrum för publikationsvetenskap vid Ottawa Hospital Research Institute, är inne på samma linje.

– Forskningsinstitutioner, publicister och finansiärer bör arbeta tillsammans mot rovdjurstidskrifter – gå ut med en tydlig varning och ta fram riktlinjer för publicering där fenomenet lyfts.

Publikationslistor bör alltid kontrolleras mot listor över tidskrifter som har auktoriserats enligt vissa standarder, till exempel genom initiativet Directory of open access journals. Forskare bör också få underteckna en försäkran om att deras cv inte innehåller publiceringar i rovdjurstidskrifter när de söker finansiering eller en tjänst, anser han.

– Varje institution bör också göra en granskning av sina forskare för att se att deras cv:n inte innehåller sådana publiceringar.

Analyserat publiceringar

Ett steg i den riktningen har tagits vid Lunds universitet. Här har man analyserat i vilken mån universitetets forskare publicerar sig i rovdjurstidskrifter, eller tveksamma open access-tidskrifter som det också kallas.

Analysen omfattade publiceringar som skett åren 2001-2017 i totalt 52 tidskrifter inom många olika forskningsområden, från sju erkänt tvivelaktiga förlag. Detta är dock endast en liten del av alla misstänkta rovdjurstidskrifter, som uppskattades till ungefär 8 000 stycken år 2014.

År 2001 förekom endast en (1) publicering av lundaforskare i de undersöka tveksamma tidskrifterna. Därefter ökade antalet stadigt till en nivå på runt sex publiceringar per år. Åren 2013 och 2014 sågs en topp med 15 publiceringar per år, för att därefter åter gå ner till ungefär sex per år.

Även etablerade forskare

Totalt återfanns 88 publiceringar, berättar Stacey Ristinmaa Sörensen, vicerektor med ansvar för forskning vid Lunds universitet.

– Även väldigt etablerade forskare finns med på listan, det gör mig förvånad om jag ska vara ärlig. Vi tycker inte att det är bra.

Universitetet kommer att gå vidare med resultaten och försöka ta reda på varför de har publicerat i dessa tidskrifter, säger hon.

– Samtidigt är det här en ytterst liten del av den forskning som publiceras vid universitetet, därför ser jag det inte som ett särskilt allvarligt problem. Men våra forskare måste bli mer medvetna om fenomenet.

Söka pengar för publiceringsavgift

Via universitetets bibliotek finns information om hur man känner igen och undviker tveksamma förlag och tidskrifter. Medicinska fakulteten tar också upp fenomenet i sin obligatoriska doktorandkurs.

Forskare kan också söka pengar för en del av publiceringsavgiften i open access-tidskrifter genom en fond vid universitetet. Tidskriftens förlag måste då uppfylla kvalitetskraven hos organisationen Open access scholarly publishers associations, OASPA.

Stacey Ristinmaa Sörensen känner till att vissa forskare som sökt en tjänst vid universitetet haft tveksamma publiceringar i sin meritförteckning. Det finns dock ingen policy om vilka konsekvenser en sådan upptäckt leder till.

– Vi måste nog jobba mer med den här frågan för att kunna specificera vad vi tolererar och hur vi ska hantera och kommunicera det.

Stacey Ristinmaa Sörensen ser positivt på förslaget att forskare ska kunna intyga att deras cv är fritt från publiceringar i rovdjurstidskrifter. Hon konstaterar samtidigt att det kräver tydliga definitioner av begreppet eller tidskriftslistor som är svåra att hålla aktuella.

Inget stort problem

Anders Gustafsson, dekan för forskning vid Karolinska institutet, beskriver fenomenet rovdjurstidskrifter som ett bekymmer. Men han är inte särskilt oroad över sitt eget lärosäte.

– Det förekommer en och annan sådan publicering, men vi uppfattar det inte som ett stort problem här.

Hur vanligt det är har de inte undersökt. Anders Gustafsson bedömer dock att universitetets system för resursfördelning till institutionerna motverkar publicering i rovdjurstidskrifter. Medel fördelas utifrån publiceringar i tidskrifter som är indexerade i databasen Web of science, vilket rovdjurstidskrifter sällan är, och till viss del utifrån impaktfaktor, vilket rovdjurstidskrifter sällan har.

– Institutionscheferna vill inte att medarbetare publicerar sig i de här tidskrifterna för då får de inga pengar. Och vid tjänstetillsättning är det så hård konkurrens att det inte finns utrymme för tveksamma publikationer.

Doktorand kan stoppas

Om en medarbetare publicerat sig i en rovdjurstidskrift leder det inte till någon åtgärd, mer än att det inte ger resursfördelning och inte är meriterande. Men det finns ett undantag. Doktorander som ska disputera måste enligt regelverket publicera sig i referentgranskade tidskrifter.

Om doktoranden publicerat i en tidskrift med tveksamt system för referentgranskning, vilket rovdjurstidskrifter ofta har, kan disputationskommittén säga nej, konstaterar Anders Gustafsson.

