Anneli Häyrén är forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Hon menar att det i akademin finns strukturer som underlättar för dem som har behov av att trycka ner andra.

Även stjärnforskare ska straffas för övergrepp

2018-02-20

För att förhindra sexuella trakasserier inom akademin behöver maktkoncentration och beroenden minska. Genusforskarna Anneli Häyrén och Fredrik Bondestam vill se tryggare anställningsvillkor, ge doktorander rätt att byta handledare och införa tydliga sanktioner för sexuella trakasserier, även för akademins kändisar.

Att sexuella trakasserier förekommer inom akademin har alla blivit varse. I november skrev 2 400 kvinnor i universitetsvärlden under #Akademiuppropet, som kräver att sexuella övergrepp och maktmissbruk mot kvinnor inom akademin upphör.

− Hur många som drabbas vet vi inte, eftersom bred statistik saknas. Vi vet dock att sexuella trakasserier och maktbeteenden mot kvinnor är vanliga inom akademin. En förövare har ofta flera offer, säger Anneli Häyrén som är forskare vid Centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet och utredare vid universitetets HR-avdelning.

Att kvantifiera sexuella trakasserier är svårt av flera skäl. Till exempel förstår inte alltid den som är utsatt för det vad som pågår.

− Det är svårt att medge för sig själv att man är utsatt för sexuella trakasserier, och lättare att låtsas att det handlar om en jargong. Många gånger är handlingarna förhållandevis osynliga, och det är svårt att se att de handlar om kön. Det händer relativt ofta att alla utom den drabbade känner till att det pågår en kränkande process.

Makt och utpressning

Vittnesmålen i #Akademiuppropet är både tydliga och skakande, och belyser till exempel hur personer i maktposition använder den för att tvinga till sig sex.

Fredrik Bondestam

Även män och transpersoner utsätts för sexuella trakasserier inom akademin, men förövaren är nästan alltid en man.

− Det finns ett fåtal berättelser om kvinnor i maktposition som missbrukat sin ställning, men andelen män som missbrukar sin makt på det här sättet är väsentligt större, säger Fredrik Bondestam som är forskningssamordnare vid Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, och tidigare forskare med inriktning mot bland annat våld och utsatthet i akademin.

Fredrik Bondestam tror inte att sexuella trakasserier inom akademin blivit vanligare på senare år, tvärtom.

− Sett i ett historiskt perspektiv har tröskeln för vad som är acceptabelt successivt sänkts. Handlingar, gester, blickar och andra uttryck som tidigare normaliserades passerar inte obemärkt på samma sätt idag. Med ökade kunskaper om utsatthet ställer vi helt enkelt högre krav på hur våra professionella relationer ska fungera.

Först tafsande sedan härskande

Anneli Häyren tycker sig se att kvinnor utsätts för olika sorts trakasserier beroende på hur långt de kommit i karriären.

− Mitt intryck som utredare är att unga kvinnor – studenter och doktorander − oftare blir utsatta för sexuella beteenden, som att män stirrar på deras könsdelar eller kommer med sexuella kommentarer. Mot kvinnor som är äldre – som har doktorerat och börjat dra in pengar – använder männen istället härskartekniker. Syftet är fortfarande detsamma, att sätta någon på plats och visa sin överordning.

Härskarteknikerna kan till exempel gå ut på att osynliggöra eller förlöjliga kvinnan, till exempel genom att sucka när hon begär ordet, eller skämta om pms i hennes närvaro. Målet kan vara att få kvinnan att sluta forska och hålla gruppen enkönad.

− När det finns ett sådant uppsåt är maktbeteendet ofta fulare, ihärdigare och blandar in fler. Den som kränker kan dra med sitt nätverk i kränkningarna, säger Anneli Häyrén och fortsätter:

− Om personen lyckas att få kvinnan att sluta, så kommer nästa kvinna som kommer dit att få det lika illa eller värre, eftersom man redan lyckats med sitt uppsåt en gång.

Förälskad eller full drulle

I den andra änden av skalan finns personer som gör övertramp utan att ha ont uppsåt. De som blir för närgångna eller säger olämpliga saker för att de klumpiga, obetänksamma eller förälskade.

− När det handlar om genuin förälskelse brukar situationen kunna lösas, och välfungerande personer kan hantera att kärleken inte är besvarad. Men tyvärr startar en del trakasserier i obesvarad förälskelse, när någon vill straffa någon för att den inte är intresserad, säger Anneli Häyrén.

Hon tycker inte att man ska låta sexuella trakasserier och härskartekniker ursäktas med att förövaren druckit alkohol:

− Om man någon gång fått återkoppling på att man betett sig illa när man druckit alkohol, så får man som ansvarsfull person se till att det inte upprepas, eller så måste cheferna se till att det inte upprepas. Det finns inga ursäkter som duger för att man ska få ge sig på andra. Inte att man druckit alkohol, inte att man just genomgått en skilsmässa, har ekonomiska problem eller en bokstavsdiagnos.

Osäkra arbetsvillkor och beroende

Som metoo visat förekommer sexuella trakasserier i alla branscher, men inom akademin finns strukturer som underlättar för dem som har behov av att trycka ner andra.

