Preprints är vetenskapliga texter som görs tillgängliga innan de granskats (peer review). De har förekommit länge inom till exempel fysiken men sprids nu till fler forskningsfält som biologi och medicin.

Preprints sprids till fler forskningsfält

English 2018-02-13

Att offentliggöra sin forskning som så kallade preprints, före granskning och publicering, är vardag inom vissa fält. Fenomenet – som vissa forskare uppfattar som oumbärligt och andra som onödigt eller otänkbart – sprids nu till fler områden.

– Vi lägger alltid upp ett preprint samtidigt som vi skickar in till en tidskrift för publicering. Det är ett sätt att få ut resultaten snabbt, innan konkurrenterna. Peer review-processen kan ju ta flera månader, säger Torsten Åkesson, professor i partikelfysik vid Lunds universitet.

Ett preprint är en vetenskaplig text som ännu inte har genomgått referentgranskning, peer review, för publicering i exempelvis en vetenskaplig tidskrift. Definitionen kan dock variera mellan vetenskapsområden. Konceptet är inte nytt – forskare har länge luftat artikelmanus mellan sig på olika sätt – men det har på senare år fått större spridning.

Inom fysik fick fenomenet ett lyft redan år 1991. För att underlätta diskussionerna av artikelmanus skapade då partikelfysikern Paul Ginsparg ett arkiv för preprintartiklar, idag känt som Arxiv. Servern växte snabbt i popularitet och tar nu emot artiklar även inom andra fält inom fysik, matematik, statistik och datavetenskap, bland annat.

Att ladda upp är gratis och texten är fritt tillgänglig. Innan texten läggs ut görs vissa kontroller, som att innehållet är vetenskaplig forskning, men ingen referentgranskning.

Arxiv innehåller idag över 1,3 miljoner artiklar och drivs av Cornell University i New York. Preprints citeras flitigt och Google Scholar rankar en av avdelningarna inom Arxiv som nummer 21 av alla vetenskapliga tidskrifter. Huvuddelen av artiklarna som laddas upp publiceras senare i en tidskrift.

Nå ut snabbare

Eftersom forskningen når ut snabbare, kan preprints föra forskningsfältet fortare framåt, konstaterar Anders Eklund, docent i medicinsk informatik vid Linköpings universitet. I sin forskning analyserade han olika mjukvaror som används vid studier av hjärnaktivitet. Han kom fram till att flera mjukvaror räknade fel och publicerade resultaten som ett preprint innan de skickades in till en tidskrift.

– De spreds snabbt och det blev diskussioner i sociala medier och via mejllistor. Vi hade gjort analyserna med data tillgängliga på nätet, och innan artikeln publicerades i en tidskrift hade en av mjukvarutillverkarna verifierat våra resultat och ändrat sin metod efter dem, säger Anders Eklund.

Att lägga ut preprints är idag ett självklart steg för Anders Eklund. Förutom snabbheten ser han preprints som en möjlig kostnadsfri form av open access.

Forskaren kan uppdatera den ursprungliga preprint-artikeln när manuskriptet accepterats av en tidskrift, och på så vis göra den granskade artikeln fritt tillgänglig. En sådan uppdatering tillåts dock inte av alla tidskrifter.

Ganska tillförlitliga

Artklar som har genomgått referentgranskning är mer tillförlitliga än preprints, konstaterar Anders Eklund. Ändå anser han att preprints generellt sett är ganska tillförlitliga eftersom forskarna sätter sitt namn på manuskriptet.

– Om det finns uppenbara brister kan forskarna tappa i anseende. Är de som publicerar okända är det svårare att lita på resultaten.

När det gäller forskning inom partikelfysik kan preprints ibland vara lika tillförlitliga som de referentgranskade artiklarna, menar Torsten Åkesson.

– Tack vare omfattande intern förhandskontroll har preprints från de stora internationella experimentsamarbetena i partikelfysik samma tillförlitlighet som de referentgranskade, publicerade artiklarna. Experiment med få deltagande forskare och teoretiska arbeten, utan motsvarande organisation för förhandskontroll, kan däremot ibland gå igenom omfattande förändringar under referentgranskningen.

Blivit vanligare inom livsvetenskaperna

Inom biologi och medicin är användningen av preprints inte lika utbredd som inom fysik. Men fenomenet fick en rejäl skjuts år 2013 när servern Biorxiv, för preprints inom biologi och livsvetenskap, startades av forskningsinstitutionen Cold Spring Harbor Laboratory (CSHL).

Databasen har växt snabbt och innehåller idag närmare 20 000 preprints. Nyligen tillkännagjordes ett samarbete mellan Cold Spring Harbor Laboratory och open access-förlaget Public Library of Science, PLOS, som innebär att artikelmanus som skickas in till PLOS tidskrifter automatisk kan läggas upp på Biorxiv.

