Staten tar tillbaka forskningspengar via hyran

2016-10-13

Konkurrensen fungerar inte när en aktör nästan har monopol på marknaden. Och vinsten borde föras tillbaka till forskningen. Det är två av de vanligaste åsikterna när forskare diskuterar Akademiska hus. Men vad säger politiker och företaget själv om saken? Läs den sista av tre artiklar i Curie om indirekta kostnader.

Peter Honeth var statssekreterare till forskningsministern Jan Björklund under den förra regeringen. Han har också varit universitetsdirektör och förvaltningschef vid Lunds universitet och har en lång erfarenhet från universitetsvärlden.

Peter Honeth ser flera skäl att vara kritisk mot det statligt ägda fastighetsbolaget Akademiska hus, trots att företaget utför sitt uppdrag som det är ålagt enligt regleringsbrevet. Ett stort problem är dess starka ställning på marknaden och bristen på en fungerande konkurrens.

– Vid många lärosäten har Akademiska hus nästintill ett monopol, då fungerar marknadskonkurrensen inte fullt ut. De har en alldeles för stark ställning och det leder till för höga hyror, menar han.

Fler fastighetsägare finns

David Carlsson, regiondirektör för Akademiska hus region norr, är medveten om att många uppfattar att Akademiska hus har en monopolställning. På vissa campus, som till exempel huvudcampus i Umeå, är företaget dominerande. Letar man sig utanför området finns det andra fastighetsägare som hyr ut lokaler till universitet, och även lokaler för laborativ verksamhet. Därför är en marknadsmässig hyra berättigad, menar han

– Om vi inte hade marknadshyror skulle det snedvrida konkurrensen eftersom det finns många andra fastighetsägare utöver oss som hyr ut till högre utbildning och forskning. Starka kassaflöden är dessutom en förutsättning för att vi ska kunna investera i nya byggnader.

Hyrorna ska vara marknadsmässiga och jämförbara. Det ingår i Akademiska hus uppdrag och David Carlsson betonar att det även är ett sätt att skapa transparens i hyressättningen. Det medför att både hyresvärd och hyresgäst kan jämföra hyresnivåerna med varandra.

Han påpekar att hyran till Akademiska hus ofta bara utgör en del av det som kallas för ”intern hyra”. Kostnader för administration, gemensamma resurser eller infrastruktur kan ingå och utgör tillsammans med lokalhyran de drygt 30 procent som forskarna debiteras från sina forskningsmedel.

– Lärosätena har olika system för intern hyressättning och det kan skilja sig väldigt mycket mellan olika universitet och institutioner. Många tror att den interna hyran är detsamma som den hyra lärosätena betalar till Akademiska hus, men så är det inte, säger David Carlsson.

Vinst för staten

Hösten 2015 tog staten 6,5 miljarder kronor från vinsten ur Akademiska hus kassa för att täcka andra hål i statsbudgeten. Det stack i ögonen på många i universitetsvärlden och ledde till protester och debattartiklar. David Carlsson förklarar att Akademiska hus har ökat i värde och att utdelningen blev möjlig i kombination med nya lån.

– Eftersom avkastningskraven sjunkit till följd av det rådande låga ränteläget så har värdet på Akademiska hus fastigheter ökat. Därför kan vi ändå uppfylla soliditetskravet. Utdelningen som gjordes förra året äventyrar inte de framtida investeringarna i byggnader för utbildning och forskning eller satsningen på till exempel nya studentbostäder.

David Carlsson betonar också att det inte är Akademiska hus sak att bestämma vad staten gör med vinsten. Men han förstår forskarnas reaktioner.

– Vi har full förståelse för att många är irriterade över hyrorna och vi pratar gärna om hur det fungerar och varför det ser ut som det gör, säger han.