Information om rovdjurstidskrifter ges vid introduktionskursen till doktorandutbildningen och i handledarutbildningen.

Motverkar kvalitetssäkring

Vid forskningsrådet Formas är man väl medvetna om fenomenet rovdjurstidskrifter.

– Det motverkar forskningens kvalitetssäkring och komplicerar strävan efter öppen tillgång till vetenskapliga artiklar, open access, säger Markku Rummukainen, huvudsekreterare för Formas.

Rovdjurstidskrifter utnyttjar dagens ökade krav på att forskningsresultat ska göras öppet tillgängliga, menar han.

– De marknadsför sig genom att erbjuda open access-publicering billigare och snabbare än vad de traditionella tidskrifterna kan göra, men samtidigt brister de i kvalitetskontrollen.

Inga särskilda formuleringar

När ansökningar om forskningsbidrag utvärderas vid Formas ingår en bedömning av publikationernas vetenskapliga kvalitet. Det finns inga särskilda formuleringar om rovdjurstidskrifter i riktlinjerna för bedömning. Ansökningarna utvärderas dock av aktiva forskare inom det aktuella forskningsområdet som kan bedöma publikationernas kvalitet, konstaterar Markku Rummukainen.

För att motverka att forskning publiceras i rovdjurstidskrifter tillåter Formas, i likhet med flera andra forskningsfinansiärer, att kostnader för open access-publicering inkluderas i ansökningsbudgeten.

– Då behöver forskaren inte gå till de tveksamma tidskrifterna för att man inte har medel.

Utnyttjas av oseriösa forskare

Vid Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Sveriges största privata forskningsfinansiär, ser man allvarligt på fenomenet rovdjurstidskrifter.

– Det är ett elände som utnyttjas av oseriösa forskare och måste motarbetas. Vi har ingen statistik men ser en viss uppgång av detta, säger Göran Sandberg, stiftelsens verkställande ledamot.

Stiftelsen arbetar inte aktivt för att motverka att forskning den finansierar publiceras i rovdjurstidskrifter. Finansiären försöker dock hålla rent i sin egen utvärderingsprocess, framhåller Göran Sandberg. Här kan man ta hjälp av hemsidor som listar misstänkta rovdjurstidskrifter.

– Har man publicerat i den typen av tidskrifter avförs ansökan hos oss och man kommer inte att kunna utvärderas för anslag inom ett par år. Vi vill inte att forskare som har valt den vägen ska ha stöd från oss, säger Göran Sandberg.

Läs också i Curie: Rovdjurstidskrifter vinner mark

Text: Sara Nilsson

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Bo Mattiasson

    En lista eller databas som tar upp de aktuella tidskrifterna kunde vara bra!

    2018.05.24

  • Torsten Lindström

    Eftersom rätt många listor på tidskrifter förekommer så kan man bli orolig för rättssäkerheten här. Om någon anklagas för att vilseleda, fuska, eller vara oseriös måste vederbörande få veta det och kunna försvara sig. Vederbörande forskare kan ha kontrollerat tidskriften mot en annan lista en den som utvärderar forskaren. Innehåller publikationen då dessutom ett bra resultat så kan det bli dubbelt fel. Skulle i övrigt hellre använda benämningen rövartidskrift på svenska.

    2018.05.26

  • Jonas Tegenfeldt

    Rövartidskrift ska det vara! Frågan är alltför viktigt för att ha en term som låter som en dålig Google-Translate-översättning.

    Ja, en svartlista borde vara bra i någon form! Samtidigt är det viktigt att inse att det inte behöver vara så att en forskare medvetet väljer en rövartidskrift. Det kan ju vara så att forskaren är den som blir lurad.

    Slutligen kan det inte vara helt otroligt att utvecklingen mot författarbetalda publikationer leder till att tidskrifter tar mer hänsyn till författarnas intressen. Rövartidskrifterna är ett extremfall av detta. Ingen vill läsa dessa tidskrifter, men det spelar ingen roll. Det är ju inte läsarna som står för intäkterna. Det borde finnas studier på dessa mekanismer som gjorts i samband med arbetet att införa open-access och som kan ge vägledning hur man kan undvika denna typ av oönskade effekter.

    2018.05.31

  • Anders Wändahl

    Nyttan med en svartlista över oseriösa tidskrifter är tveksam då "absence of evidence is not evidence of absence". Om författaren vinnlägger sig om att den tilltänkta tidskriften täcks av de viktiga och seriösa bibliografiska databaserna inom ämnesområdet, och/eller är medlem i en seriös branschorganisation uppnås istället ett positivt beteende och inget "undvikande" är nödvändigt. Det bör nämnas att Google Scholar inte är en databas som kan användas för att skilja agnarna från vetet i detta fall. Som forskare kan du kontakta ditt bibliotek för att få hjälp och råd, precis som det anges i artikeln.

    2018.05.31

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter