Den skönlitterära författaren Oline Stig har skrivit ramberättelsen i den prisbelönta läroboken i organisationsteori.

Litterära grepp gör vetenskap mer levande

2017-11-20

Att ta hjälp av en författare och använda skönlitterära grepp kan vara ett sätt att presentera vetenskap mer levande. Det gjorde en grupp forskare i företagsekonomi när de skulle skriva en lärobok i organisationsteori – och det gav dem pris för bästa kurslitteratur 2016. Läs den sista av tre artiklar om forskarspråket.

Hur kan forskare skriva om vetenskapliga teorier så att det blir begripligt och intressant? Det var frågan som de tre företagsekonomerna Anna Jonsson, Lars Strannegård och Maria Grafström ställde sig när de fick önskemål om att skriva en lärobok.

Anna Jonsson

Det finns gott om litteratur om organisationsteori – men den upplevs ofta som torr och träig, menar Anna Jonsson, docent vid Lunds universitet och forskare vid forskningscentret Score.

– Vi funderade på om det kunde göras på ett annorlunda sätt. Vi tyckte också att det skulle vara roligt att själva få utveckla vårt skrivande genom att ta in en skönlitterär författare, berättar hon.

Böcker i organisationsteori bygger oftast just på själva teorierna, med endast korta fallbeskrivningar invävda däremellan. De gjorde tvärtom, deras bok En berättelse om organisering bygger på berättelsen om några vänner som startar det fiktiva modeföretaget Mess och hur det utvecklas. Genom dess historia levandegörs teorierna.

Författare skrev ramberättelse

Själva ramberättelsen om Mess är skriven av författaren Oline Stig. Det var förläggaren Ola Håkansson som föreslog att Oline skulle involveras, bland annat eftersom hon gärna skriver noveller och är skicklig på korta litterära format.

Hon började med att läsa in sig på organisationsteori och annan kurslitteratur.

– Jag blev först lite förskräckt eftersom jag inte kunde något om företagsekonomi, men jag förstod konceptet och tyckte att det var spännande, säger Oline Stig.

Hennes uppdrag var att skriva om ett fall fast i skönlitterär form.

Författarna hade bestämt att berättelsen skulle utgå från ett ungt företag som inte var så stort. De hade fastnat för modebranschen så Oline Stig gjorde research även om den. Efter att hon skrivit ett synopsis växte historien fram, hon fick fria händer och de andra tre läste kapitlen efterhand.

– Jag jobbade som jag gör annars, försökte hitta roliga karaktärer, gestaltningar och miljöer. Vissa saker skulle finnas med och den dramatiska kurvan var ganska given: ett företags uppgång och fall. Organisationsteori handlar mycket om psykologi, hierarkier och maktspel, sådant som är roligt att skriva om.

Fick hjälp med granskning

Oline Stig tog hjälp med fackgranskning. Hon fick bland annat skriva om ett kapitel om modeveckan i Paris, eftersom hon inte hade full insyn i hur det går till bakom kulisserna.

En textilkonstnär hjälpte till med fackuttryck, små detaljer som ger historien trovärdighet. När ramberättelsen var klar tog de tre andra författarna över och kompletterade med teoretiska modeller och tematiska delar.

– Det gjorde att vi fick lov att ha många möten för att diskutera hur vi skulle skriva och vad som skulle vara med. Vi har nött och stött, det har varit så utmanande och så lärorikt, konstaterar Anna Jonsson.

Utvecklat sitt skrivande

Samtalen i sig gjorde att de tre utvecklade och fördjupade sitt sätt att skriva. Anna Jonsson menar att detta arbetssätt kan vara en god möjlighet för vetenskapen att nå en bredare publik. Även Oline Stig tycker att det har varit givande.

– Det finns många ämnen där man skulle kunna arbeta så här med läroböcker. Det är en bra metod att först beskriva hur det kan fungera i verkligheten och sedan applicera teorier utifrån det – istället för att göra tvärtom.

Hon tror att det skönlitterära språket kan bidra med mycket till det vetenskapliga skrivandet. Det handlar om att berätta så att folk förstår utan att för den skull förlora substansen eller tunna ut sitt ämne.

– Jag tror att vi kan smitta varandra. Den goda facklitteraturen närmar sig skönlitteraturen i sina stilistiska grepp och har ett direkt tilltal, ett schvung i berättandet. Det är viktigt att det finns engagerande litteratur som kan tilltala även studenter som inte har så mycket kunskaper.

Läs också i Curie: Forskarspråk allt svårare att förstå
Han ska väcka forskarnas språk

Text: Helena Östlund
Foto: Nille Leander, Katarin Csanta