Ge språkfrågor mer plats i forskarutbildningen

English 2017-01-11

Språkfrågor bör få större utrymme i forskarutbildningen och det behövs resurser för att hantera flerspråkiga miljöer vid svenska lärosäten. Det anser Megan Case, doktorand i pedagogik vid Högskolan Dalarna och Örebro universitet.

Som styrelseledamot i Sulfs doktorandförening har Megan Case intresserat sig för situationen för internationella forskare med fokus på språkfrågor.

– Mycket av universitetens officiella information går ut på svenska. Det kan vara väldigt svårt för personer som inte pratar svenska att delta i det som händer vid universitetet, i kommittéer eller fackliga aktiviteter.

Själv kommer hon från USA, men trots att hon idag pratar flytande svenska kan hon ändå känna sig begränsad i vissa situationer.

– När jag deltar i styrelsearbete känner jag mig inte alls lika pratsam som om jag hade pratat engelska och jag är ändå en språkintresserad person som har prioriterat att lära mig svenska.

Ge alla möjlighet att delta

Hon anser att universiteten behöver avsätta resurser som ger alla möjlighet att delta. Det kan handla om att dokument och e-post översätts till engelska eller att anställda får möjlighet att lära sig svenska.

– Internationella doktorander och forskare förväntas ofta undervisa på svenska efter en viss tid. Ibland får de pengar för att delta i en språkkurs, men det avsätts ingen arbetstid för detta.

Hennes forskning handlar om hur vuxenstuderande lär sig ett nytt språk. Under flera år följer hon tolv språkstudenter på nybörjarnivå, intervjuar dem om framsteg, vilka resurser som varit användbara och hur de använder språket. Hon ser spänningar mellan det svenska utbildningssystemet och de europeiska målen för språkinlärning.

– De europeiska målen innebär att alla ska tala två språk vid sidan av sitt modersmål. I den svenska diskursen anses det att engelska räcker och det är inte så viktigt att lära sig ett tredje språk.

Blandar språk

Megan Case kom själv till Sverige via Ryssland och har lärt sig flera nya språk som vuxen, bland annat svenska och ryska. Under intervjun pratar hon engelska men flikar då och då in ord på svenska.

– Jag tror att flexibilitet är väldigt viktigt. Ofta tror människor att om en person pratar svenska så måste alla göra det, men det är möjligt att ha en flerspråkig miljö.

Megan Case ger exempel utifrån sin egen vardag i forskarskolan.

– Först pratade vi engelska för att underlätta för dem som inte kunde svenska. Efter hand har vi börjat prata mer svenska. Ofta pratar vi en blandning. För mig personligen fungerar det bra.

Hon berättar om intressanta flerspråkiga situationer som uppstått.

– Ett seminarium höll jag på engelska medan deltagarna pratade svenska. Där fanns en hörselskadad person och två teckenspråkstolkar som översatte engelskan och svenskan till svenskt teckenspråk. Det fungerade väldigt bra. Alla kunde prata det språk de var bäst på och alla förstod varandra.

Saknas stöd för att skriva på engelska

Megan Case intresserar sig även för de svårigheter som svenska forskare möter när de måste kommunicera och publicera vetenskapliga texter på engelska.

– Det finns ett stort tryck att publicera på engelska för att nå en bredare publik, men det finns inte alltid tillräckligt stöd kring att skriva akademisk engelska.

Universiteten hanterar frågan på olika sätt. Megan Case tycker att universiteten skulle anlita textgranskare med engelska som modersmål. Själv har hon på frilansbasis åtagit sig den typen av uppdrag, som ofta nått henne av en slump.

– Det förvånar mig att inte ens de största och mest prestigefyllda universiteten har system som säkerställer att publikationer på engelska granskas och att de måste leta runt efter en språkredigerare.

Kunskaperna i engelska bland svenska forskare varierar och korrelerar inte nödvändigtvis med utbildningsnivå eller studieområde.

– Jag skulle säga att hur bekväma svenska akademiker är med att prata engelska varierar lika mycket som bland svenskar i allmänhet.

Inkludera språkstudier

Hon skulle gärna se att universiteten inkluderade språkstudier i forskarutbildningen, till exempel att internationella doktorander studerade svenska och att svenskar studerade akademiskt skrivande på engelska eller kanske till och med på ett tredje språk.

Även om allt mer forskning publiceras på engelska finns vinster med att forskare behärskar andra språk, anser Megan Case.

– I vissa länder publiceras fortfarande mycket forskning på stora språk som ryska, franska och tyska. Det finns fortfarande mycket att vinna på att ha läsförståelse i andra språk för att känna till vad som händer inom forskningen.

– I många andra länder krävs dessutom läsförståelse i två språk förutom modersmålet för att få en doktorsexamen. Syftet är att säkerställa forskningskommunikation över språkbarriärer.

Läs också i Curie: Problemen som möter utländska doktorander

Text: Teresia Borgman
Foto: Olga Viberg

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Lillemor Lundin Olsson

    Jag håller med om att kunna förstå flera språk underlättar kommunikation. I vilka länder krävs läsförståelse i två språk förutom sitt modersmål? Handlar det då om valfria språk?

    2017.01.12

  • Sven Halldin

    Det är lätt att hålla med Megan i önskemålet om ge språkfrågor större utrymme i forskarutbildningen. Frågan är bara hur det praktiskt skall gå till?

    Alla svenska universitet och högskolor är skyldiga att ha en språkpolicy och många, men långtifrån alla, har också en sådan. I princip sjunger alla parallellspråkighetens lov, d.v.s. målet är att berörda, såväl doktorander som andra, skall kunna uttrycka sig och förstå både vardagsärenden och forskningsfrågor såväl på svenska som på engelska. Detta är egentligen självklart eftersom universiteten är myndigheter och som sådana skyldiga att kunna kommunicera på svenska. Samtidigt är forskningen internationell och därför måste alla också kunna kommunicera på engelska.

    Men jag känner inte till någon språkpolicy som vidareförts från sina principiella ståndpunkter till en konkret, tidsatt och uppföljningsbar handlingsplan. För när det kommer till kritan är "internationaliseringen" ett huvudmål som inte tillåts bli stört av några språkkomplikationer. Speciellt eftersom lösningen på problemen kräver att universitet och högskolor avsätter arbetstid, pengar och regelverk till deras lösning. Så vi lever i den knepiga situationen att integreringen i det svenska samhället av immigranter, framför m.a.p. behovet av svenska språket, anses som en av landets ödesfrågor samtidigt som integreringen av icke-svenska medarbetare vid universitet och högskolor anses vara en icke-fråga, ja snarast någonting som det akademiska ledarskapet sopar under mattan.

    2017.01.16