Digital rekonstruktion i 3D av interiören i Södra Rådas träkyrka som totalförstördes i en anlagd brand 2001. Rekonstruktionen är baserad på dokumentationsfotografier från 1900-talet. Modell av Gunnar Almevik.

Vandra runt i kulturarvet med digital teknik

2017-02-07

Teknik som utvecklats för nöjesindustrin passar utmärkt inom kulturarvsforskningen. Tack vare 3D-teknik kan forskare och allmänhet gå in i sedan länge försvunna träkyrkor eller komma nära ömtåliga hällristningar.

Vårt kulturarv hotas av både människans och naturens härjningar. Men med modern digital teknik kan arvet bevaras och göras levande och tillgängligt. Tekniken kan också öppna för nya vetenskapliga tolkningar.

Gunnar Almevik

Gunnar Almevik

Byggnadsantikvarien Gunnar Almevik har under många år studerat ladugårdar, mangårdshus och kyrkor, in i minsta detalj.

– Byggnader är ständigt i våra blickfång. Jag har alltid funderat på varför de ser ut som de gör. De lånar ut sig till oss, erbjuder värme och plats för samvaro. De kan stänga ute och släppa in. Det gör dem till viktiga historiska källor.

Han är akademiforskare för Kungliga Vitterhetsakademin och verksam vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Gunnar Almevik har gjort hundratals byggnadsundersökningar med traditionella metoder – mätt med måttband och gjort ritningar med rörpenna. Nu arbetar han med digital 3D-teknik för att göra rekonstruktioner – med många fler dimensioner än vad som tidigare varit möjligt.

Sex av våra äldsta träkyrkor

I hans projekt Visualiserad medeltida träbyggnadskultur ingår sex av våra äldsta träkyrkor, både kyrkor där bara lämningar finns bevarade och kyrkor som fortfarande står kvar; i Hemse, Granhult, Södra Råda, Fågelås, Älgarås och Skagersvik.

– Jag är intresserad av hur det gamla förändras och hur det nya byggs. Hur rummet, ljuset, användningen och tekniken förändras.

Hemse stavkyrka är det mest informationsrika fyndet av en tidigmedeltida svensk stavkyrka. Den byggdes omkring år 1100 och lämningar låg som golv i den nuvarande stenkyrkan. När kyrkan skulle renoveras upptäcktes de.

Materialet finns hos Historiska museet och Gunnar Almevik har skannat alla 61 delar och arbetar nu med en digital rekonstruktion. Tekniken – samma som används inom film- och spelindustrin – gör det möjligt att visualisera en miljö som inte längre finns kvar och öppnar för nya vetenskapliga tolkningar.

– Det går att simulera saker som man inte jobbat så mycket med i tidigare forskning. Jag kan gå in i kyrkorummet och lägga på målningar och annat samtida material. Jag kan simulera ljussättningar under olika tid på dygnet och på året och föra in rekonstruktioner av ljud som hönor, sånger eller mässor.

För historien närmare oss

Porten i Hemse stavkyrka hade enligt Gunnar Almeviks rekonstruktion ovanliga proportioner, med dagens mått mätt. Omkring 330 cm hög och 85 cm bred med en 35 cm hög tröskel som knappt var sliten.

– Man kan föreställa sig att kliva in genom en sådan port på eftermiddagen. Solen lyser och när man öppnar den stora dörren slår en ljuspelare in i rummet. Det för historien lite närmare oss.

Att göra rekonstruktioner har varit omdiskuterat inom forskningen. Det har setts som ett sätt att manipulera och förfalska historia. Men Gunnar Almevik menar att genom att ta in både det autentiska och annat material kan han visa vad som är autentiskt, vad som är tolkningar och vad som är osäkerheter.

– Liksom i ett spel där du går in i en ny värld, kan du här istället gå in i olika källmaterial. Det blir en förskjutning från historierekonstruktion till vetenskaplig simulering.

3 500 år gamla hällristningar

Johan Ling

Johan Ling

Arkeologen Johan Ling på institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet arbetar med samma typ av 3D-teknik för att dokumentera och studera 3500 år gamla hällristningar.

– Jag blev tidigt betagen av hällristningarna i Bohuslän, av omfattningen och av kopplingen till landskapet.

Ett av de vanligaste motiven är skepp, det finns 10 000 sådana motiv bara på västkusten. Johan Ling började forska om hällristningarnas relation till vatten, mätte ut dem i förhållande till landhöjningen för att få en bild av hur samhället såg ut när de ristades på bronsåldern. Han fann att hällristningar ofta placerades nära hav och sjöar, dåtidens främsta kommunikationsvägar.

– Det pekar på att samhällena var djupt involverade i båttransporter och att man investerade i och reflekterade över det maritima. Det var en fascinerande period med handel och sjöfart och vi importerade koppar och tenn.

Bevara bilder för framtiden

Landets största område med hällristningar, tillika ett av UNESCO:s världsarv, finns i Tanum i Bohuslän. Där arbetar Johan Ling och hans kolleger med att dokumentera samtliga drygt 600 ristningar. Projektet drivs av Länsstyrelsen i Västra Götalands län för att bevara bilder av ristningarna för framtiden. De är känsliga och vittrar lätt sönder av väder och vind.

Forskarna arbetar med avancerad teknik som nu blivit tillgänglig, främst laserskanning. Det går enormt mycket snabbare än med tidigare metoder, hela ytan fångas på bara några minuter. De är troligen först i världen med att använda denna teknik men den kommer att bli standard, menar Johan Ling. Nu går det att få fram figurer som förut inte gått att se med blotta ögat.

– Laserskanning ger högst noggrannhet. Det är den enda dokumentationsmetod där du kan återskapa och få exakt samma resultat. Du får djupet i bilden och kan komma åt huggteknik med 0,03 millimeters noggrannhet. Den är också minst tolkande, tidigare metoder var manipulativa eftersom du väljer ut vad du ska dokumentera.

Johan Ling och hans kolleger arbetar också med att samla in, digitalisera och publicera all befintlig hällristningsdokumentation i Sverige, totalt 120 000 dokument. Hällristningar har dokumenterats på olika sätt genom decennierna, alltifrån avritning, frottage och fotografering till gipsavgjutning.

Kan se nya motiv

Materialet finns på sajten Svenskt hällristningsforskningsarkiv som har omkring en miljon besökare varje år. Där går det att studera gamla bilder och jämföra med modern dokumentation. Johan Ling är entusiastisk inför vad de nya teknikerna innebär för vetenskapen.

– Vi ser en otrolig forskningspotential. Vi kan ställa nya frågor kring huggteknik och detaljer, vi ser nya motiv och vi kan visa att tidigare tolkningar är felaktiga. Vi kan närma oss frågeställningar om individen eller gruppen bakom ristningen och ifall olika huggstilar går att koppla ihop med olika perioder.

Johan Lings personliga favorit bland hällristningarna finns i Fossum i Tanum. Där avbildas människor, djur, skepp, redskap, vapen och olika scener som jakt och lurblåsning.

– Den är ett exempel på hur vi med den nya tekniken kunnat göra en ny tolkning. Tidigare har man ansett att motivet föreställer en man som håller i en yxa, men vi kan visa att det är ett svärd och får därmed en ny bild av dateringen.

Text: Helena Östlund
Foto: Helena Östlund, Thomas Melin

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Kristoffer Lidén

    Sånt här kan RISE/SP hjälpa till med. Jörgen Spetz och han kollegor har bland annat scannat Skogbonaden https://www.sp.se/sv/index/services/length/measure_bench/sidor/default.aspx

    2017.02.10