Sedan Nobelpriset instiftades har 18 kvinnor tilldelats priset i medicin, fysik eller kemi. Även bland professorer är kvinnorna i minoritet, ungefär var fjärde professor i Sverige är en kvinna. Bilden visar en staty av Alfred Nobel på KI.

Jämställdheten dröjer i akademin

2017-12-07

Jämställdheten ökar långsamt i forskarvärlden. Publiceringsgapet mellan män och kvinnor är lika stort som i slutet av 1960-talet och antalet kvinnor på rektorsposter har minskat sedan 2012. Vad beror det på och varför får så få kvinnor Nobelpris? Curie har pratat med Ingegerd Palmér, universitetsrektor under 17 år, och forskaren Ulf Sandström.

Ingegerd Palmér

Det har hänt en del med jämställdheten inom akademin de senaste 20 åren. Andelen kvinnor på ledande positioner är högre. Det konstaterar Ingegerd Palmér, som idag är ordförande för högskolan i Gävle och tidigare var rektor för Luleå tekniska universitet och Mälardalens högskola i sammanlagt 17 år.

Hon drog vid millennieskiftet igång ett nätverk för att få rektorer att lyfta fram kvinnor och öka andelen kvinnliga ledare.

– År 1996 var sex procent av professorerna kvinnor, idag är de 27 procent. Andelen ökar med en procentenhet per år. Det är inte mycket men det rör på sig. Även andelen kvinnliga rektorer har ökat, säger hon och konstaterar samtidigt att jämställdheten inte kan tas för given.

Visar kompetens

De senaste åren ser trenden ut att ha vänt. I november 2012 var 50 procent av rektorerna kvinnor. I oktober 2017 var de bara 33 procent. Av de 15 senast tillsatta är bara fyra kvinnor.

– När man släpper taget börjar det återgå. Nu är det stora skillnader igen, säger Ingegerd Palmér.

Fler kvinnor på chefsposter är viktigt för att visa att kvinnor är kompetenta, betonar hon.

– Man ser på enskilda kvinnor utifrån sina föreställningar om kvinnor, inte som specifika individer. Många män är inte tränade i att se kvinnors kompetens. Världen är inte det.

Det gäller i hela forskningssystemet. Ingegerd Palmér hänvisar till en av de jämställdhetsobservationer som Vetenskapsrådet gjort i bedömningsgrupper som utvärderar ansökningar. Observationerna görs vartannat år. Den rapport som publicerades 2013 visade att kvinnor som sökte forskningsmedel behandlades annorlunda än män i vissa bedömningsgrupper.

– Observatörer satt med när ansökningar behandlades i grupperna för att se hur ledamöterna reagerade på ansökningar från män respektive kvinnor. Sättet att tala om kvinnor och mäns prestationer var olika. Kvinnors prestationer nedvärderades, män haussades.

Manliga genier

Den rapporten skulle kunna användas för att utbilda kvinnor och män inom akademin exempelvis i Nobelpriskommittéer, menar Ingegerd Palmér.

– Den är mitt i prick. Detta sker idag, inte för 20-30 år sedan. Jag har grunnat mycket på hur man kunde arbeta med dessa olika sätt att se på kvinnor och män. Det beror på omedvetenhet och den måste bearbetas. Vetenskapsrådets undersökning visar så tydligt på mekanismerna och den kan inte viftas bort.

Samma föreställning om det manliga geniet som finns inom konsten finns i akademin, anser Ingegerd Palmér.

– De manliga genierna är omgivna av ett slags aura, de beundras. Och de får ofta ett stort utrymme för just sina uppfattningar om vad som håller kvalitet. Det får genomslag i bedömningsgrupper. Man säger inte gärna emot ett geni.

Lika många forskarutbildade

Idag är det lika många kvinnor som män som disputerar. Kvinnornas genomsnittliga vetenskapliga produktion ligger dock fortfarande drygt 30 procent lägre än männens. Det visar en undersökning som forskaren Ulf Sandström vid KTH, Linköpings och Örebro universitet gjort med en holländsk kollega.

Ulf Sandström

– Vi trodde på myten om att jämställdheten i forskarsamhället ökar och blir bättre. Men det mest slående resultatet är att publiceringsgapet mellan män och kvinnor är lika stort som i slutet av 1960-talet, säger han.

Ulf Sandström och hans kollega har analyserat samtliga artiklar av forskare vid svenska forskningsinstitut, företag och lärosäten, publicerade mellan 2008 och 2011. Totalt handlar det om 74 000 artiklar av 47 000 forskare i databasen Web of Science. Resultatet publicerades i tidskriften Plos One.

– Den avgörande skillnaden är att det finns få kvinnor bland de mest produktiva forskarna. Bland de med lägre produktionsnivå syns ingen skillnad mellan kvinnor och män.

Mindre chans att bli citerad

Det minskar i sin tur möjligheten att bli citerad. Den stora fördelen med att producera många artiklar är just att det ökar sannolikheten att skriva en artikel som tillhör de tio procent mest citerade, vilket Sandström tidigare visat. Och sådana artiklar är viktiga bland annat för att få forskningsmedel.

Ulf Sandström tror att kvinnors lägre produktion till stor del beror på att deras forskning har sämre finansiering. Beslut om finansiering fattas i beredningsgrupper hos externa finansiärer där tilltron till kvinnliga forskare är låg, särskilt om hon är verksam inom ett område som ingen i beredningsgrupperna representerar, enligt Sandström.

Också han tror att förklaringen är fördomar.

– Det handlar mycket om stereotypa föreställningar och misstro mot kvinnor, vilket påverkar beslut i forskningsråd och på universiteten. Kvinnor får inte resurser och ansvar som män får och som gör att de kan publicera. Vi måste ta detta på allvar.

Fotnot: Vetenskapsrådets rapport ska vara ett underlag vid en konferens med bland andra Nobelkommittéerna som hålls i februari.

Läs också i Curie: Var är de kvinnliga Nobelpristagarna?

Text: Siv Engelmark
Foto: Pierre Zoetterman

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Kvinnor stöter på förminsking och osynliggöranden som sätter käppar i hjulen för deras karriärer t ex undanhållande av information, bristande stöd från ledningen, uteblivna inbjudningar att presentera sin forskning och aktivt sabotage. Se t ex http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2012/12/kvinnor-kan-men-far-inte.html och http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2011/08/bemotandet-av-kvinnor-i-karriaren.html.

    Sedan har vi som nämns i artikeln ovan ett stort problem i att kvinnor och män inte bedöms efter samma måttstock och här har finansiärer ett stort ansvar. VR skulle kunna se över sitt jämställdhetsmått - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2012/02/fordelning-av-resurser.html även om de är bättre än många andra finansiärer - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2016/02/vad-bryr-val-sig-rektorer-och.html.

    En konsekvens av rådande system blir att många män på maktpositioner inte är där beroende på sin kompetens utan på sitt kön, dvs är inkvoterade i negativ bemärkelse - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2017/07/minst-vart-tredje-manlig-professor-ar.html.

    2017.12.08