Anders Flodström, Pam Fredman, Karin Röding, Kåre Bremer, Harriet Wallberg och Bertil Andersson.

Rektor – och sen då?

2016-10-27

Universitetskansler, utredare och statssekreterare. Det är några poster där man kan hitta en tidigare rektor. Den som har varit ledare för ett lärosäte är eftertraktad för nya uppdrag inom sfären. Kanske någon av dem blir ny universitetskansler?

Rektor är den högsta administrativa och pedagogiska ledaren för en högskola eller ett universitet. Att ha haft detta jobb är uppenbarligen en bra merit för andra höga poster i universitetsvärlden. Det är inte ovanligt att man hittar en tidigare rektor som till exempel chef för en större myndighet.

Anders Flodström, professor i materialfysik, var rektor för Linköpings universitet i tre år innan han kom till KTH för samma jobb 1999.

– Det är en väldigt bra managementskola. Jag fick lära mig ledarskap, inte bara att leda projekt. Rektorn ska hantera både anställda och studenter och ta ansvar för infrastruktur som till exempel att utbildningarna får tillräckligt många sökande och examinerade, att forskare startar företag och stannar kvar, säger han.

Efter rektorsposten på KTH blev Anders Flodström 2007 universitetskansler – högste tjänsteman inom universitetssektorn. Kanslern är chef för Universitetskanslersämbetet som ansvarar för granskning, analys och utveckling av svenska lärosäten.

Ger legitimitet

Bakgrunden delar han med samtliga universitetskanslerer de senaste femton åren. Han efterträddes av Lars Haikola 2010, som varit rektor för Blekinge tekniska högskola och som i sin tur lämnade över till Harriet Wallberg 2014. Hon kom från posten som rektor vid Karolinska institutet.

– Bakgrunden som rektor betyder att man har oerhört stark legitimitet i sektorn, som gör att man kan föra bra samtal med universiteten. Du kan naturligtvis nå legitimitet utan att ha varit rektor, men det enklaste är att komma från den kretsen, säger Anders Flodström.

Bakgrunden som rektor betyder att man har oerhört stark legitimitet i sektorn, som gör att man kan föra bra samtal med universiteten. Du kan naturligtvis nå legitimitet utan att ha varit rektor, men det enklaste är att komma från den kretsen.

När Anders Flodström lämnade sitt första rektorsjobb i Linköping fick Bertil Andersson, professor i biokemi, tjänsten. Han har valt en internationell karriär. Efter Linköping blev han chef för European Science Foundation, den europeiska samarbetsorganisation som bland annat ska främja forskning i Europa. Sedan 2010 är han rektor vid Nanyang Technological University i Singapore.

– Det hade utan tvekan varit svårt för mig att ta internationella ledarskapspositioner utan att först ha lett en stor akademisk organisation i Sverige, säger Bertil Andersson.

Generaldirektör och statssekreterare

Rektorerna återfinns även på flera höga poster i statsförvaltningen. Bertil Anderssons efterträdare i Linköping var Mille Millnert, som senare blev generaldirektör för Vetenskapsrådet. Generaldirektör blev också Per Eriksson, på Vinnova, efter jobbet som rektor vid Blekinge tekniska högskola. Sedan blev han rektor igen, i Lund.

Statssekreterare är den högste tjänstemannen i ett departement. Sedan januari i år är Karin Röding statssekreterare i utbildningsdepartementet. Hon kommer från ett jobb som rektor vid Mälardalens högskola.

– Det är ovärderligt att ha erfarenhet av att leda ett lärosäte med de uppgifter jag nu har. Det är lätt att förstå synpunkter från sektorn och mina tidigare kollegors argument. De ska sedan stämmas av med politiken, och statsrådet ska omforma dem till politik. Jag kan lätt diskutera med politiker kring förslag utifrån min erfarenhet, säger Karin Röding.

Leda utredningar

Annars är det även populärt att anlita tidigare rektorer för att leda statliga utredningar inom området. Kåre Bremer ledde en utredning om ledarskap efter rektorskapet på Stockholms universitet och Lars Haikola en annan om högskolans utbildningsutbud, för att nämna några exempel nära i tiden.

– Tidigare rektorer har ofta en bra förförståelse för komplexiteten i högskolesektorn och de vet också ganska väl hur olika intressenter – inte minst studenterna – ser på olika frågor. Deras erfarenheter kan därför vara av värde för regeringen att ta tillvara när en fråga ska utredas eller på annat sätt belysas, säger Karin Röding.

Anställningen som rektor är på sex år, men kan förnyas två gånger om vardera tre år. Det är inte ovanligt att den första sexårsperioden förlängs. Några blir trogna posten längre. När Pam Fredman slutar som rektor vid Göteborgs universitet nästa år, har hon haft tjänsten i elva år.

Andra slutar i förtid. Anders Hamsten avgick efter drygt tre år som rektor vid Karolinska institutet. Hans företrädare Harriet Wallberg fick också hon lämna sin plats, som universitetskansler. Båda avgick för sina roller i skandalen kring kirurgen Paolo Macchiarini.

Regeringen har påbörjat rekryteringen av en efterträdare till kanslern. Återstår att se om man också denna gång prioriterar erfarenhet av akademiskt ledarskap.

Text: Siv Engelmark