Registerforskningen har stor potential men behöver samordnas, konstaterar expertpanelen som utvärderat den kliniska forskningen i de sju landsting som får statliga ALF-medel. I Sverige finns närmare 270 biobanker.

Samordning kan lyfta den kliniska forskningen

2018-04-18

Svensk klinisk forskning håller generellt hög kvalitet. Men bättre samordning, större internationellt utbyte och fler disputerade överläkare kan höja kvaliteten ytterligare. Det visar en färsk utvärdering som gjorts av Vetenskapsrådet på uppdrag av regeringen.

Forskningen i de sju landsting som får statliga ALF-medel har utvärderats av totalt 70 internationella experter. Och den kliniska forskningen håller hög kvalitet, visar deras granskning. Det finns starka forskningsområden inom alla regioner och områden. Dit hör kardiologi, diabetes och viss cancerforskning.

– Kan landstingen utveckla samarbetena inom dessa forskningsområden blir Sverige mer internationellt konkurrenskraftigt, säger Jan-Ingvar Jönsson som är huvudsekreterare för  medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet.

Krävs mer samordning

Den internationella panelen pekar också på delar där forskningen kan bli bättre. Kritiken handlar i flera fall om bristande samarbete och samordning. Registerforskningen är ett exempel.

– Den har en enorm potential men måste samordnas. Det finns uppemot 270 biobanker i Sverige. I Danmark har man sedan några år bildat en gemensam nationell biobank och i Finland har man också planer på att organisera de nuvarande nio i en enda.

Expertpanelerna noterar också att den kliniska forskningen inte har tillräckligt stora internationella nätverk. Det internationella samarbetet och utbytet kan bli större. Utvärderingen framhåller även behovet av att öka andelen disputerade överläkare på universitetssjukhusen.

Samlar goda exempel

De internationella experterna har tittat på forskningen utifrån tre olika perspektiv: den vetenskapliga produktionens kvalitet, dess kliniska betydelse och samhällsnytta samt forskningens förutsättningar.

– Syftet är framför allt att utvärdera och kartlägga svensk klinisk forskning och att hitta goda exempel som kan vara kvalitetsdrivande, säger Jeanette Johansen, som är chef för ALF-kansliet vid Vetenskapsrådet och ansvarig för rapporten.

Därför ska nu de goda exemplen lyftas fram. Det kan exempelvis handla om landsting som lyckas engagera primärvården i den kliniska forskningen.

– Det är viktigt att belysa delar som fungerar bra. Det finns många goda exempel där man har fått det att fungera väl i praktiken, säger Jan-Ingvar Jönsson.

Han nämner som exempel att region Skåne lyckas få med hela vårdkedjan, från primärvård till specialistsjukvård i den kliniska forskningen.

– Det är viktigt att nya forskningsresultat snabbt kommer patienterna till del och att hela vårdkedjan deltar i kliniska forskningsprojekt, säger han.

Ny fördelning

Från nästa år ska en femtedel av den så kallade ALF-ersättningen, som landstingen får från staten för att de bedriver klinisk forskning, fördelas efter kvalitetskriterier. Här kommer resultaten från utvärderingen att användas.

De tre delarna ska då viktas så att den vetenskapliga kvaliteten väger tyngst. Hälften av den kvalitetsbaserade ersättningen bygger på den delen av utvärderingen, och den andra hälften på resultatet av de andra två delarna.

Redan år 2016 började en viss del av ersättningen fördelas utifrån bibliometriska indikatorer som produktion och kvalitet på vetenskapliga artiklar. Andelen var då fem procent och har sedan stegvis ökats till tio procent 2017 och 15 procent 2018.

Meningen är att utvärderingarna fortsättningsvis ska göras regelbundet.

– Den nationella styrgruppen har föreslagit att de ska göras vart fjärde år. Vi har dock inte fått uppdraget av regeringen än, säger Jeanette Johansen.

Fotnot: Parallellt med Vetenskapsrådets arbete har Socialstyrelsen utvärderat universitetssjukvården. Socialstyrelsen har tittat på enskilda kliniker vid landstingen för att fastställa miniminivåer för vad som ska krävas av universitetssjukhus.

Text: Siv Engelmark
Foto: Anders Norderman