I hela sin forskarkarriär har Michael Krona värderat den tredje uppgiften högt. På senare tid har han dock blivit mer noggrann med vad han väljer att uttala sig om.

Forskares självcensur ett hot mot demokratin

English 2016-08-22

Hot, angrepp och en krypande känsla av att vara övervakad. Det är något som medie- och kommunikationsforskaren Michael Krona fått vänja sig vid det senaste halvåret till följd av sin ökade synlighet i sociala medier. Han forskar om terrororganisationen IS mediepropaganda.

– Det är jätteviktigt att universitet och högskolor för en diskussion kring hur vi kan hantera de nya förutsättningarna för den tredje uppgiften.

Michael Krona är verksam vid Malmö högskola och forskar just nu om terrororganisationen Islamiska statens (IS) mediepropaganda. Han studerar bland annat hur organisationen använder videofilmer för att radikalisera och rekrytera nya medlemmar.

– Det handlar inte bara om brutalitet. De försöker också skapa en känsla av tillhörighet så att människor ska känna gemenskap med IS.

I filmerna ser han ett visuellt bildspråk som känns igen från västerländsk populärkultur, som ett slags verkliga actionfilmer. Det kan handla om detaljer som bildvinklar, ljussättning och kläder.

– Brutaliteten bakas in i en känsla av fiktion som gör den lättare att ta till sig för potentiella anhängare. Våldet glorifieras och presenteras som en naturlig del av budskapet och något som måste utföras för att uppnå organisationens syfte.

Värderat tredje uppgiften högt

I hela sin forskarkarriär har Michael Krona värderat den tredje uppgiften högt. Han bloggar och är aktiv på Facebook och Twitter.

– Jag tycker att den tredje uppgiften är jätteviktig och har tagit den på största allvar. Jag har försökt vara så synlig som jag kan och kommunicera min forskning och mina forskningsintressen på andra sätt än genom vetenskaplig text.

Men öppenheten har haft ett pris. Sedan Parisattackerna i november förra året började hans namn synas allt mer i media och han blev även välkänd i jihadistkretsar.

– Synligheten och det faktum att jag forskar om IS med kritisk blick gjorde att jag snabbt fick väldigt många nya följare i sociala medier.

Många var anhängare till olika islamistiska organisationer. De började följa Michael Krona på Twitter, retweeta inlägg och lägga till honom på olika listor. Han kunde blockera en följare, för att nästa dag få tre nya.

De är som en bakterie. De har så många konton som de kontrollerar så det går inte att göra så mycket åt det.

Vill tysta kritiska röster

Och det här är någonting som hållit i sig sedan dess, berättar Michael Krona. Ibland har det varit mer eller mindre direkta hot, men oftare har det handlat om en vilja att tysta kritiska röster mot IS.

– Det är en obehaglig känsla av att vara övervakad. Jag kan inte påminna mig om någon annan samtida extremistorganisation som är så pass utåtriktade, har tentaklerna ute på nätet och vet vad folk skriver om dem, som just IS.

Har det påverkat din inställning till forskningskommunikation?

– Ja, det har det gjort. Jag är mer noggrann med vad jag väljer att uttala mig om och var jag väljer att synas.

Michael Krona har till exempel börjat tacka nej till vissa tv-intervjuer där han känner att han inte har kontroll över slutresultatet. Och han tackar hellre ja till skrivande medier där han får se texten före publicering.

– Jag vill inte att det jag säger ska tas ur sitt sammanhang så att det kan missförstås. Det betyder inte att jag försöker gömma mig helt och hållet. Jag fortsätter blogga, synas och tacka ja till intervjuer, men jag är mer noggrann med vad jag säger.

I projektet försöker han också följa med i olika jihadistforum för att se vad som skrivs, vilket gjort säkerhetstekniska frågor viktiga.

– Jag försöker vara medveten om de digitala spår jag lämnar och vad de kan innebära.

Mental påfrestning

En annan konsekvens är den mentala påfrestning som forskningen inneburit.

– Att titta på det här materialet gör saker med mig som människa, man blir avtrubbad till slut.
Michael Krona har därför fått samtalsstöd via arbetsgivaren. Han tycker att det är viktigt att forskare i svåra forskningsfält får hjälp och stöd i den emotionella investering som forskningen innebär.

Han förstår att vissa forskare drar sig för att kommunicera sin forskning av rädsla för repressalier och anser att det måste finnas en intern diskussion ute på arbetsplatserna kring hur de nya förutsättningarna för den tredje uppgiften kan hanteras.

– Alla vi som forskar vet att det förväntas att vi ska ut och synas med vår forskning, men den här typen av ganska svårdefinierade konsekvenser, som min upplevelse av att känna mig övervakad, är ganska svår att göra någonting åt.

Allvarliga följder av självcensur

Själv anser Michael Krona att han fått goda möjligheter att diskutera den här typen av frågor.

– Det finns forum där jag kunnat diskutera med till exempel säkerhetsavdelningen och min prefekt. Men om det sker i övriga landet, det vågar jag inte svara på.

Konsekvenserna av att forskare utövar självcensur kan bli oerhört allvarliga, menar Michael Krona.

– Det finns väldigt stora risker med det och det blir ett hot mot demokratin, men jag vet inte heller vad den optimala lösningen skulle vara. Det här är en ny verklighet som vi behöver förhålla oss till, säger Michael Krona.

Text: Teresia Borgman
Foto: David Bergström

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Dennis Nilsson

    "Våldet glorifieras och presenteras som en naturlig del av budskapet och något som måste utföras för att uppnå organisationens syfte."

    Låter som en utmärkt beskrivning av de senaste årens våld och krigsförhärligande krigsaction-filmer från Hollywood.

    2016.08.26

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter