Katarina Gårdfeldt.

Sommarlediga forskare jobbar i kapp

2016-07-05

Sommarlovet har börjat. Doktorander, forskare och universitetslärare har upp till 35 dagars semester. Men gränsen mellan arbete och ledighet är inte alltid skarp. Semestern används för att komma i kapp, skriva artiklar och granska ansökningar, berättar forskare som Curie har pratat med.

Statligt anställda doktorander, forskare och universitetslärare har minst 28 dagars semester. Efter fyllda 30 blir det 31 dagar, till man fyller 40 år. Då ökar antalet semesterdagar ytterligare till 35 per år. Andra huvudmän har liknande avtal.

Men enligt en rundringning som Curie har gjort, är det lite si och så med definitionen på semester. De forskare vi har pratat med använder lediga dagar till att skriva artiklar, hålla koll på labbförsök, granska ansökningar, med mera.

Jenny Larsson.

– Jag skiljer inte det akademiska livet från det andra. De glider in i varandra. Jag gör utflykter på dagarna och sitter och skriver under de ljusa sommarnätterna. Då kan jag hänge mig och sitta tills klockan blir tre eller fyra, säger Jenny Larsson, som är professor i baltiska språk vid Stockholms universitet.

Inga avbrott

I sommar ska hon bland annat redigera en bok och avsluta två vetenskapliga artiklar som är nästan klara. Men arbetet se annorlunda än under terminen och görs inte på institutionen.

– På sommaren får vi sammanhängande tid som vi behöver. Jag skulle önska att det fanns mer av det under året. Jag behöver inte sluta det jag gör för att göra något annat. Kan bara forska. Inga möten. Ingen undervisning. Inga deadlines, säger Jenny Larsson.

Två resor är inplanerade, till Berlin, för jobb och semester, och Kreta. Där ska hon tillsammans med nioåriga dottern besöka Knossos för att se inskrifterna på lertavlorna.

Labbet stänger inte

Att arbete och ledighet flyter ihop är en bild som bekräftas av flera av de forskare Curie har pratat med, som Lars-Gunnar Larsson, professor i tumör- och cellbiologi vid Karolinska institutet. Hans labb stänger inte för att det är sommar.

Lars-Gunnar Larsson.

– Det är alltid någon av postdoktorerna eller doktoranderna i gruppen som jobbar och är på labbet. Det händer saker så att jag måste rycka in, som att någon behöver synpunkter på försök.

Under semestern skriver han också färdigt manus som inte har hunnit bli klart, men inte hela dagarna och inte på labb, utan på landet. Till labbet åker han en dag per vecka. Sedan åker familjen utomlands någon vecka.

– Under två-tre veckor jobbar jag inte alls och försöker vara helt bortkopplad, men det är svårt. Och jag tycker jobbet är kul, säger han.

Expedition på sommaren

Katarina Gårdfeldt som är docent i oorganisk miljökemi vid Chalmers tekniska högskola tar semester fem veckor från midsommar.

Katarina Gårdfeldt.

– Semestern har alltid varit en period för att hinna i kapp. Jag skriver artiklar och i år också två ansökningar om forskningsbidrag från EU. Jag jobbar mycket men har valt det för att det är mitt intresse. Det är lustfyllt och jag kan välja var jag ska jobba.

Den här sommaren blir det delvis i Arktis. Katarina Gårdfeldt ska vara forskningsledare på en expedition till polarområdet med isbrytaren Oden mellan 8 augusti och 20 september. Forskarna ska bland annat undersöka anrikning av kvicksilver i området.

Men hon ska också vara ledig med familjen, barn och barnbarn. På sommarstället i Steninge i Halland finns en vinodling med 30 plantor att sköta om. Dessutom ska hon segla på Västkusten.

Granskar artiklar

Många forskare sitter med i någon av Vetenskapsrådets beredningsgrupper och granskar ansökningar om bidrag – ett uppdrag som hamnar på sommaren. Bidragen utlystes under våren och besluten presenteras i november. En av granskarna är Åsa Wedin som är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Dalarna.

Åsa Wedin.

– Tre veckor kommer jag att granska ansökningar inom utbildningsvetenskap till Vetenskapsrådet och två veckor ansökningar till Skolforskningsinstitutet. Men jag kan kombinera det med ledighet, läsa i hammocken eller på badstranden, berättar hon.

Hon har semester sju veckor från midsommar. Under två av dessa läser hon inget annat än skönlitteratur. Då blir det också extra mycket tid för gården med hästar, katter, hundar och höns.

– Men jag jobbar ganska mycket. Eftersom jag inte har tid till forskning i min tjänst forskar jag på sommaren då det finns tid till det.

Text: Siv Engelmark
Foto: Privat

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Malin Sandström

    Bra text. Man ser med jämna mellanrum att det insinueras att forskare liksom maskar sig igenom sommaren, men sanningen är ju oftast snarare tvärtom. (Jag var med och debatterade det en hel del under sommaren 2008. Det har nog inte hänt jättemycket i den allmänna opinionen sedan dess)

    2016.07.06

  • Leo de Vin

    En del av problemet är hur vi använder vår tid under termintid. Eller snarare sagt, hur de som fördelar arbetet tror att vi arbetar. De hanterar vår arbetstid och arbetsuppgifter som ett produktionsplaneringssystem utan att ha någon kunskap om produktionsplanering. Visst är det inget problem att ta hand om 120 tentor och 24 examensarbeten i en läsperiod om man lägger ut dem i Excel eller Pretendo, men i verkligheten råkar de komma i samma vecka och ska vara klara inom 2 veckor. Ingen hänsyn till andra variationer och omställning mellan arbetsuppgifter tas heller. Inte så konstigt att så många forskare och lärare tycker att semestern är så skön, då kan man jobba ostörd.

    2016.07.07

  • Marie-José Gaillard

    Bra inlägg! För en topp forskare med stor internationnell verksamhet finns i princip ingen tid för att ta semester, särskilt om den har också en undervisning plikt som representerar 30% eller mer av hennes/hans tid. En lektor som huvudsakligen undervisar, eller en chef (t.ex. prefekt) som har lite undervisning kvar, vilket händer oftare idag än tidigare på svenska lärosäten, har betydligt mer möjlighet till lång semester (ibland 2 månader!!!!) under sommaren än en forskare. Därför känns det oerhört orättvist när dessa lektorer och chefer antyder att forskarna har det himla bra..... Forskarna lever under ständig press, det finns ständiga "deadlines" att rätta sig till och i princip ingen tid för att slapna av i veckor.Saknaden av förståelsen för forskarnas tillvaro på våra lärosäten oroar mig och ofta skapar dålig stämmning på institutionerna.MVH Marie-José Professor, Linnéuniversitet

    2016.07.07