De kallas rovdjurstidskrifter och tar betalt för att publicera forskningsartiklar, utan att uppfylla de sedvanliga kraven på vetenskapliga publicister. För att locka skribenter använder de ofta aggressiva försäljningsmetoder.

Rovdjurstidskrifterna vinner mark

English 2018-05-16

Snabb publicering, open access och stort genomslag. Det erbjuds ofta forskare av så kallade rovdjurstidskrifter som med falska löften om referentgranskning och seriositet erbjuder publicering av vetenskapliga artiklar mot betalning. Curie har tittat närmare på fenomenet som blir allt vanligare.

Anna B Edragare. Fast på polska. Så kallades den påhittade forskare vars cv skickades till 360 tidskrifter med en förfrågan om att få bli redaktör. Alla hennes publikationer och meriter var falska. Trots det erbjöds hon redaktörskap hos 48 av tidskrifterna.

Tilltaget, genomfört av polska forskare och beskrivet i tidskriften Nature, gjordes för att kasta ljus på fenomenet predatory journals, rovdjurstidskrifter eller rovtidskrifter på svenska.

Begreppet rovdjurstidskrift används för att beskriva tidskrifter som mot betalning erbjuder publicering av forskningsartiklar, utan att uppfylla de sedvanliga kraven på vetenskapliga publicister.

Tidskrifterna påstår ofta att de genomför grundlig referentgranskning, har en impact factor, eller följer etiska riktlinjer, trots att detta inte stämmer med verkligheten. Aggressiva försäljningsmetoder och envisa massmejl för att locka skribenter är vanligt.

Listade rovdjurstidskrifter

Begreppet rovdjurstidskrift myntades år 2010 av Jeffrey Beall, bibliotekarie och docent vid University of Colorado i USA. Han lanserade en välanvänd men omdebatterad lista över open access-tidskrifter och -förlag vilka han bedömde vara rovdjurstidskrifter.

Därefter har fenomenet växt snabbt. År 2014 publicerades mer än 420 000 artiklar i ungefär 8 000 aktiva rovdjurstidskrifter, enligt en studie av Bo-Christer Björk, professor i informationsbehandling vid Hanken Svenska handelshögskolan i Helsingfors.

Studien undersökte också var forskarna som publicerade sig i rovdjurstidskrifter var baserade. Av 262 artiklar i 47 olika rovdjurstidskrifter var största andelen, ungefär 35 procent, från Indien. Därefter kom författare från Nigeria, 8 procent, och USA, 6 procent.

– Förekomsten är störst i länder där utvärderingar och tilldelning av tjänster lägger stor vikt vid publicering i ”internationella tidskrifter”, utan att avgränsa vilka tidskrifter det gäller och utan vidare kvalitetskontroll av forskningen. Då erbjuder rovdjurstidskrifter en möjlighet till enkel publicering, säger Bo-Christer Björk.

Globalt problem

Men bilden att fenomenet är begränsat till forskare i Afrika och delar av Asien börjar nu ifrågasättas. En granskning av 1 907 artiklar i över 200 rovdjurstidskrifter inom det biomedicinska området, visade till exempel att 57 procent av studierna gjorts av forskare från höginkomst- och övre medelinkomstländer. Resultaten publicerades i Nature 2017.

Den största andelen studier i dessa tidskrifter kom från forskare i Indien, 27 procent, därefter USA, 15 procent, och Nigeria, 5 procent. Antalet ska dock tolkas i ljuset av landets totala forskning – USA producerar ungefär fem gånger så många biomedicinska artiklar som Indien på ett år och ungefär 80 gånger fler än Nigeria.

Vid granskningen fann man forskare från 103 olika länder.

– Våra resultat visar att det här är ett globalt problem, det berör inte bara så kallade låginkomstländer i sydöstra Asien som tidigare pekats ut. Vi såg också publiceringar från vissa väldigt prestigefulla forskningsinstitutioner i USA, säger en av forskarna bakom studien, David Moher, docent vid University of Ottawa och ledare för centrum för publikationsvetenskap vid Ottawa Hospital Research Institute.