Den här utvecklingen välkomnar Jessica Polka, ordförande för det forskardrivna initiativet AsapBio. Hon ser stora fördelar med den snabba kommunikation preprints kan ge och vill öka användningen av dem inom livsvetenskaperna.

– Forskare är vana att utbyta information med varandra innan peer review, vid möten och poster-presentationer, till exempel. Preprints är en förlängning av den kommunikationen, men låter forskare över hela världen ta del av informationen och ge feedback.

Hon konstaterar att preprints också är en möjlighet för forskare tidigt i karriären att visa vad de har gjort, och kan göra det lättare att nå ut med sådant som är svårare att publicera, som negativa resultat.

Finns risker med preprints

Men utan referentgranskning finns risken att det sprids forskning som inte håller måttet eller att man drar slutsatser som saknar stöd i data. Jessica Polka anser att visst mått av skepticism är på sin plats.

– Ett preprint är inte samma sak som en referentgranskad artikel. Men att det är ett preprint betyder inte nödvändigtvis att det är sämre kvalitet. Peer review är ju inte heller perfekt. Vi måste vara lite skeptiska till det vi läser, säger hon.

En annan utmaning gäller allmänhetens och mediernas uppmärksammande av preprints. I regel markerar preprint-servrarna att artikeln är ett preprint som inte har referentgranskats. Innebörden av det måste föras vidare till läsarna, konstaterar Jessica Polka.

Preprints med felaktiga uppgifter skulle kunna få allvarliga följder inte minst när det gäller viss medicinsk forskning. Servern bioRxiv kontrollerar innan uppladdning att materialet inte utgör en hälsorisk och tillåter idag bara vissa kliniska forskningsartiklar. Vid Yale School of Medicine utvecklas dock Medarxiv, en preprint-server för resultat från klinisk forskning.

Vissa tidskrifter kritiska

Numera tillåter de flesta tidskrifter att ett preprint läggs ut innan manuset skickas in för eventuell publicering. Men inte alla, påpekar Sara Hägg, docent i molekylär epidemiologi vid Karolinska institutet.

– Vissa tidskrifter är kritiska till att preprintet ligger ute, eftersom de menar att nyhetsvärdet då har försvunnit. Det måste man ta reda på innan, säger hon.

För fem år sedan hade Sara Hägg inga preprints, men idag lägger hon ofta ut på bioRxiv i samband med att manuset skickas in till en tidskrift.

– Preprints ger möjlighet att referera till egna arbeten som ännu inte har kommit ut. Det är också ett sätt att så snabbt som möjligt visa andra forskargrupper vad vi har gjort.

På senare år har de etablerade databaserna för preprints, eller working papers som de kallas inom vissa områden, fått nytt sällskap. Nyligen lanserades exempelvis servrarna Engrxiv, Socarxiv, och Psyarxiv, för forskare inom ingenjörsvetenskap, samhällsvetenskap och psykologi. Vissa forskningsfinansiärer tillåter numera också preprints i ansökningarna.

Fortfarande ovanligt inom humaniora

Men inom humaniora är preprints fortfarande ovanligt, konstaterar Jutta Haider, docent och universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet.

– Inom humanistiska ämnen är det ofta själva texten som är resultatet. Texten, dess formulering och argumentationen, har en annan status än inom många andra vetenskapsområden. Man vill inte dela med sig av den på det sättet, säger hon.

Att användningen av preprints skiljer sig åt mellan olika forskningsfält tror hon kan förklaras med varierande publiceringstraditioner. Inom sitt eget fält ser hon inget behov av en preprint-server. Den funktion preprints kan ha – att underlätta kommunikationen mellan forskare – bedömer hon går att få på andra sätt, exempelvis via mejllistor, konferenser och institutionella seminarier.

Jutta Haider har några artiklar markerade ”preprint” i universitetets egen forskningsdatabas. Men det är granskade versioner, accepterade för publicering. Hon kan inte tänka sig att lägga ut texten så som den skickas in till tidskriften.

– Absolut inte! Kommentarerna från peer review, och den förändring av texten som de leder till, är en del av forskningen. Det blir bättre efter dem, ofta finns inget värde i att publicera det som var dessförinnan, säger hon.

Text: Sara Nilsson

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Ragnar Hultborn prof emeritus

    Vad sker med preprint om tidskriftens referee på goda grunder refuserar arbetet?

    Syns preprints ex inom biomedicin, i PubMed databasen som ju ofta är den kanal forskare hittar relevant material i?

    2018.02.15

  • Berit Åström

    Vissa tidskrifter, t ex Literature and Medicine, tillåter inte preprint, eftersom det då finns risk att det inte blir en blind peer review.

    2018.02.16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter