Vivian Smits ny bloggare i Curie

2018-01-23

Hon bloggar om livet som doktorand och den själsliga resa som forskningsstudierna innebär. Vivian Smits är doktorand på forskarskolan för svensk uppdragsarkeologi vid Linnéuniversitetet. Sin lediga tid ägnar hon åt sina tre barn.

Vad forskar du om?
Jag är en av åtta doktorander inom forskarskolan GRASCA (Graduate School for Contract Archaeology) vid Linnéuniversitetet. Syftet med forskarskolan är att knyta ihop akademisk forskning och näringslivet, på ett liknande sätt som sker vid industridoktorandprojekt, något som är ovanligt inom humaniora och särskilt unikt för arkeologin.

I mitt forskningsprojekt undersöker jag de effekter som den uppdragsarkeologiska processen har på samlingarna. Jag studerar också hur kunskapsförmedling kring materiell kultur kan optimeras genom innovativa samarbetsformer mellan de olika aktörerna i denna process. De specialister som står bakom konstruktionen av kulturarvet, det vill säga länsstyrelsen, uppdragsarkeologen, konservatorn, den akademiska forskaren, utställningsproducenten m fl, jobbar utifrån olika förutsättningar och inom sina egna intressesfärer.

Det är inte självklart att det finns ett samarbete eller ens ett gemensamt mål, trots att syftet med arkeologi är solklart. Arkeologin ska ta fram samhällsnyttig kunskap och den kunskapen ska delas med resten av samhället. För att det ska kunna göras på ett bra sätt som berör, engagerar och motiverar krävs att vi börjar tänka och arbeta tillsammans. Här tänker jag mig att det materiella kulturarvet, det enda fysiska som finns kvar efter arkeologens utgrävning, kan användas på fler och annorlunda sätt än vad som sker idag. För tillfället arbetar jag mest med frågor som rör urval och gallring, ett ganska hett ämne i media just nu.

Hur blev du intresserad av ämnet?
Jag har en bakgrund i mediabranschen men utbildade mig till konservator och arkeolog för sisådär tio år sedan. Sedan dess har jag varit anställd som arkeologisk konservator på Studio Västsvensk Konservering i Göteborg. Forskarskolan GRASCA kombinerar just dessa tre områden, så det kändes självklart att söka. De frågor jag arbetar med är sådana som jag ständigt stöter på som konservator och i kontakter med handläggare, arkeologer och museer. Det är fantastiskt roligt att kunna forska i ett ämne som är ständigt aktuellt och som man vet kan bidra till att förbättra faktiska arbetsprocesser.

Vad gör du helst när du är ledig?
Forskningen är lika mycket fritidsintresse som arbete. På min övriga tid är jag mamma. Jag har tre barn på ett, fem och sju år, så det är fullt ös hela tiden. Det blir alltså mycket pyssel och lek, samt en hel del städning…

Vad läste du senast?
The art of valuating a heritage av Ola W. Jensen och Contemporary Theory of Conservation av Salvador Muñoz Viñas. Texterna handlar om olika sätt att titta på arkeologiskt källmaterial, från en arkeologs respektive en konservators perspektiv. Det är spännande att se hur dessa kan kombineras.

Vad tänker du blogga om?
Om hur det är att kombinera vardagslivet med livet som doktorand. Om hur bra det är vissa dagar. Och om hur motigt det kan kännas andra dagar. Om den själsliga resan som forskningsstudierna faktiskt innebär, den personliga utvecklingen, självinsikten, att lära sig se på världen på ett nytt sätt.

Vilka är dina förväntningar på att blogga i Curie?
Jag hoppas att andra kan känna igen sig i det jag skriver. Att det kan inspirera och väcka intresse för konservering, arkeologi och kulturarv. Och för humanistisk forskning.

Text: Peter Tillhammar