Debatten lever, förändringar saknas

Den nuvarande statssekreteraren Karin Röding var rektor för Mälardalens högskola när hon hösten 2015 tillsammans med 30 andra rektorer publicerade en debattartikel i Dagens Industri. I artikeln beskriver rektorerna en utveckling av Akademiska hus från servicebolag till ett strikt vinstdrivande fastighetsbolag. De argumenterar för ett nytt ägardirektiv och en förändring som möjliggör att lärosätena kan ta del av de vinster som uppstår i fastighetsförvaltningen.

– Tanken med artikeln var att starta en debatt om högskolans förutsättningar och få svar om hur regeringen såg på Akademiska hus roll. En sådan debatt fick vi till och den lever uppenbarligen kvar idag, säger Karin Röding.

På frågan om hon kommer att agera för att förverkliga kraven som ställdes i debattartikeln svarar hon nej.

– Det finns inte några planer på förändringar i den riktning som artikeln pekar ut. Akademiska hus är en viktig aktör för att långsiktigt utveckla campusområden i samarbete med universitet och högskolor och därmed stärka Sverige som kunskapsnation.

Enligt henne är anslagen till lärosätena anpassade för att täcka lokalkostnader för marknadshyror.

– Hyrorna sätts på marknadsmässiga grunder enligt den övergripande modell som gäller för i princip hela statsförvaltningen sedan över 20 års tid.

När statliga myndigheter bidrar till forskningsprojekt ska bidraget omfatta medel för både direkta och indirekta kostnader. Detta borde även gälla för bidrag från stiftelser och andra juridiska personer som har tillkommit med statliga medel och så långt som möjligt även icke-statliga finansiärer, enligt Karin Röding.

Vinst tillbaka till forskningen

Vinsten från Akademiska hus går tillbaka till statskassan och Peter Honeth håller med de forskare som menar att det blir en konstig rundgång av pengar. Först investerar staten i forskning, sedan tas pengarna tillbaka via lokalhyrorna.

– Man kan i och för sig argumentera för att ökade anslag hänger samman med vinst via hyrorna men det är ett väldigt teoretiskt resonemang och ett otydligt sammanhang.

Han föreslår en annan modell där universiteten äger separata fastighetsbolag som sätter egna hyror. Han påpekar dock att det finns mycket diskussioner och oenigheter inom högskolesektorn kring en sådan lösning.

– Antingen behövs det en annan grundkonstruktion eller så låter man vinsten gå tillbaka till forskningen på något sätt. Då skulle det bli mindre kritik av systemet.

Därför skulle ett annat alternativ kunna vara att investera vinsten i stora gemensamma forskningsinfrastrukturer som SciLifeLab eller ESS, enligt Peter Honeth. Förslag om att återinvestera vinsten i forskningen brukar falla i god jord hos utbildningsdepartementet, men på väg till finansdepartementet tar det stopp.

– De vill inte ha en öronmärkning av pengarna, för dem är det naturligt att vinsten från ett av många statliga bolag ses som en gemensam vinst.

Läs mer i Curie om indirekta kostnader:

Högt pris när forskningen ska få rum

Indirekta kostnader kan stå högskolan dyrt

Text: Natalie von der Lehr

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Volker Ziemann

    Det är ju knäppt att (ett glorifierat) husmästeri ska göra vinst på bekostnad av kärnverksamhet.

    2016.10.14

  • Johan Ö

    I ingressen står det:
    "Men vad säger politiker och företaget själv om saken?"
    Då förväntar åtminstone jag mig att någon politiker ska yttra sig i frågan. Trots det saknar artikeln helt kommentarer från politiker. Märkligt!

    2016.10.14

  • Åsa Fex Svenningsen

    Systemet är dåligt och dumt. Får säga att jag blir en smula förvånad över att Peter Honeth uttalar sig. Han hade i det närmaste oinskränkt makt i departementet under den borgeliga regeringen och gjorde ingenting för att ändra på hur Akademiska hus vinster användes. Detta är inget nytt utan såhär har det varit länge.

    2016.10.14

  • Ass Forskare

    Peter Honeth anser att ännu mer pengar ska tillbaka till.....SciLife.

    Nu får han ge sig! Löjligt att vi fortfarande leker i sandlådan ......

    2016.10.16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter