Vetenskapliga texter har blivit allt svårare att läsa och den vetenskapliga jargongen har ökat. Bilden visar skisser och anteckningar av den franske botanisten och vetenskapsmannen Nicolaus Joseph von Jacquin (1727-1817).

Forskarspråk allt svårare att förstå

2017-11-14

Det vetenskapliga språket har blivit allt krångligare. Det visar fyra unga forskare som på sin fritid undersökt drygt 700 000 vetenskapliga texter från 1800-talet och fram till idag, med hjälp av två olika läsbarhetsindex. Läs den första av tre artiklar om forskarspråket.

Det började närmast som ett skämt. Fyra doktorander som träffas regelbundet för att diskutera forskningslitteratur, började också prata om språket i artiklarna. Trots att de inte alls studerar språk, utan forskar om kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet.

– Det var framför allt en forskare inom vårt fält som vi blev frustrerade över, vi tyckte att den personens arbeten var svåra att läsa. Vi undrade lite på skämt om han alltid skrivit så eller om det blivit svårare med tiden, berättar William Thompson som är en av de fyra.

Plötsligt insåg han och kollegerna Björn Schiffler, Pontus Plavén-Sigray och Granville Matheson att de faktiskt kunde testa forskarens språk. De laddade ner ett hundratal artiklar från PubMed, den stora databasen för biomedicinsk litteratur, och körde dem genom två klassiska läsbarhetsindex, Flesch Reading Ease och New Dale-Chall.

När tekniken väl var uppbyggd, kom de på att de rätt enkelt kunde göra ett strukturerat forskningsprojekt tillsammans. Och det visade sig att ingen hade gjort på samma sätt förut. De laddade ner 709 000 abstracts från 1881 och fram till 2015, från 123 engelskspråkiga medicinska tidskrifter. Allt på sin fritid, utan stöd.

– Vi blev glada och överraskade över att vi kunde få med så många texter.

Läsbarheten har blivit sämre

Flesch Reading Ease mäter meningslängd och antal stavelser per ord. Amerikanska presidenters invigningstal har till exempel mätts med den metoden och visat sig bli enklare med åren. New Dale-Chall mäter antal ord per mening, men även antalet svåra ord i en text på engelska.

Doktorandernas studie visar att läsbarheten blivit sämre över tid och att vetenskaplig jargong blivit vanligare.

– Vår intuition sa oss det, men vi blev ändå överraskade över hur stark trenden var. Båda måtten visade samma sak.

De ville pröva olika hypoteser till vad det kan bero på, exempelvis om forskare som inte har engelska som modersmål skriver krångligare. Men detta gick inte att testa eftersom en författares modersmål inte anges i PubMed, endast land.

En annan hypotes var att graden av läsbarhet kunde bero på antalet författare.

– Studien visade att om en text har flera författare är den svårare att läsa, men det förklarar inte trenden. Alla texter blir svårare med tiden.

Vetenskaplig jargong

Forskarna ville även testa ords komplexitet och plockade ut de 3000 vanligaste vetenskapliga orden ur 12 000 abstracts. De satte upp listor med dels ämnesspecifika ord och dels ord som de kallar allmän vetenskaplig jargong. Ord som ”endogenous”, ”robust”, ”moreover” och ”contribute”.

– Orden från den listan var på väg uppåt och används allt mer. Vi ser det som ett tecken på att en vetenskaplig jargong har utvecklats. Det är komplexa ord som inte är nödvändiga att använda tre gånger i ett abstract.

De har fått motargumentet att forskning i sig blivit mer komplex och då måste språket fånga upp dess olika nyanser och med nödvändighet bli svårare.

– Det är möjligt att det påverkar, men vi menar att det också beror på den vetenskapliga jargongen.

Måste vara tillgängligt

William Thompson anser att det vetenskapliga språket måste vara tillgängligt och läsbart, både av vetenskapliga och samhälleliga skäl.

– En viktig del av vetenskap är att kommunicera resultat. Andra forskare ska kunna bygga vidare på forskningen och reproducera fynd och metoder. Om vi har svårt att förstå vad andra har gjort, kan vi missförstå varandra och strukturera upp experiment på felaktiga grunder.

Han poängterar att vetenskapen inte bara är till för forskarna utan även ska bidra till samhället. Om forskning är svårförståelig kan den misstolkas av exempelvis politiker och vetenskapsjournalister.

– Vi vill inte förbjuda vetenskaplig jargong, men vi tycker inte att man ska använda sådana ord i onödan. Målet är att maximera hur många som kan förstå en text. Vetenskap är svårt och vi behöver inte göra det svårare för människor.