Skillnaderna från tidigare studier kan bero på att en större mängd artiklar nu har studerats, på urvalet eller att fenomenet har blivit mer globalt på senare år, konstaterar han.

Vet lite om varför

Enligt David Moher vet vi idag inte särskilt mycket om varför forskare publicerar i rovdjurstidskrifter. Men faktorer som publiceringstryck, höga avgifter för open access-publicering och uppfattningen att det gagnar karriären, spelar in.

– Det förekommer bland hela spektrat av forskare, från unga oerfarna forskare till mycket erfarna seniora forskare. Vissa blir lurade att göra det, andra vet vad de ger sig in på.

Medan Bo-Christer Björk vid Hanken i Helsingfors ser negativ reklam för open access-publicering som det främsta problemet med rovdjurstidskrifter, beskriver David Moher det som ett slöseri. Både med forskningspengar och patienters tid när forskningsresultat, ofta efter undermålig granskning och rapportering, hamnar i svårfunna rovdjurstidskrifter.

Svårare att lita på

Även Stefan Eriksson, docent i forskningsetik och rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet, ser flera problem med rovdjurstidskrifter. Förutom tiden som slösas på att klicka bort mejl från tveksamma tidskrifter, blir till exempel publikationslistor och meritförteckningar svårare att lita på och tar längre tid att kontrollera.

Fenomenet kan också påverka spridning av falska nyheter och vetenskapen i sig, bedömer han.

– Idag vet vi att artiklar som publiceras i rovdjurstidskrifter går att hitta i vissa etablerade indexeringar och att de citeras av andra forskare. Det är allvarligt inte minst inom medicin, där man har sett exempel på att tveksamma artiklar citeras som evidens för behandling.

Han anser också att vi istället för det oprecisa begreppet rovdjurstidskrift bör göra skillnad på tidskrifter som har låg kvalitet och på bedrägliga tidskrifter, för att mer adekvat kunna diskutera och motverka problemen.

Oacceptabel handling

Att stödja rovdjurstidskrifter är sedan förra årets revidering inskrivet som en oacceptabel handling i de europeiska riktlinjerna för forskningsetik, European code of conduct for research integrity.

– Det är numera något vi måste se som ganska allvarligt, säger Stefan Eriksson.

Forskare som vill få hjälp att undvika rovdjurstidskrifter kan använda så kallade vitlistor – listor över tidskrifter och förlag som har auktoriserats enligt vissa standarder, till exempel av organisationen Directory of open access journals.

Det finns också förteckningar över svartlistade tidskrifter. Pionjären Jeffrey Beall tog visserligen ned sin lista förra året, men arkiverade versioner finns kvar och drivs vidare anonymt. Nyligen lanserade företaget Cabell’s International möjligheten att mot betalning prenumerera på en lista över misstänkta rovdjurstidskrifter.

Forskaren har ansvaret

Men ingen lista är perfekt och ansvaret är forskarens, konstaterar Stefan Eriksson.

– Du måste själv titta närmare på tidskriften och fundera över kvaliteten. En rimlig approach är att sky allt som verkar misstänkt – seriösa tidskrifter skickar sällan massmejl med publiceringserbjudanden eller har hemsidor fulla med stavfel.

Lärosäten och forskningsfinansiärer har också en viktig roll i att motverka att forskning publiceras i rovdjurstidskrifter.

Läs också i Curie: Gör gemensam sak mot rovdjurstidskrifter

Text: Sara Nilsson

7 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Åke Johansson

    De flesta av de massmail man får med erbjudanden om att publicera i någon obskyr tidskrift - gärna med hänvisning till hur intressant de funnit en av ens tidigare uppsatser varit - är från tidskrifter som av namnet att döma inte ens är verksamma inom samma forskningsområde som en själv, vilket torde vara ett säkert tecken på att tidskriften inte är seriöst. Ett besläktat fenomen är inbjudningar till diverse konferenser - ofta i Kina - inom ämnesområden som har föga med ens egen forskning att göra.

