Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Yngve Gustafsons sitter med två hundar i knät

Yngve Gustafsons ömhet för äldre människor grundlades tidigt, liksom hans intresse för djur och natur. Han byggde också egna akvarier och har fortfarande kvar flera hemma. Foto: Elin Berge

NYHET

Professorn lär äldre ställa krav på läkaren

Seniorprofessor Yngve Gustafson är inte alltid populär hos läkare, men desto mer uppskattad av landets äldre. Mormor lärde honom alla människors lika värde och inom äldrevården gör han nytta.

Geriatrikern Yngve Gustafson står alltid på de gamlas sida. Han är seniorprofessor i geriatrik vid Geriatriskt centrum vid Umeå universitet och var till för ett år sedan också överläkare där.

För 15 år sedan gjorde han stort intryck på allmänheten när han medverkade i SVT:s dokumentärserie Världens bästa äldreboende. Sedan dess har han blivit kontaktad av väldigt många människor som velat berätta om missförhållanden i äldrevården och få råd.

− Det första året efter dokumentärserien blev jag kontaktad av tvåhundra äldre och anhöriga per dygn. Jag fick telefonsamtal, mejl och brev skrivna med gammal och darrig handstil. Kontakterna tog fart igen när jag var med i dokumentären Sveriges bästa hemtjänst 2016.

Redan innan tv-programmen arbetade Yngve Gustafson ideellt för Demensförbundet, och han har fortsatt att svara på medlemmarnas frågor och resa runt och föreläsa.

− Jag uppviglar ständigt pensionärer, särskilt gamla kvinnor, att ställa större krav på sina läkare. De ska inte bara acceptera symtombehandling, utan ifrågasätta vad symtomen beror på. Förstoppning kan till exempel bero på tjocktarmscancer och ledvärk kan vara en biverkan av vätskedrivande läkemedel.

Kvinnor blir inte utredda

Forskning har visat att män får sina symtom utredda i högre utsträckning än kvinnor.

− Gamla kvinnor får 50 procent mer laxerande, smärtstillande och antidepressiv medicin än jämngamla män. Männen utreds oftare för den bakomliggande orsaken och behandlas för den.

När han misstänker att människor är felbehandlade så förser han dem med argument, så att de på ett adekvat sätt kan ifrågasätta mediciner och doser.

− Ibland retar det upp ansvariga läkare eftersom de får en jobbigare arbetssituation, säger Yngve Gustafson lugnt.

En anledning till att gamla människor felbehandlas är att de reagerar kraftigare och på annat sätt än unga på läkemedel. Biverkningar är vanliga och leder till exempel till att äldre ramlar eller blir kognitivt nedsatta.

− Det står inte i FASS vilka doser äldre ska ha, utan läkaren måste tänka själv och följa upp patienterna. Tyvärr existerar knappt ämnet gerontologi – läran om det normala, friska åldrandet – på medicinska fakulteter i Sverige. Det är förstås svårt att välja och dosera läkemedel om man inte vet hur åldrandet påverkar sådant som nervsystem, njurfunktion och kroppens sammansättning.

Stod sin mormor nära

Yngve Gustafsons ömhet för äldre människor grundlades tidigt. Han föddes 1949 i Göteborg och tills han var sex år bodde familjen i samma hus som hans mormor.

− Mormor var allt för mig de första åren och jag var hos henne alla lov när jag växte upp. Hon är den som har betytt mest för mina värderingar och lärde mig att man ska arbeta och göra rätt för sig. Hon var kristen och förmedlade att alla människor är lika värda och att man måste engagera sig om någon far illa.

Yngve Gustafsons föräldrar var båda tandläkare. Pappan var professor i oral patologi och mamman hans forskarassistent.

− De brann båda för forskningen och det fanns inga gränser för deras arbete, varken på dygnet, veckorna eller året.

Själv var Yngve Gustafson oerhört intresserad av djur och natur. Han ägnade sig åt fågelskådning och fascinerades av bland annat skalbaggar, fjärilar och fiskar. Mamman såg dock till att han läste och skrev mycket, och på loven fick han gå Hermodskurser.

− Jag hade förmodligen en ganska besvärlig dyslexi, men tack vare mammas ambitioner har det gått bra för mig.

Fiskeribiolog och tandläkare

När Yngve Gustafson var 15 år flyttade familjen till Umeå för att föräldrarna skulle undervisa där. Han gick realbiologisk linje på gymnasiet, tyckte om att fiska och siktade på att bli fiskeribiolog.

− Jag läste zoologi på universitetet och hade 15 akvarier i mitt studentrum. En period byggde jag egna akvarier och till slut hade alla i min korridor akvarier, säger Yngve Gustafsson som fortfarande har flera akvarier hemma. Intresset för att fiska har också hållit i sig och det delar han numera med sina fyra barn.

Yngve Gustafssons föräldrar ville dock att han skulle bli tandläkare och ta över sin morfars tandläkarpraktik i Göteborg. Yngve Gustafson bytte till tandläkarutbildningen 1969 och när han var nästan färdig tandläkare sommarjobbade han på långvården, som dåtidens vårdavdelningar för gamla sjuka människor kallades.

− Då märkte jag att det kändes mer meningsfullt att arbeta med hela människan, inte bara med munnen, och bytte till läkarlinjen. Mina föräldrar förlät mig aldrig för att jag inte blev tandläkare och tog över morfars praktik.