− Här finns en utpräglad statushierarki, stor ensamhet och inte samma stödsystem som på andra arbetsplatser. Konkurrensen är stor om de medel som finns och många har osäkra arbetsvillkor. Människor går på timmar eller staplar visstidsanställningar på varandra i decennier. Då är man väldigt beroende av de överordnades bild av vad man är värd, säger Fredrik Bondestam.

För att motverka sexuella trakasserier behöver hela strukturen som skapar makt- och beroenderelationer förändras i grunden.

− Det handlar till exempel om att åstadkomma tryggare anställningsvillkor inom akademin, och komma tillrätta med underfinansieringen av kvinnors forskning och utbildning. Lärosäten och forskningsfinansiärer måste samverka och ta ett väsentligt större ansvar för sådant, säger Fredrik Bondestam.

Ska vara möjligt att byta handledare

Även Anneli Häyrén talar om forskningsfinansiärernas ansvar:

− De sätt som idag finns för att fördela medel gynnar forskare med makt och starka nätverk. Jag har inga konkreta lösningar på problemet, men välkomnar att forskningsfinansiärer funderar över vad de kan förändra.

En hel del kan också göras på det enskilda lärosätet, till exempel åt beroendeförhållandet mellan doktorand och handledare.

− Det ska vara möjligt att byta till en annan handledare, kanske vid ett annat lärosäte om det bara finns några få tänkbara i landet, och vi måste vänja oss vid att så sker. På en del universitet har doktorander ett handledarkollegium med två-tre handledare vilket minskar utsattheten, säger Anneli Häyrén.

Prefekten kan vara kompis med förövaren

Att den som anmäler sexuella trakasserier bemöts på ett bra sätt kan vara avgörande för att människor ska våga berätta. Fredrik Bondestam talar om att alltid lyssna till och utgå från den utsattas berättelse.

− Inte ifrågasätta och skuldbelägga, som många gånger sker i praktiken. Det behövs en inverterad skuldlogik som sätter förövare och dysfunktionella arbetsmiljöer i fokus.

I sin roll som forskare rekommenderar Anneli Häyrén att lärosäten har en fristående enhet som utreder anmälningar om sexuella trakasserier.

− Den som anmäler sexuella trakasserier ska inte behöva gå till prefekten som kanske är kompis med förövaren. Och prefekten ska hur som helst inte utreda en kollega, som kanske blir prefekt eller dekan om några år. Utredningsfunktionen ska istället ligga under rektor och utredarna ska inte kunna utsättas för påtryckningar eller repressalier.

Anneli Häyrén vill också se tydliga regler för hur sexuella trakasserier ska hanteras inom akademin, och listor på åtgärder som ska vidtas vid anmälningar. Särskilt viktigt är att den misstänkte omedelbart frikopplas från maktutövning när anmälan inkommit.

− Dessutom krävs att sexuella trakasserier inom akademin straffbeläggs, och att straffet också utdöms. Även stjärnprofessorer ska få straff, trots att de har stora nätverk och drar in mycket pengar. Idag känner sådana personer att de är skyddade.

Metoo har förändrat inställningen

Fredrik Bondestam har arbetat sedan mitten av 1990-talet med att bevaka och påverka jämställdheten inom utbildning och forskning. Han märker att #Akademiuppropet flyttat fram frågor om ojämställda villkor i akademin på flera sätt:

− Akademiuppropet visar hur det faktiskt ser ut, att det är många som är berörda och att de inte står ut längre. Överlag har metoo gjort högskolesektorns aktörer beredda att tänka i nya banor om hur verksamheter bäst organiseras och utförs. Beslutsfattare som var helt omöjliga när jag träffade dem för ett par år sedan, tycker till och med att jag är väl försiktig i mina förslag nu.

Läs också i Curie: Skev maktfördelning grogrund för trakasserier

Text: Eva Annell
Foto: Mikael Wallerstedt

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jan Herman Göthlin

    Bra förslag, spec. att utredningen lyder under rektor. Mindre bra att anmäld frikopplas vid anmälan. Utredning bör istället starta omgående och göras snabbt.

    2018.02.22

  • Jan Weiland

    Givetvis är jag stark motståndare till sexuella trakasserier. Att försöka att komma åt dessa genom att ta bort hierarkier på högskolan tror jag däremot är fel väg. Det kommer alltid att finnas hierarkier på alla arbetsplatser frågan är bara vad dessa grundar sig på I stället borde man skärpa åtgärder emot dom som faktiskt missköter sig. Tyvärr förekommer mycket "social verksamhet" i negativ mening på högskolor och universitet. Denna bottnar oftast i olika typer av konkurrenssituationer varav en är konkurrens emellan olika forskargrupper. Aktiviteter emot härskartekniker pågår sedan länge och åtgärder för att få bort härskartekniker är välkomna. Härskartekniker förekommer ju även emellan män. Jag anser att framstående forskares ställning behöver stärkas snarare än tvärtom. Ett sätt att göra detta vore att låta internationella utvärderingar spela en större roll.

    2018.02.22