    2018.05.17

  • Tiit Mathiesen

    En viktig aspekt är att modet med "open access" spelar rovdjurstidskrifterna i händerna: affärsidén är "betalda annonser"; om man undviker tidningar som tar betalt för publicering och redaktionellt arbete går man betydligt säkrare. Dessa tidningar lever på sin integritet för att kunnna sälja sitt vetenskapliga innehållet eller annonser.

    2018.05.17

  • Leonid Schneider

    Very interesting. Linköping University used to endorse predatory publishing operated by their own employees, LiU even now lists papers in those fake journals as scientific achievements
    http://forbetterscience.com/2017/12/14/predatory-conferences-and-other-scams-of-false-swedish-professor-ashutosh-tiwari/

    2018.05.17

  • Cornelius Holtorf

    Bedrägeri kan inte accepteras. Men de här tidskrifter väcker också några bredare frågor som behöver diskuteras inom akademin:
    1. Är kraven på hur forskare ska publicera sig alltid genomtänkta? Är det orimligt att söka enkla möjligheter att tillfredsställa de som utvärderar?
    2. Beror kvalitet av en text bara på tidskriften där den publicerades? Är alla artiklar i obskyra rovdjurtidskrifterna nödvändigtvis dåliga? Är traditionell peer-review alltid kvalitetsdrivande?

    2018.05.17

  • Anders Eriksson

    Bra artikel, men "rovdjurstidskrift" är inte semantiskt korrekt, det är ju en tidskrift som handlar om rovdjur. "Rovtidskrift" fungerar bättre, men i sammanhanget handlar ju "predatory" snarare om ett aggressivt utnyttjande och ett bedrägligt beteende, så kanske bedragartidskrifter eller lurdragartidskrifter skulle vara den bästa svenska motsvarigheten.

    2018.05.18

  • Hartmut Traunmüller

    Bland lågbudgettidskrifterna som är tillgängliga för alla på nätet finns det några som inte är tillräckligt seriösa, och det skulle vara av nytta att känna till vilka de är. Lågbudgettidskrifterna bör inte förkastas i klump och epitetet "rovdjur" är grovt missvisande för dem. Det passar snarare för de traditionella förlagen som Elsevier, det största inom vetenskap,
    med vilket Sveriges forskningsbibliotek nu har blivit tvungna att säga upp avtalet på grund av en ohållbar prismodell. Stockholms universitets rektor Astrid Söderbergh Widding bloggar om detta:
    https://rektorsblogg.su.se/2018/05/18/uppsagningen-av-elsevieravtalet/

    2018.05.23

  • Jonas Tegenfeldt

    Rövartidskrift borde det heta! Frågan är alltför viktigt för att ha en term som låter som en dålig Google-Translate-översättning.

    Det är lite oroväckande att det inte finns några kompletta vit/svart-listor. Det vore bra om VR kunde ta initiativ till en ordentlig inventering eventuellt i ett bredare samarbete internationellt och med olika sektorer. Det är viktigt dels för att hjälpa forskare att inte välja vilseledande publiceringssätt, dels för att hjälpa utvärderare att identifiera artiklar som är publicerade utan vetenskaplig granskning. Det är också viktigt så att vi kan identifiera var på skalan dålig bedräglig som en tidskrift hör hemma.

    Slutligen håller jag med om att open access har krattat manegen för rövartidskrifterna. Med författarbetalda publikationer finns det en ganska uppenbar risk att tidskrifterna tar mer hänsyn till författarnas intressen. Rövartidskrifterna är ett extremfall av detta. Ingen vill läsa dessa tidskrifter, men det spelar ingen roll. Det är ju inte läsarna som står för intäkterna. I diskussionerna kring open access borde denna problematik tas upp så att vi kan utarbeta rutiner för att undvika denna utveckling.

    2018.05.31