May-Britt Öhman ny krönikör i Curie

Vad forskar du om?
Mitt forskningsområde kan sammanfattas som ”sociotekniska aspekter på energiproduktion-konsumtion, teknisk design, vatten och naturresursexploateringar, stora tekniska system, miljö, säkerhet, risk och hållbara framtider, kolonialstater och avkolonisering, teknovetenskap och genusvetenskap”. Just nu skriver jag på akademiska artiklar framförallt om dammsäkerhet, allmänhetens säkerhet och frågor kring arbetet med att undvika dammbrott och därpå följande katastrofer. Jag skriver även om behovet av att förändra svensk forskning och undervisning till att inkludera och även utgå ifrån olika urfolks – samiska – perspektiv som ifrågasätter ett svenskt – och uppenbart kolonialt och miljöförstörande – majoritetsperspektiv utifrån Stockholmshorisont.

Hur blev du intresserad av ämnet?
Jag har varit intresserad av miljöfrågor och teknisk design sedan tidiga tonåren. När jag gick på högstadiet var det folkomröstning om kärnkraft och jag gjorde en egen intervjustudie som en uppsats. Jag var också politiskt engagerad i motståndet mot fortsatt vattenkraftsexploatering på 80-talet, samt inom frågorna om hållbar utveckling. Samtidigt kommer jag från en innovatörsfamilj, där ny och smart teknisk design – kontrollsystem före datorerna – utvecklades i familjeföretaget, under ledning av mina föräldrar på 70-talet.
Mitt intresse för avkoloniseringen väcktes nog med Isolera Sydafrika-kampen på 80-talet, när jag var politiskt aktiv och intensifierades då jag studerade i Paris på 90-talet och diskuterade med studenter och doktorander från de franska kolonialstaterna. Det förändrade mina perspektiv en hel del. När jag började studera mitt eget område, Lule älvdal, så såg jag att det finns väldigt många paralleller ifråga om koloniala förhållanden.

Vad gör du helst när du är ledig?
Jag tillhör dem som inte tar ledigt, mina forskningsintressen sammanfaller ju till stor del med mina personliga intressen. Så ”ledigt” vet jag inte riktigt vad det är, eftersom jag hela tiden reflekterar kring detta och engagerar mig på olika sätt, både i sociala medier och genom att organisera och delta i demonstrationer. Men det jag tycker om att göra och som både känns som ledigt och viktigt för min forskning och undervisning är att vistas i Luleå och Jokkmokk. Att uppleva landskapet, naturen, platserna och träffa vänner och släkt och promenera med hunden, delta i samiska föreningsmöten och inte minst studera olika slags tekniska lösningar. Jag är väldigt fascinerad av smarta tekniska lösningar som även är hållbara miljömässigt och socialt, idag finns det alldeles för klumpig och osmart teknisk design, framförallt inom elproduktion. Och så har jag en förkärlek för att fotografera och dokumentera, stort och smått.

Vad läste du senast?
Jag läser ju hela tiden, både inom forskningen och skönlitterärt, så jag har alltid flera böcker på gång samtidigt, och läser dem flera gånger. En av dessa är Elsa Laulas Inför lif eller död? Sanningsord i de lapska förhållandena, utgiven 1904. En annan, som är både skönlitterär och en skrämmande dokumentär skildring av en katastrof som ännu inte hänt, är Mikael Niemis Fallvatten, om när Suorvadammen brister och dränker Luleå.

Vad tänker du skriva om?
Min forskningsinriktning är ju bred, så det finns en stor mängd av ämnen att ta från. Men kunskapsproduktion och föreställningar om sanningen är ett favoritämne.

Vilka är dina förväntningar på att skriva i Curie?
Det är en utmaning, att hålla sig kort och intressant. Jag hoppas kunna förmedla min forskning och mina perspektiv på ett intresseväckande sätt samt att jag kan bidra till att vända på synsätten på ett för många oväntat sätt. Jag ser skrivandet i Curie som en utmaning att skriva på sätt som även överraskar mig själv.

May-Britt Öhmans webbplats Länk till annan webbplats.

Läs krönikor av May-Britt Öhman