Läs också i Curie: Han ska väcka forskarnas språk
Litterära grepp gör vetenskap mer levande

Text: Helena Östlund
Foto: SPL / Bildbyrå

5 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Åke Johansson

    Jag tycker mig framförallt ha märkt en utveckling mot allt sämre och krattigare engelska på senare år, åtminstone inom mitt eget område (geologi), med fler felaktiga syftningar och annan felaktig grammatik och konstig användning av ord, vilket gör artiklarna onödigt svårlästa. Jag kan tänka mig tre delvis relaterade orsaker till denna negativa utveckling:

    - I äldre tider skrevs många artiklar på olika mer eller mindre lokala språk, nu skrivs nästan allting på engelska, allt oftare av författare som inte har engelska som modersmål.

    - Med trycket att publicera, den ständigt ökande antalet insända manus och artiklar, och den överhuvudtaget alltmer upptrissade takten, så har varken författare, granskare eller tidskriftsredaktörer tillräcklig tid att gå igenom och korrigera alla uppsatser ordentligt innan publicering, utan släpper igenom många halvdåliga manus. Att tidskriftsredaktörerna själva kanske inte heller har engelska som modersmål befrämjar knappast den språkliga kvaliteten.

    - En faktor som nämns i artikeln är antalet medförfattare. Förr var förmodligen fler artiklar skrivna av enstaka författare, numera är många fler skrivna av stora forskarlag eller har medförfattare från en rad institutioner och länder, där var och en bidragit med någon pusselbit, kanske någon typ av analyser. Med en författare blir det sannolikt lättare att hålla en röd tråd i sin artikel (riktig eller felaktig), med många författare som ska klippa och klistra och ändra i texten är det större risk att den röda tråden försvinner och allt blir en enda soppa. Ju fler kockar.....

    2017.11.16

  • Bengt Johannisson

    Vetenskaplig jargong lever under sarkskilda villkro

    - Vetenskapliga texter skrivs med forskare i åtanke, inte vanligt folk, och publiceras därför i vetenskapliga tidskrifter.

    - Texters robusthet är viktigare än relevans (och än viktigare än originalitet) vilket innebär att referenser till andra verk är särskilt angelägna vilket leder till att ett språk utvecklas som är mer lättbegripligt för de insatta och mindre begriplit för andra.

    - Det akademiska meriterings prioriterar publicering i högt rankade tidskrifter vilket förstärker ovanstående.

    - Ovanan att skriva på engelska för t ex svenskar leder till en allmän förslappning som leder till sämre språk också när svenska texter produceras.

    2017.11.16

  • Nils Dahlbäck

    Jag delar uppfattningen att vetenskapliga texter ofta är onödigt svårlästa, och tycker det är inspirerande att några unga forskare gör en studie över hur det vetenskapliga språket utvecklats.

    Men när det gäller det som författarna kallar jargong ställer jag undrande till deras analys. Utan att ha läst originaltexten är det förstås svårt att veta exakt vad som författarna kallar "jargong". Man nämner fyra exempel: ”endogenous”, ”robust”, ”moreover” och ”contribute”

    Jag har dock svårt att se hur detta skulle vara enbart något slags jargong och därmed exempel på onödigt krångligt språk. De två första är två termer med specifik mening i sina vetenskapliga kontexter, som knappast kan ersättas med andra utan förlust i precision. De två andra är i mina ögon ett slags diskurskonnektiver, som visar hur olika element i ett resonemang förhåller sig till varandra. De visar på nyanseringar i resonemang som behövs för att uppnå precision. Mitt intryck är snarare att det är en oförmåga att använda dessa och liknande uttryck ("däremot", "å andra sidan", osv) som kännetecknar de texter som dagens studenter producerar, och där min målsättning som lärare alltid har varit att lära dem att öka den språkliga precisionen genom en mer varierad och precis användning av denna slags uttryck, och därigenom ge tydligt uttryck för den "röda tråd" som Åke Johansson skriver om i sitt inlägg.

    2017.11.21

  • Åke Johansson

    Jag håller med Nils Dahlbäck om att frånvaro av uttryck som "däremot", "å andra sidan", "trots detta", "följaktligen" (eller deras engelska motsvarigheter) gör många diskussioner i artiklar svåra att följa.

    2017.11.23

  • Åke Johansson

    Ytterligare en synpunkt på varför vetenskapliga artiklar kan tänkas bli alltmer svårlästa: Många tidskrifter har allt snävare och striktare regler för hur långa manuskript får vara. Visserligen leder nog detta till att alltför mångordiga manuskript kortas, och att man slipper läsa alltför många upprepningar. Men ibland leder jakten på att korta ett manus till under maximalt tillåtet antal ord att viktiga "sammanbindningsord" (som de ovan) strykes och meningar och hela resonemang rumphuggs, och att språket därmed blir styltigt och andefattigt, så att läsbarheten försämras.

    2017.11.28