Långvården var omänsklig

På långvården kände Yngve Gustafson att han kunde göra stor nytta.

− Gamla fick omänsklig och kränkande vård på den tiden. Sexton patienter i varje rum som fick mat genom trattar och slangar, och två gånger i veckan fick de lavemang i varandras åsyn. Man kunde göra verklig skillnad bara genom att bry sig.

En annan upplevelse som satte spår inträffade när Yngve Gustafson gjorde sin militärtjänst 1972. Han assisterade under operationer och en gammal kvinna som brutit höften kom in.

− Hon skrek fasansfullt genom hela operationen och jag kan ha mardrömmar om det än idag. Hur illa den försvarslösa kvinnan bemöttes har följt mig genom livet, säger Yngve Gustafson allvarligt.

Färdig läkare blev Yngve Gustafson 1977 och senare blev han specialist i invärtes medicin och i geriatrik. Han arbetade med akut strokevård, sedan med rehabilitering av äldre strokepatienter och 1987 blev han överläkare vid Umedalens sjukhus. Det blev med tiden en del av geriatriska kliniken vid universitetssjukhuset där han fortfarande arbetar.

Eftersom Yngve visste hur det var att ha forskande föräldrar hade han lovat sina barn att aldrig börja forska, men efter några år som läkare bröt han löftet.

− Många anhöriga till patienter som kom för demensutredning berättade ungefär samma sak. Fram till att de gamla brutit höften hade de fungerat ganska bra, men efter höftoperationen hade de blivit förvirrade – fått ett delirium − och sedan aldrig återhämtat sig. Till slut kände att jag att jag måste ta reda på vad det var som hände på ortopeden som gjorde att gamla människor riskerade bestående hjärnskador.

Hittat orsaker till delirium

Yngve Gustafson började forska på delirium och disputerade nio år senare, 1991, med en avhandling om delirium vid stroke och efter höftoperationer. Han har sedan fortsatt att forska på delirium och hjärnskador, och när European Delirium Association för första gången delade ut ett pris för framstående deliriumforskning förra året gick det till Yngve Gustafson.

− Min forskargrupp har kartlagt flera orsaker till varför gamla människor blir förvirrade i samband med operationer, till exempel att de är dåligt syresatta, får lågt blodtryck, biverkningar av morfin eller har en urinvägsinfektion. Vi har också visat att de som fått ett delirium har större risk att utveckla demens.

Yngve Gustafson är angelägen om att patienter verkligen ska gynnas av forskningen, och har till exempel tagit fram ett konkret vårdprogram för patienter som ska opereras för höftfrakturer. Han är också nöjd med att ha bidragit till att utveckla databasen Elektroniskt expertstöd som nu finns på samtliga apotek i Sverige.

− På några sekunder blir patientens alla läkemedel analyserade, vilket gör att gamla människor får mindre felaktig medicinering. Det känns väldigt meningsfullt.

Får mycket gjort

Under åren har Yngve Gustafson handlett fler än 30 doktorander och publicerat närmare 200 vetenskapliga artiklar. Han har varit vetenskapligt råd för Socialstyrelsen och aktiv inom facket och kyrkan.

När barnen var yngre var han engagerad i deras sporter, bland annat som tävlingsläkare, samtidigt som han själv spelade basket och tävlade i längdskidor. Det är svårt att förstå hur han har hunnit med allt.

− Jag sover bara fem timmar per natt, vaknar vid fem och hinner jobba i två timmar innan jag går upp. Dessutom har jag fotografiskt minne. När jag var yngre kom jag ihåg nästan allt när jag hade läst något en gång.

Nu vid 68 års ålder arbetar Yngve Gustafson med forskningsprojektet GERDA som är världens största studie på människor som är 85 år och äldre. I studien ingår 4 000 individer i Sverige och Finland som följs över en längre tid. Hittills har databasen använts till tjugotvå avhandlingar inom bland annat nutrition, fysioterapi, omvårdnad, socialt arbete och medicin.

− Jag ansvarar just nu för att individernas diagnoser ställs efter samma kriterier överallt och arbetar för att den gigantiska databasen ska bli tillgänglig för fler forskare. Mitt mål är att lämna efter mig en guldgruva för framtida forskning om hur mycket gamla människor kan få en god ålderdom.

Artikelserie: Vägen till akademin

Varför blev de forskare? Hur såg vägen dit ut? Vilka forskningsfrågor brinner de för?
Möt forskare från olika delar av forskarvärlden och läs om deras erfarenheter av akademin, i serien Vägen till akademin.

Läs alla artiklar i Curies serie Vägen till akademin

Relaterat innehåll

Nyhet 12 februari 2024

Carina Järvenhag

Om Karins Senters fascination för förortssvenska ska sammanfattas med ett ord får det bli ”Zlatan”. Ett intresse som så småningom ledde fram till avhandlingen ”Att göra förort”. –...

Nyhet 29 januari 2024

Siv Engelmark

Hon har gjort examensarbete på Nasa, doktorerat om planeten Mars och kan varenda replik i filmen Stjärnornas krig. En livslång passion för rymden har lett Ella Carlsson till det nu...

Nyhet 5 december 2023

Eva Annell

Anna Sjöström Douagi älskar forskningsmiljön, men lusten att skapa internationella samarbeten är ännu större. Nu arbetar hon med strategiska initiativ vid Nobelstiftelsen och är bo...