Per Aspenberg och hans forskarteam upptäckte att vanliga läkemedel mot benskörhet får höft- och knäproteser att sitta fast bättre efter operationen. Men klinisk behandlingsforskning tar lång tid, kräver att många patienter deltar och är svår att få pengar till.

Lättare få pengar som innovatör

2017-01-26

Vägen från lovande forskningsresultat till praktisk nytta kan se väldigt olika ut. Curie har pratat med en forskare och en innovatör med helt skilda erfarenheter av den här processen.

Redan under 1990-talet började ortopeden Per Aspenberg att fundera på varför höftleds- och knäproteser ofta lossnar efter tio–femton år. Det orsakar stort lidande och medför kostnader för samhället och många patienter riskerar att få opereras om.

Den gängse uppfattningen bland ortopeder var – och är fortfarande – att det handlar om en kronisk inflammation. Men Per och hans forskarteam lanserade teorin att det beror på att proteserna rör sig en aning direkt efter operationen. Och sitter de inte fast från början kan de lossna så mycket att det märks senare. Men det går att mota Olle i grind.

– Vi kom fram till att bisfosfonater, vanliga läkemedel som används mot benskörhet, får höft- och knäproteser att sitta bättre fast efter operationen, säger Per Aspenberg som är professor i ortopedi vid Linköpings universitet.

På tok för dyrt

Teorins olika delar har visat sig hålla i både experimentella och kliniska studier. Men det räcker inte, det krävs också en randomiserad studie där behandling jämförs med att inte behandla. Men klinisk behandlingsforskning tar lång tid, kräver att många patienter deltar och är svår att få pengar till.

– Det är på tok för dyrt för en akademisk forskare. Och inget läkemedelsbolag vill finansiera en sådan studie. Det går inte tjäna pengar på ett läkemedel som kostar en hundralapp.

Per Aspenberg konstaterar att vi i Sverige har satsat enormt mycket på registerstudier. Då följs människor under många år och forskare kan se hur de levt och vilka som insjuknat i olika sjukdomar. Problemet är att det inte går att se vad som är orsak och verkan, utan bara troliga samband. För säkra svar krävs jämförande kliniska studier.

Ser Storbritannien som föregångsland

Per Aspenberg ser Storbritannien som ett föregångsland för klinisk forskning, där finns ett statligt forskningscentrum som finansierar ett stort antal nationella behandlingsstudier.

– Det finns inte i kulturen i Sverige att organisera sådana studier. De framgångsrika engelska projekten har besjälats av en önskan om att få svar på frågor och lösa nationella problem, medan svenska forskare besjälas rätt mycket av att publicera så att de kan få nya anslag.

Ett exempel på resultat från engelska studier som kan spara stora kostnader för samhället är att det är onödigt att operera brott på överarmen. Det läker lika bra ändå.

Efterlängtad utlysning

2014 öppnades en möjlighet till klinisk forskning då Vetenskapsrådet i samarbete med landstingen utlyste 150 miljoner till klinisk behandlingsforskning.

– Den utlysningen var ytterst efterlängtad och väldigt bra – om än för liten.

Per Aspenberg och hans kolleger har nu tack vare det här stödet kunnat starta en studie där patienterna ska följas upp efter tre år och fem år.

Började som miljökonsult

Marinbiologen Fredrik Norén har valt en annan väg för att finansiera forskningsidéer. Han disputerade 2001 på plankton, men eftersom det just då var stor konkurrens bland marinbiologer och svårt att få forskningsmedel, valde han att börja arbeta som marin miljökonsult inom näringslivet.

– Både politiker och universitet ville att folk med forskarkompetens skulle ut i näringslivet och naturvetare gör ett jättebra arbete där. Det finns mycket äkta forskning och man kan få både intellektuell stimulans och sin kreativitet tillgodosedd.

Fredrik Norén arbetar deltid på IVL Svenska miljöinstitutet och resten med andra projekt. Parallellt med konsultuppdragen har han alltid arbetat med egna innovationsidéer. En var att bekämpa algblomning med hjälp av en nyupptäckt parasit i havet, en idé som han fick redan under doktorandtiden och även fått mycket innovationsstöd för.

Utvinna energi ur sjöpungar

Ett annat forskningsprojekt han är inblandad i på IVL är att undersöka omfattningen av mikroplast i havet. Han arbetar också inom det egna företaget Marin Biogas med att odla och utvinna energi ur sjöpungar.

sjopungar artikel

Sjöpungar

– Jag kunde hämta hem forskning från Göteborg universitet. Där hade man utvecklat ett koncept med musselodling som jag kopierade, fast jag tog snabbväxande sjöpungar som inte har några hårda skal.

Han har fått mycket stöd för sjöpungsprojekt, från bland andra Naturvårdsverket, Energimyndigheten och EU:s Interregprogram. Han samarbetar med fyra forskningspartners och bidrar på så sätt till att kunskap från projektet återförs till samhället.

I vinter skördas 1 000-2 000 ton sjöpungar som växt i Tjörns fjordar. Vissa delar av sjöpungarna ska säljas som fiskfoder, andra är under utveckling till bland annat förnyelsebara plaster och specialkemikalier. I form av biogas betalas sjöpungarna just nu inte tillräcklig bra, men det kan förändras i framtiden.

Fördel för innovatör med doktorshatt

Fredrik Norén anser att det är mycket lättare att få utvecklingspengar som innovativ entreprenör än som forskare inom akademin. Men det underlättar att han har doktorerat.

– Det är orättvist, men det är bara att tacka och ta emot. Jag har fortfarande doktorshatten på när jag söker innovationspengar och finansiärerna är övertygade om att man då bedriver produktutveckling mycket bättre.

En skillnad som han ser mellan forskningsmedel och innovationspengar är att innovationer har kundnyttan i fokus medan forskning bör sätta kunskapssökandet i första rummet.

– Entreprenörer driver företag, det är det vi är bra på. Forskare är bäst på att forska och grundforskning är superviktig för oss som entreprenörer.

Text: Helena Östlund
Foto: Ronny Lingstam

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Per Hall

    Jag känner igen mig i Per Aspenbergs beskrivning av svårigheten att bedriva större randomiserade prövningar som inte intresserar läkemedelsbolag. Vi testar om lägra doser av tamoxifen kan användas till att inte endast förebygga återfall i bröstcancer, även kan användas till att förebygga bröstcancer hos friska. Även där var det Vetenskapsrådets anslag till klinisk forskning som gav oss möjligheten. Per Hall, KI/Sös

    2017.01.27

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter